Ibland känner jag mig som den den ensammaste av alla. Dessa stunder faller oftast på mig när jag haft som allra mest att göra och strax därefter fått en ledig stund. Vad jag inser är att denna insikt borde ge mig kraft att förändra situationen. Visst, planerna är många men förverkligandet ligger efter.

Tankarna om livet förändras med livsskeendena, men nog vill alla vara den som gör anslag i samhällsutvecklingen.

För min del är det mycket som jag vill förändra och det är mycket som jag inte är nöjd med! Detta måste jag finna kraft att ta itu med. Något alternativ till detta finns egentligen inte!

Dagarna då arbetet med detta förändringsarbete inte hinns med är misslyckade dagar. Problemet är dock att viljan är större än tillgången till tid och att det är allt för mycket annat i livet som också har prioritet.

Detta är jag långt ifrån ensam om, men i kampen om ett bättre samhälle känns det ändå ensamt!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , ,