Ingen lär väl ha missat debatten om vinstförbud inom välfärden. Detta vänsterkrav handlar inte det minsta om en omsorg för välfärdens bästa utan är enbart ett ideologiskt ställningstagande mot privat företagande.
Dessvärre faller kvalitetsaspekten helt bort när man enbart fokuserar på att förbjuda privata uppdragsgivare.
Valfrihet i sig är en stor kvalitetsvinst. Detta då den enskilde individen kommer att välja bort de uppdragsgivare som inte håller måttet. Den enskildes möjlighet till valfrihet ställer därmed krav på uppdragsgivare att skärpa kvalitén på sina tjänster.
Med valfrihet har upphandlare dessutom möjlighet att ställa högre krav när det finns mer än en uppdragsgivare att vända sig till vilket generera bättre välfärd till en lägre kostnad.
Men visst, det svider även i mina ögon att det förekommer att riskkapitalister lyfter onormalt höga vinster. Men även i dessa fall handlar det om skattemedel som annars hade drunknat i den offentliga byråkratin utan att ge bättre välfärd än vad nu är fallet. Det viktigaste är trots allt att uppdragsgivarna levererar den kvalité på sina tjänster som vi har bestämt att vi vill ha.
Människor måste få mer, inte mindre, att säga till om. Ökad valfrihet ger förutsättningar för att få ut mer välfärd för skattepengarna. Med vinstförbud blir det mindre och sämre välfärd. Så istället för att förbjuda vinster inom välfärden borde vi snarast förbjuda förluster. Vi måste se till att våra skattemedel används på bästa möjliga sätt och vi måste få in ett kvalitetstänkande i välfärdsdebatten.
Centerpartiet vill ha mer valfrihet inte mindre. Vi vill ha världens bästa välfärd! Vill inte, även ni, kunna välja den bästa välfärden?
Media: Exp, AB, SvD, Smp, GP, Dagbladet, Ystad allehanda
Bloggar: Edward Riedl, Tim Svanberg, Mattias Larsson
Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, valfrihet, vinstförbud, förlustförbud, förlust, vinster, uppdragsgivare, privata vinster, vinster i välfärden, välfärd, välfärdsföretag, välfärdsbranschen, välfärdssektorn, vänstern, socialdemokraterna, vänsterpartiet, samlade vänstern,
Alliansens ”valfrihet”, är ett modeord man tar till för att ursäkta sina privatiseringar, privatiseringar som leder till färre antal anställda och valfriheten är bara på papperet då vi ofta talar om bolag med lokala monopol som privatiseras för privatiserandets skull, men var är då valfriheten där !!.
Hur främjar det skattebetalarna att Attendo lyckats plocka ut 1 miljard i vinst av våra skattemedel ??.
Hur många fler anställda inom den sektorn hade denna miljard kunnat ge istället ??.
En viktigare fråga för en som driver ”arbetslinjen” borde vara hur många jobb får vi ut för våra skattemedel ??.
Med tanke på att bara inom skolan så tenderar de privata skolorna att ha ca 1,5 färre antal lärare per 100 elever, och snittlönen är ca 1500 lägre / månad, så vad är då bättre egentligen – fler i arbete, eller fiktiv valfrihet ??.
Då tillkommer bristen på rastgårdar och bibliotek mm, som privata också sparar pengar på !!.
Den valfrihet du pratar om kan man undra över då de flesta av det tidigare statliga har ett slags lokalt monopol, och då byter man bara ett offentligt mot et privat monopol, och vad är nyttan då ??.
Hur kommer det sig att Alliansens ständigt bromsar krav på regleringar av detta, såsom minimibemanning osov… ??.
Bör inte grundtanken i alla fall vara att skattemedel skall gå till verksamhet och inte till vinst ??.
I min värld så är skillnaden mellan ett offentligt ägande och ett privat, just i verksamhet mot för vinstintresset, det senare är den privatas huvud intresse då verksamheten bara är medlet för vinsten, men ett offentligt ägt har verksamheten som huvudintresse och inget annat !!.
Privatiseringsivern har blivit till ett enda stort haveri i Alliansens regi, där man låter ideologi styra över logik och praktik varje gång, och ser man inte problemet i detta bör man bytas ut, och det är tur att det inte ser ut att vara allt för långt borta nu….2014 !!
Titta på Uppdrag Granskning i kväll så kanske det svider i ögonen än mera. Till och med Borg och Björklund ser ut att ha fått upp ögon och öron för nackdelarna med riskkapitalbolagens egennyttiga beteende. Såvida det inte är som med bankerna, mest skäll och ganska lama åtgärder.
Det där med valfrihet är snart det enda argument som finns kvar. I många fall är det dock andra saker som avgör, geografin exempelvis. Och inte är det så lätt att bedöma i förväg. De elever som gått på de skolor som lagts ner eller gått i konkurs, hade de vetat i förväg . . .
Allting har alltid många sidor och många olika aspekter. Jag tycker att väldigt många viktiga aspekter ofta inte kommer fram i den allmänna debatten och så som förhållanden beskrivs tillexempel i medias berättelser. Det är också svårt att kortfattat skriva om komplexa frågor.
Vad gäller de ekonomiska aspekterna så innebär tillexempel systemet med en skolpeng en kostnadskontroll som jag uppfattar det. En kostnadskontroll är ofta något som jag uppfattar som inte finns i många verksamheter som drivs i allmän regi. Det finns ofta ingen egentlig insyn och är mycket komplicerat till att i verkligheten få fram och göra verkliga ekonomiska förhållanden synliga. Att det är så visar tillexempel korruptionsskandalen i Göteborg.
När verksamhet drivs tillexempel i aktiebolagsform så är det mycket enkelt att gå in och titta i de ekonomiska förhållanden och som jag uppfattar det är det också därför som media nu skriver så mycket om det eftersom det är så lätt att ta fram informationen.
Valfrihet är alltid bra. Och möjlighet till att förbättra möjligheterna till hur bygga och underlätta för mer valfrihet behövs alltid lyftas och diskuteras.
Det är också väldigt viktigt att förstå att valfrihet och innebörden av valfrihet är väldigt olika för olika människor och för varje enskild individ. Jag tror att många också upplever valfrihet som komplicerat och obekvämt, och upplever att det är lättare när det inte finns någon valfrihet. Det innebär inte att man skall dra slutsatsen att valfrihet skall begränsas och minskas, tvärtom.
Uppdrag granskning visade i veckan som var i sitt program vad jag skulle vilja kalla för ‘goddag yxskaft’. Länk till programmet nedan.
==> Friskolor väljer bort besvärliga elever – Uppdrag Granskning | SVT.se
Man försökte med olika ‘trix’ (dåligt uttryck) att komma förbi intagningskön till en plats vid skolbänken i olika skolor. Man lyckades konstatera att man hade mest framgång med ett visst upplägg. Jag går inte in i djupare beskrivning, vilket upplägg som var framgångsrikt och mindre framgångsrikt i att försöka komma förbi intagningskön genom direkt kontakt med rektorn på skolan framgår ju i programmet. Att med lika försök till upplägg komma förbi köer kan vara framgångsrikt oavsett vad saken gäller. Det kan tillexempel vara kö till bostad, fastighet eller till plats på bussen kanske.
Man kan om man vill förfasa sig över det, som man gjorde i programmet uppdrag granskning, men att ändra på människors sett att bete sig vad gäller dessa saker som belystes är kanske lite svårt att göra tror jag.
Viktigare tycker jag är att belysa alla de sociala aspekter som finns med barn och ungdomsverksamhet och skolan. Det kräver mycket mer skrivande så får bli ett annat tillfälle.