Enda chansen för en alliansregering är Annie Lööf då låsningarna inom regeringsförhandlingar är till synes totala. Ulf Kristerssons möjligheter att kunna bilda en alliansregering med sig själv som statsminister ter sig minimala. Att för Ulf Kristersson att gå fram och bilda regering på egen hand med bara Moderaterna är förmodligen Ulf Kristersson enda möjlighet att kunna nå sin efterlängtade statsministerpost. Men då en sådan regering behöver Sverigedemokraternas aktiva stöd kommer en sådan regering bli omöjlig. För var det något valresultatet visade var det just att det blev en tydlig riksdagsmajoritet mot att just ge Sverigedemokraterna inflytande i den praktiska politiken.

Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har gjort det tydligt att de inte på något sätt kan tänka sig Ulf Kristersson som statsminister. Ulf Kristersson och Moderaterna har helt enkelt närmat sig Sverigedemokraterna för mycket för att de ens kan tänka sig på allvar diskutera detta. Nyckeln för att i detta läge kunna få en Alliansregering som accepteras av en majoritet i riksdagen är att Alliansen släpper ambitionen med att föra fram Ulf Kristersson som statsminister. Ulf Kristersson är helt enkelt inte tillräckligt trovärdig i sina ställningstagande att inte ge Sverigedemokraterna inflytande. Ska Alliansen överleva dessa regeringsförhandlingar måste således Ulf Kristersson träda tillbaka och ge Annie Lööf möjlighet istället. Det är nämligen endast Annie Lööf av Alliansens partiledare som skulle kunna vinna förtroende över blockgränsen för en Alliansregering. Med Annie Lööfs tydlighet gentemot Sverigedemokraterna skulle i alla fall MP vara tänkbara som regeringssamarbetspartner. Huruvida Socialdemokraterna skulle agera är mer tveksamt men det skulle definitivt sätta press på Stefan Löfven gällande huruvida han och Socialdemokraterna menar allvar med sina ord om att inte ge Sverigedemokraterna inflytande.

Av riksdagspartierna är det egentligen bara Kristdemokraterna som varit öppna med att de är beredda på att ge Sverigedemokraterna ett betydande inflytande för att själva kunna ingå i regeringen. Inom moderaterna finns det också helt uppenbart ett betydande stöd för denna åsikt. Övriga två Allianspartier, Centerpartiet och Liberalerna har varit och är oerhört tydliga i denna frågan, och det har egentligen hela Alliansen varit fram till att Ebba Busch Thor blev partiledare för Kristdemokraterna och så sakteliga monterade ned deras värdegrund i riktning mot Sverigedemokraternas.

I valrörelsen, (och under sista halvan av mandatperioden) har både Moderaterna och Kristdemokraterna (tillsammans med Socialdemokraterna) gjort en helomvändning i sin politik gällande migrationsfrågorna för att lägga sig ytterst nära Sverigedemokraternas politik vilket i sin tur har gjort att Sverigedemokraterna skärpt sin antipati mot invandrare ytterligare. Detta är en omsvängning som egentligen inte är förenlig med Allianssamarbetet, som just byggde på liberal grund och avståndstagande från de extrema värderingar som Sverigedemokraterna står för. Frågan är nu hur mycket Moderaterna av idag värderar Allianssamarbetet. Är de beredda på att bryta upp Alliansen för att få Ulf Kristersson till statsminister? Eller finns det något genuint i de positiva ord som faktiskt Ulf Kristersson ändå använder när han talar om Alliansen?

Nyckeln för att lösa regeringsknuten är nämligen att göra Annie Lööf till statsminister. Det är endast så Alliansen kan räddas.