Efter 62 dagar av regeringskaos är den oundvikliga regeringskrisen ett faktum.

Allt sedan Stefan Löfven tillträdde som partiordförande för socialdemokraterna har vi sett hur Stefan Löfvens bristande ledarskap resulterat i konstigheter. Den socialdemokratiska valrörelsen blev i det närmaste en parodi på otydlighet och motsägelser. En sak var dock Stefan Löfven osedvanligt tydlig i, han vägrade ge besked i regeringsfrågan.

Socialdemokraterna vägrade att förbereda sig på vad ett valresultat skulle innebära. Det är bland annat detta vi nu ser resultatet av, en regeringschef som inte hade en susning om vad han gav sig in på.

Stefan Löfven har utöver misstaget att inte förbereda sig, gjort framför allt två ödesdigra misstag. Det första var att släppa in de tillväxtfientliga Miljöpartiet i regeringen. Att släppa loss Åsa Romson som vice statsminister var redan på förhand dömt att bli fiasko. Det andra ödesdigra misstaget Stefan Löfven gjorde var att bygga sitt regeringsunderlag på Vänsterpartiets välfärdsfientliga politik. Genom att ge Vänsterpartiet detta inflytande cementerade Stefan Löfven blockpolitiken. Signifikant för denna cementering blev också att bland det första regeringen-Löfven beslutade om var att begrava de blocköverstigande överenskommelser som redan fanns, såsom friskoleöverenskomelsen.

Regeringens Löfvens beslut om att pausa förbifart Stockholm till en kostnad om 4 miljoner om dagen är bara ett exempel på hur skadlig för Sverige Stefan Löfven de facto är. När Stefan Löfven dessutom låter Miljöpartiet få sin vilja att ned Bromma-flygplats att bli regeringspolitik kan var och en se att Stefan Löfvens tidigare arbetslivserfarenhet som förhandlare inte är något att hänga i julgranen när det kommer till regeringsförhandlingarna. Sällan har väl bristande förmåga i förhandling blivit så tydlig som med Stefan Löfven vid styråran. Detta med tanke på att Socialdemokraterna på punkt efter punkt fått ge vika till Miljöpartiet och till Vänsterpartiet. Listan på svikna vallöften har blivit mycket lång för Socialdemokraterna.

Sverigedemokraterna valde att nyttja sin vågmästarroll. Ur deras ögon måste detta ha varit ett lätt val att göra. För Sveriges del är det också bäst att regeringskrisen kommer i detta skede, innan regeringen-Löfvens oförmåga har hunnit skada Sveriges ekonomi och skapa ökad arbetslöshet med försämrad välfärd som följd.

Det anmärkningsvärda är den bristande insikt om ansvar för den uppkomna situationen som Stefan Löfven uppvisar. Sverigedemokraterna må bryta praxis genom sitt ställningstagande att stödja något annans budget än sin egna. Men att följa praxis är definitivt inte Socialdemokraternas starka sida. Det var nämligen just Socialdemokraterna som bröt praxis för ett år sedan när man gick samman med Sverigedemokraterna och bröt ut enskilda budgetposter för att sätta käppar i hjulen för dåvarande Alliansregering. I sin kritik mot att Sverigedemokraterna nu bryter praxis ännu en gång, anklagar man dessutom Alliansen för att inte bryta praxis. Praxis är nämligen att de som lägger fram egna budgetförslag också röstar på dessa. Så har alltid socialdemokraterna gjort. I regeringsställning förväntar sig dock de självgoda sossarna att övriga ska sluta bedriva politik. Självklart kan inte Alliansen ställa upp på detta, självklart måste Alliansen se till Sveriges bästa och rösta på den politik som skulle leda Sverige i positiv riktning. Självklart kommer Alliansen att följa praxis och rösta på sin egen budget!

Sällan har Sverige sett ett sådant regeringskaos som vi nu gör. Detta regeringskaos är dock helt och hållet självförvållat. Regeringen-Löfven har på punkt efter punkt misslyckats och nu är det dags för Stefan Löfven att lämna in sin avgångsansökan.

Media: AB1, AB2, AB3, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, DN1, DN2, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, GP1, GP2, GP3, SR1, SR2, SR3, SR4, SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVT5, SVT6