Vad vore vi utan drömmens kraft? Är det drömmen som ger oss vår personlighet? Utan drömmen vore vi endast ett tomt skal liksom en zombie i en mörk värld. Genom drömmarna får vi kraft. Det är våra drömmar som visar oss vägen och som ger oss hopp om en bättre framtid. Det är våra drömmar som ger oss drivkraft i våra svåra stunder och som ger oss energi att övervinna hinder. Drömmar försätter helt enkelt berg. Därför får vi aldrig ge upp vår förmåga om att drömma! Drömmen är vår själ och vår överlevnad!
Jag har dock märkt att det är svårare att drömma ju äldre man blir. Det känns som att mina drömmar har suddats ut. Vad finns kvar liksom? Vart tog drömmen vägen? När jag var ung var mitt liv fullt av drömmar. Jag var övertygad om något stort, att världen skulle upptäckas och levas. Inget sågs som omöjligt.
Jag är 60-talist, uppväxt i en tidsanda präglad av framåtskridande. En uppväxt utan datorer, utan mobiltelefoner och skärmberoende men med ett tydligt samhällsmedvetande. Det kalla kriget låg som ett orosmoln och Sverige stod envist utanför den europeiska gemenskapen. Socialdemokratin hade den härskande rollen och gjorde sitt bästa för att stoppa enskildas drömmar om en friare värld. Trots detta låg världen öppen och möjligheterna var stora.
Optimismen visste inga gränser när Berlinmuren föll 1989 och när Sovjetunionen imploderade därefter. Den demokratiska världen hade segrat och den rådande känslan var att världsfreden hade infunnit sig. Trots att världshistorien fram till detta präglats av krig och konflikt gick tillståndet snabbt över till ett synsätt att normaltillståndet i världen var fred och samförstånd. Nedrustningen av militärt försvar var numera den rådande agendan i många länder. Ingen kunde ju längre drömma om att det åter skulle bli krig i Europa.
Detta är en förutfattad mening som en hel ungdomsgeneration nu har vuxit upp med efter att det kalla kriget föll och med ett synsätt att demokratin är självklar. Det är därav förståeligt att denna ungdomsgenerations drömmar inte innefattar drömmar om demokratiutveckling. De ser helt enkelt inte demokratin som den frihetsförutsättning som den är. De har inte den självklara insikten i att demokratin måste försvaras varje dag. De förstår inte att utan demokrati finns inga fria människor.
När världen krackelerar såsom den nu gör med Vladimir Putins krigshets och Donald Trump som eldar på allt som ger Putin fördelar är det lätt att förlora möjligheten till att drömma om världsförbättringar. Och visst det ser oerhört mörkt ut just nu. Donald Trump har på sina första 90 dagar av sin andra presidentperiod försatt hela världen i kris. Fortsätter det i denna takt finns det inget kvar att drömma om. Världen är slut.
Nu får vi dock inte ge upp. Vi måste stå upp för vår rätt att drömma. Vi kan inte tillåta en tyrann i USA att strypa våra drömmar om en bättre värld!
Lämna en kommentar