Att Socialdemokratin är djupt splittrad gällande synen på privata välfärdsföretag är tydligt och något som Aftonbladet skriver om idag. Aftonbladet målar upp bilden av två socialdemokratiska läger där den ena sidan vill förbjuda möjligheten till verksamhet för privata välfärdsföretag medan den andra sidan anser att detta skulle ta bort valfriheten i välfärden.
Stefan Löfven har i detta den sunda åsikten att man inte kan förbjuda privata välfärdsföretag vilket han dock får mothugg i av Ylva Johansson som tvärtemot anser att det måste till en reglering av den privata verksamheten.
Ylva Johansson menar att ”vinstintresse inte får vara drivkraften”. Om vi omsätter detta ställningstagande till den enskilda individens nivå kan man ställa frågan. Hur många människor är det egentligen som går till sin arbetsplats utan ett vinstintresse? Ofta är det just detta vinstintresse som innebär att människor presterar och gör sitt bästa och då ofta i yrken där man har som arbetsuppgifter att hjälpa sina medmänniskor.
Givetvis förstår jag att Ylva Johansson inte vill förbjuda att löntagarna ska få lön för sitt arbete men principen är dock den samma i hennes förbudsiver mot privata välfärdsföretag. Med Ylva Johansson krav på att inga vinstintressen får vara drivkraft skulle detta urholka välfärden och vi skulle riskera att få en sämre välfärd för de skattepengar som idag används inom välfärden.
Kvalitén borde vara i fokus inom välfärden istället för att åter försöka driva igenom socialistiska tankar som syftar till att förbjuda privata välfärdsföretag med följden att valfriheten för medborgarna försvinner. En bättre välfärd borde vara viktigare än att strikt driva på den ideologiska hållningen att privata välfärdsföretag är av ondo.
Bloggar: Sten Tolgfors, Röda berget, Thomas Böhlmark, Anybodys place, Ylva Johansson, Erik Laakso, Janne Näsström
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om vinster, vinstintresse, välfärd, välfärdsföretag, vinstförbud, privata vårdföretag, Socialdemokraterna, Ylva Johansson, Stefan Löfven, socialism, förbud, kvalité,
När socialdemokraterna säger sig vara emot vinstintresse i vården så menar de förstås inte att de är emot vinstintresse i vården.
De menar mera att de inte gillar stora uttag ur verksamheten eftersom det är skattemedel som betalats in till den. Men det är lite krångligt att skriva eller säga. Så det kallas vinst ändå. Fast det är inte det man menar alltså.
Klart som korvspad? Kan en privat verksamhet vara bättre än en allmän? Drivas med vinst och samtidigt ha högre kvalitet? Javisst. Det förstår ju alla. Det är inte det som är problemet. Problemet är att det överhuvudtaget går att plocka ut stora vinster från verksamheten, och samtidigt driva den bra ändå. Det avslöjar ju ett stort systemfel. Det borde ju rimligen inte gå.
De kostnader som är beräknade för verksamheten baserar sedan på de ersättningar som alla vårdgivare får. Då skall alla ha ungefär lika dåligt resultat. Att vissa dukar under i svårighet medan andra plockar ut vinster är förstås störande. Istället för att diskutera det eller rentav diskutera åtgärder mot det, så kan vi ju trumma på att det alls finns vinster i vården. Som om vi var emot det.
Fast det är vi ju inte.
Dessvärre är det ju så att en stor del av socialdemokratin de facto är emot just vinstintresset sig. Ylva Johansson är tex en sådan Socialdemokrat som hellre ser att valfrihet försämras för medborgaren bara vården hamnar inom offentlig verksamhet. För Ylva Johansson och socialdemokrater lik henne handlar det inte om att se till några kvalitetsaspekter det handlar strikt om ideologiskt ställningstagande där de tycker att privat företagande är fult.
Jag tycker ändå att det känns som att du har ett sunt resonemang i din kommentar. Dessvärre för din del bör du inse att din argumentation inte stämmer överens med flertalet av de socialdemokratiska toppolitikernas åsikt!
Jamen, här är exempelvis ett tydligt förklarande stycke text som Ylva har skrivit. Där framgår det att partiet inte är emot vinster, men att man ogillar dem:
“Stefan Löven och partistyrelsen har tillsatt en referensgrupp för att jobba med frågan om vinster i välfärden just för att det är en viktig fråga som behöver lösas och att det inte är någon enkelt fråga att lösa. Jag tycker alltså att Stefan har hanterat denna fråga rätt.
Det vore naturligtvis både omöjligt och korkat att förbjuda vinster. Idealet kan ju aldrig vara ett en verksamhet skall gå med förlust. Men det är möjligt att säkerställa att pengarna stannar i verksamheten och att vinsterna begränsas. Det är självklart ingen lätt sak. Den som investerat pengar i en verksamhet bör ha en rimlig avkastning på sitt kapital, men vinstintresset är en olämplig drivkraft för välfärdens verksamheter.”
Ja till vinster i välfärden alltså. Men inte jättemycket. (Hur mycket skall referensgruppen lista ut).
Till Anonym,
Jag lämnar det därhän om olika Socialdemokrater är för eller emot vinst. Jag blir däremot lite mer nyfiken på ditt och/eller Socialdemokratenas tankesätt kring detta med vinster eftersom jag inte tror jag greppar riktigt vad det är ni säger, så du får gärna förklara lite bättre. Det är möjligt vi har väldigt olika sätt att tänka. Här är 2 exempel av vårdinrättningar. Jag ursäktar om det ser ut som att vara lite av ytterligheter, men min avsikt är att så tydligt som möjligt försöka illustrera vad jag avser. Verksamheterna som beskrivs är alltså tankeexperiment och existerar kanske inte i verkligheten.
– 1: Vårdinrättning 1 är en privat driven vårdinrättning. Det är en jättefin verksamhet, alla vårdtagarna är jättenöjda med vad de får, de känner att de har kontakt med trevlig personal och direkt kan påverka saker genom direkt kontakt med personalen. Det serveras näringsriktig och god kost varje dag. personalen trivs bra med sitt arbete, de känner att de har god kontakt med vårdtagaren och de har en god relation med chefen och kring Jultid anordnas varje är en kul Julfest för personalen. Ägaren av vårdinrättningen får också ut en rejäl vinst ifrån verksamheten.
– 2: Vårdinrättning 2 är en kommunalt driven vårdinrättning. Det är en jättedålig verksamhet, alla vårdtagarna är jättemissnöjda med vad de får, de känner inte att de har någon kontakt med personalen och känner inte att de kan påverka saker på något sätt. Det serveras icke näringsriktig och dålig kost varje dag. Personalen trivs inte med sitt arbete, de känner inte att de har någon kontakt med vårdtagaren och de har inte någon god relation med chefen och någon Julfest anordnas aldrig. Vårdinrättningen går med ett ekonomiskt underskott och måste äska mer pengar ifrån kommunen.
Och oavsett då dessa 2 olika verksamheterna ovan, så är min fundering om du känner till något sätt att tillexempel kunna se till att vad som anslås av skattemedel till respektive olika vårdinrättning ovan är lika. Om det på något sätt finns möjlighet att ge vårdtagaren möjlighet att välja vilken vårdinrättning som man vill nyttja.
Följande ifrån ovan skulle ha varit som formulerat som frågor, glömde sätta frågetecken.
Och oavsett då dessa 2 olika verksamheterna ovan, så är min fundering om du känner till något sätt att tillexempel kunna se till att vad som anslås av skattemedel till respektive olika vårdinrättning ovan är lika ?
Om det på något sätt finns möjlighet att ge vårdtagaren möjlighet att välja vilken vårdinrättning som man vill nyttja ?
Jag vet inte Mikael Andersson om du inte förstår eller om du inte vill förstå. Men dom flesta inom S är inte emot vinster inom vården men vinsterna ska gå till återinvesteringar och inte till riskkapitalisternas fickor.. Och jag känner då flera borgliga väljare som tycker lika. Risken är ju stor annars att det blir samma problem inom vården som det blev när Apoteken blev privatiserade
Det är multinationella riskkapitalbolag som äger en mycket stor och växande andel av de bolag som driver verksamhet inom sjukvård, äldreomsorg och skola. Även en del borgerliga politiker börjar sent omsider se detta som ett problem. Den främsta målsättningen är självfallet högsta möjliga vinst. Skatt undviker man genom olika metoder så långt möjligt att betala. De största vinsterna görs ofta vid försäljningar, något som underlättats av av att privatiseringsfantasterna från början reat bort många samhällsägda verksamheter.
Valfrihet kan vara bra i vissa sammanhang men kan också “ställa till” det. Citerar en insändare i Smp: “Tag Vårdval, för oss som bor på landet-något så dumt! På landet har vi en vårdcentral-väljer vi bort den har vi ingen vårdcentral-så dum får man inte vara som äldre.”
När Apoteksbolaget ägde och drev alla apotek så hade man ansvar för helheten, lönsamma apotek balanserades mot mindre lönsamma. Nu har aviserats att en del privatägda apotek kommer att läggas ner. Vem vet hur det blir i Ryd, om det skulle gå så illa att apoteket läggs ner kan vårdcentralen ligga risigt till.
I Svenska Dagbladet fanns under 2011 ett tiotal artiklar om riskkapitalbolagens excesser. Googla på Välfärdens nya herrar så hittar ni dem.
Vad gäller diskussionen om vård och vinst så skulle jag vilja tillföra lite mer.
Angående ekonomiska incitament:
Pengen som styrmedel har den fördelen att den är lika för alla och rättvis.
Varje affärsidkare och näringsidkare vet att grundläggande och väldigt viktigt med sin verksamhet som man bedriver är att jobba så bra som möjligt är med målsättningen att se kunden som central och att erbjuda kunden det bästa och att kunden blir glad och belåten. En glad och belåten kund är oftast villig att betala bra för sig. Ur detta formulerar sig egentligen allting som rör verksamheten skulle man kunna säga även det naturligtvis också finns många andra incitamentent utöver det ekonomiska incitamentet.
Här går då som jag ser det en klar politiskt och grundläggande skiljelinje i synsätt. Vänsterpartister och också Socialdemokrater kan inte se det ekonomiska incitamentet och vinstintresset som en tillgång och resurs utan ser det som ett problem. Det ser ut som att det finns olika gradering och lite olika synsätt i denna problematiken men grundläggande och det man har gemensamt är att man ser det som ett problem.
Den som istället har en liberal samhällsåskådning och synsätt ser att marknadsekonomin och det ekonomiska incitamentet och vinstintresset är en grundläggande tillgång och en resurs i att utveckla samhället och för att förbättra och utveckla bättre tjänster och produkter på marknaden och i samhället. På samma eller liknande sätt som affärsidkaren och näringsidkaren ovan ser det. Det ekonomiska incitamentet och vinstintresset är med detta synsätt inte ett problem utan en tillgång och resurs.
Utifrån denna liberala samhällsåskådningen gäller då att formulera en politik som tar vara på de resurser som finns. En sak jag också vill tillföra här är småskalighet. Det vill säga att det är viktigt att stödja småskalighet och småskalighet ger också utrymme för ökad mångfald istället för koncentration och enfald. Resultatet av detta är såklart att marknaden måste ha regler och inte kan vara utan regler.
Vän av ordning dyker då upp och säger att vi har riskkapitalbolag som nyttjar skattelagstiftningen för att undvika betala skatt i Sverige. Och det är naturligt eftersom det finns ett ekonomiskt incitament i att göra så. Politikens uppgift är då att skapa en relevant skattelagstiftning som dels uppfattas som rimlig och rättvis och som såklart används för att skatt betalas i Sverige när näringsverksamheten bedrivs i Sverige. Detta är ett arbete som måste pågå ständigt.
Vilket synsätt till samhällsåskådning man väljer är upp till var och en. Jag är övertygad om att en liberal och marknadsinriktad samhällsåskådning är den bästa.
Nu har jag skrivit så mycket här ett tag så kanske tar lite paus ett tag. Får se.
Det förekommer rätt mycket argumentation mot avregleringen/privatiseringen av apoteken. Mycket av argumenteringen verkar vila på instabil grund. Det kanske kan vara befogat att plocka fram en del faktorer som glöms bort ofta.
Apoteken var privatägda ända in på 1970-talet. Vad övergången innebar och hur det gynnade konsumenterna konkret är väl egentligen inte utrett i någon större omfattning. Antalet apotek i sverige har under monopolet varit lågt sett till antal invånare. Det lägsta inom EU. Det enda sakargumentet som jag kommer på för att förstatliga apoteken var att de ansågs dyra. Alla andra argument var ideologiska. ”Inte tjäna pengar på sjuka” och liknande. Om apoteken har blivit mindre ”dyra” under statsmonopolet är kanske svårt att värdera. Hela hanteringen av recept-medicin är väldigt hård-reglerat på många sätt. Så vad de verkliga kostnaderna ligger kan numera vara svårt att bena upp.
Under hela tiden som monopolet finns är det absolut förbjudet att sälja receptfria läkemedel utanför monopolet. Absolut förbjudet, det får inte förekomma. Vid en EU-anmälan finner EU att det förbudet strider mot EU regler. Hela monopolet ifrågasätts. Monopolet kan styra och blocka ut vissa företag och osunt styra urvalet på ett grundläggande felaktigt vis. (Till skillnad från systembolaget som tar in allting på begäran och inte blockerar någon tillverkare). Dåvarande regeringen avser att justera om monopolet. Anpassa sig till EU genom att vara öppnare för olika tillverkare osv.
Borgerliga regeringen tillträder, med stort mandat, och bestämmer sig för att ”ta itu med” apoteksmonopolet på allvar. Plötsligt vänder socialdemokraterna och kräver att receptfria läkemedel nu skall vara tillgängliga. Ungefär enligt amerikanskt mönster. Tillgängligt i mataffärer och liknande. Detta är inte det vanligaste i europa, annars. Lönsamheten för de hårt reglerade läkemedlen är väldigt låg. Genom att sälja receptfritt lite överallt så minskar underlaget för lönsamhet på alla olika apoteken. Kan det vara avsikten? Varför annars denna kovändning. Hursomhelst ökar tillgängligheten därmed enormt. Ett stort lyft för mindre orter som inte alls haft tillgång till enklare medicin vid snabba nödfall. Man stärker också den lilla lokala lanthandelns betydelse därigenom.
Förutom försäljning av receptfria läkemedel i vanliga butiker, har andra faktorer genomförts kring privatiseringen men som inte heller egetligen har med den att göra. Nya regler för hantering av parrallella, billigare läkemedel som måste finnas i lager och erbjudas. Vilket innebär att massor av lagerutrymme upptas av dubletter i olika prislägen. Vilket rimligen drabbar lagerhållning av mer udda läkemedel. Efter privatiseringen genomförs också total ombyggnad av alla datorsystem. Med ökade krav på säkerhet. De är enligt mig dyra och dåliga. Personalen storknar. Massor av nya problem införs pga av detta. En uppenbar brist är att lagret inte syns hos konkurrenterna. Vilket innebär att man inte kan skicka kunderna till närmaste ställe som har det man själv inte har. Om det inte råkar vara samma kedja som man befinner sig på. Det här kunde man förutsett och byggt in i datorsystemet direkt.
Sammanfattningsvis så har tillgängligheten för kunderna och för apoteksvaror ökat enormt sedan avregleringen. Antal apotek har ökat. Detta var också största bristen innan. Pga av inkompetens eller oskicklighet har man introducerat nya problem och osmidigheter för kunderna. Främst kanske genom datorsystemens tillkortakommanden. Vilka problem som är styrda av rena sakfel eller bedömningar och vilka som skulle kunna tillskrivas politiska felbeslut är ju inte helt lätt att avgöra. Men samtidigt kan man påstå att inga av problemen med säkerhet kan tillskrivas själva privatiseringen som idé. Möjligen utförandet. Ägarna är också i allt väsentligt svenska.
Du glömmer att receptbelagda läkemedel har blivit drygt en miljard dyrare för oss skattebetalare och att på lansbygden har det blivit betydligt sämre att få det läkemedel du behöver. Och nu hotar ju dom med att stänga Apotek på lansbygden på grund av för låga vinster. Men vist i storstäderna har du fått Apotek i alla bostadskvarter . Och efter som du har fyra största partier i regeringen så är dom nog nöjda
Nej inte alls. Kostnaden för medicinen totalt sett har blivit dyrare. Men det är svårt att veta exakt varför. Är det privatiseringen specifikt. Eller är det kostnader som härrör från upplägget med parallellimport. Att tvinga apoteken att ta in flera likvärdiga preparat i lagren innebär förstås merkostnader för dem. Är det kompensation för det, eller något annat? Svårt att veta.
Hur det har blivit sämre på landsbygden att få sin medicin vet jag inte. Ännu. Det är först 2013 som kedjorna får lägga ner olönsamma apotek. Vi är inte där ännu. Och varför är de olönsamma. Beror det på fria receptfria mediciner, eller något annat? Svårt att vara både kategorisk och uppriktig samtidigt. Personligen har jag inte märkt någon försämring på landsbygden. Men det kan ev variera. Möjligen har vissa apotek olika nivåer av servicegrad. Mer nu än förut. Men det har jag inte märkt.
Du tror inte att det blivit dyrare för att dom höjde förtjänsten som Apoteket ska ha från 17 till 18 procent och så får dom 20 kr för vare recept nu..och det blev nytt när avregleringen kom.Och dom där två sakerna gör drygt en miljard sa KDs ledare Göran H i en intervju
Jag bor på en liten ort och Apoteket här är dålig numera på hålla hemma mediciner och då får man vänta tre dagar eller ta bilen och köra sex mil.Tror du att folk ser så glada ut då bara på grund av konservativa politiker som strävar bakåt.
Jag skulle inte våga dra några svepande definitiva slutsatser om apoteken, totalt sett, beroende på det apotek som finns på min ort. De olika kedjorna har lite olika rutiner och policys. Och de olika apotekscheferna har lite olika också sinsemellan. Principen är att de skall kunna plocka hem varor till dagen efter ifall de beställs före lunchtid. Ungefär. Och så har det alltid varit. Kan finnas undantag förstås. Ligger man väldigt udda till så kunde ju apoteken trixa mellan de olika filialerna förut ifall det var väldigt angeläget, möjligen. Det går nog egentligen nu också, om viljan verkligen finns.
Förtjänsten för receptbelagda läkemedel är extremt dålig. Allt eftersom regleringarna och byråkratin ökar så kan apoteken hävda att de måste kompenseras för det. Hur mycket onödigt ballast som alla politiska direktiv egentligen kostar läkemedelshanteringen är inte lätt att reda ut. Men som det ser ut nu så är det i princip bara de receptfria medicinerna som ger några vinstmarginaler alls. Och där konkurerar man som sagt med mataffärerna numera.
Så du menar att det blev över en miljard dyrare då på grund av att byråkratin ökade med privatiseringen . Nya jag vet inte var du fått dom siffrorna ifrån.
Så du menar att 18 procent är dålig förtjänst? Vilka andra handlare har det? Och dessutom 20 kronor per recept
Ja jag vet att Alliansregeringen tycker att folk som bor utanför storstäderna bor udda och dom är det inte värt satsa på. Men varför man ökade tiden på att ta hem medicin från ett dygn till tre dygn ja det begriper jag inte.
Marginalen höjdes från 16% till 18%. Och det var inte för att betala privatiseringen specifikt. Utan för att stimulera ökad tillgänglighet, längre öppettider, fler apotek osv. Uppskattad kostnad för detta var väldigt svår att förutse, eftersom de receptbelagda preparaten numera ständigt byts ut mot billigare generika, alltså likvärdiga mediciner fast billigare. Priset där har gjort att den extra ersättningen hittills varit lägre än man befarade.
Att lönsamheten inte är alldeles över sig kan man också utläsa av att det delvis norskägda apotek1 lade ner verksamheten precis när man startat några butiker. Samt att engelska Boots lagt ner flera butiker redan, efter bara något års drift ungefär. Och att flera fortfarande avvaktar.
Marginalen på en vara är inte samma sak som förtjänst. Den skall betala alla kostnader, normalt sett.
Kronans Droghandel har aviserat att man kan komma att lägga ner flera apotek i glesbygd. Om det är korrekt, eller mest taktik för att få upp ersättningarna, kan vara svårt att veta. Men eftersom ambitionen, hela målsättningen, med privatiseringen i huvudsak är ökad tillgänglighet så kommer troligen dessa filialer, ifall hotet verkställs, att omedelbart erbjudas andra konkurrenter. Inklusive Apoteket AB.
Tiden att få hem varor är detsamma som förut. Regelverket säger 24 timmar. Nu som då. Det är inte ändrat. Beställer man före lunch på måndag skall det vara hemma på tisdag em. Men det är helt riktigt att detta inte fungerar alltid. Trots att apoteken riskerar böter för detta, så klarar man det ändå inte. I princip så är det inte de enskilda apotekens fel, även om det kan vara så i enskilda fall. Oftast beror det på problem med leverantörerna. Eventuellt i kombination med datorsystemen. Man har också på vissa apotekskedjor funderat på att ta över vissa delar av grossist-ledet bara för att kunna förbättra detta. Hursomhelst kan detta bara bli bättre. Tidigare låg grossist inköpen på färre bolag, men är nu mera splittrat. Möjligen är just detta olyckligt eftersom flera av dem verkar hantera situationen dåligt.
Än så länge alltså betydligt fler apotek, flera aktörer, bättre öppettider, ökad tillgänglighet. Samt sämre leverans-säkerhet från vissa leverantörer. Och ett oherrans dribblande med skattesubventionerade läkemedel överlag.
Som kuriosa kan nämnas att man nu funderar på att krångla till det ytterligare, genom att vilja ändra datorsystemen igen. På ett radikalt vis. Och mer sortera allting efter verksamma substanserna istället för varunamn. Ungefär. Vilket skulle bli ännu mer dyrt, och ännu mera krångel. Och förstås kräva ännu mer kompensation. På något vis. Men det är bara en fundering ännu så länge. Lite av snillen spekulerar typ. Fick de olika apoteken bestämma själva så hade man förmodligen inte gjort detta.
Där jag bor så finns det ett Apotek Hjärtat tror jag det heter. Och det var ett före avregleringen oxå. Och exakt samma tider är öppet hållandet det enda som hänt är att det blivit sämre service att hålla hemma mediciner men jag antar jag får vara med och betala till fördyringen
Och jag brukar vara i Göteborg och där på Frölunda torg var det ett Apotek förut och nu är det tre där. Så inte annat än jag förstår så är det hela en försämring för lansbygden och en förbättring för städerna.
Att du är med och betalar för läkemedelskalaset kan du skriva upp. Subventioneringen av läkemedel kostar enorma summor. Sedan är ju förstås även detta svårt att beräkna totalt sett. Om folk inte hade råd att köpa den medicin de behöver skulle det innebära att de var sjuka mycket mer. Vilket skulle bli vansinnigt dyrt det också. Så grundtanken är ju att trots de enorma kostnader som samhället har för att förse medborgarna med medicin, så blir det ändå billigare än att ha dem sjuka. Samhället tjänar alltså inte ett öre på dålig läkemedels service och att jävlas med folk om detta. Att försämra servicen på ett enda ställe är ett misslyckande. Och kostnad för samhället.
Du kan vara säker på att det är dyrare att ha dig sjukskriven två dagar extra pga utebliven medicin, än att ge apoteken resurser för att beställa hem grejerna i tid. Att det ändå krånglar är garanterat inget medvetet val. Eftersom det inte finns någon samhällsekonomi i det. Utan det är mer av praktiska svagheter. Låt oss hoppas att man löser detta, utan att samhället måste börja bötfälla och smiska upp apoteken.
Idag kör etermedia en närmast bedräglig grej om apoteket och dess “brister”. Reumatikerpatienter klagar på att apoteken inte har medicinen hemma och inte klarar att leverera den på 24 timmar.
“Det finns inte heller några lagkrav på att apoteken ska ha medicin hemma. För att underlätta för små aktörer att starta apotek nöjde sig regeringen med kravet att apoteken ska kunna ta hem medicinen inom 24 timmar.
-Vi var faktiskt vana vid att medicinen fanns när man kom till disken., säger Curt Persson.”
Faktum är alltså att apoteksreglerna är samma nu som förut. Ta hem inom 24 timmar. Just när det gäller reumatikermedicin så är den dels svindyr och dels finns i massor av olika förpacknings storlekar och styrkor. Och generika. Varje ask kan kosta mellan 2000-5000 kronor i verklig kostnad. Att då hålla alla dessa varianter i lager, både som original preparat och som generika är helt omöjligt i princip.
Att man inte alls redovisar detta utan envisas med att skrämma upp patienterna och tala om allergi vid generisk produkt (vilket är mycket sällsynt), känns tendensiöst, politiserat och bedrägligt.
Ytterligare ett exempel på etermedias delvis i stora stycken sekteristiska inriktning. Viktigare med en upprörande vinkel än att redovisa hela bilden.
Om apoteken fick ta hem en enda tillverkares produkt, och enbart i ett fåtal storlekar och styrkor, då vore allt mycket lättare. Men reglerna försvårar hela tiden effektiviteten.
Public Service fortsätter sin kampanj mot apoteken även idag, tisdag den 4 sept. I dramatisk text:
“Brister hos apotek hålls hemliga”
“Fel mediciner och brister i dokumentationen är de vanligaste bristerna på den avreglerade apoteksmarknaden.”
Man kan anta att publicService har jagat nackdelar med omregleringen. Och tycker att det här åtminstone ger en något negativ bild av det hela.
Att själva bristerna hos apoteken är “maskerade” som man skriver beror ju på att de jobbar under konkurrens. Och det skulle kunna innebära katastrof för ett litet apotek med svag ekonomisk buffert ifall media börjar lämna ut negativa uppgifter om det, i mediedramaturgisk beskrivning.
Att de flesta bristerna också ligger utanför de individuella apoteken beskriver man inte heller.
Att man skrämmer upp kunder och potentiella kunder struntar man förmodligen i. En sakligare beskrivande och redovisande text utan dramaturgi däremot hade kunnat lugnat kunderna förmodligen.
Både personal och företagen i branschen har bristerna klart för sig. Och jobbar på dem. Just den biten lyfts inte direkt upp av PublicService.
Efter att ha lyssnat på Stefan Löfvens sommartal idag måste jag få roa mig med att skriva en lite kommentar.
Annie Lööf sa för ett tag sedan i SVTs partiledardebatt att Stefan Löfven låter som en kopieringsmaskin. Idag pratade Stefan Löfven om andra sjuklöneveckan. Exakt samma förslag finns att läsa om på Centerpartiets webbplats, i ett 19-punkts förslag ifrån 2011 se länk här ==> Så ska C skapa hållbar tillväxt i hela landet – 19 skarpa förslag från förnyelsegruppen.
Det kan ju knappast inte vara så att Stefan Löfven kopierar förslag direkt ifrån Centerpartiet ? Socialdemokraterna är ju ett mycket större parti i opinionen. Jag minns också att Håkan Juholt brukade prata om Social demokrati och så har vi ju det med vinstintresset också. Kan det vara hållbart ? 🙂
Det som jag är litet sur på socialdemokraterna i synnerhet och kanske alla partier i allmänhet är att man verkar rätt lata. Bekväma. Man säger sig inte gilla vinster. Det är en dålig drivkraft för vårdverksamhet. Man säger sig inte gilla riskkapitalbolag i vården. Man vill inte att skattemedel kan plockas ut ur verksamheten, helst. Åtminstone inte i större uppfattning. Man man besvärar sig inte att jobba fram mer tydliga riktlinjer.
Resultatet blir en gnällorkester.
Om man ändå är professionella politiker, som delvis också avlönas för att göra sitt jobb, då borde man kunna besvära sig med att åtminstone kunna redogöra lite grovt för inriktningar på lösningar. Inga färdiga förslag i varje läge, det förstår jag också. Men om man nu inte gillar vinster i vården, så där allmänt. Då bör man ha någon form av utarbetad strategi och analys över problemen och möjliga lösningar. Inriktningar. Någonting jobbat överhuvudtaget. Och inte bara allmänt gnäll. Likaså riskkapitalbolag. Om man inte gillar deras hantering av verksamheterna, då kan man väl presentera inriktningar för att göra verksamheten bättre. Inte bara allmänt gnälla. Just här har ju även regeringen aviserat åtgärder mot specifika ränteavdrag och pengaförflyttningar. I och för sig. Men det är väl knappast tillräckligt. Finns det några vidare analyser, skarpsinniga förslag eller idéutkast? I så fall verkar det väl dolt. Man hör mest gnäll.
Och som jag började med, det här gäller inte bara socialdemokraterna utan de flesta partierna. Och det känns som en dålig utveckling. Jag känner att jag behöver betydligt större arbetsinsatser och idéformuleringsutkast från mina politiska representanter. Sitta i soffan och gnälla kan jag göra själv.
En förklaring kan vara att alla numera är övertaktiska och inte vill bli kopierade vad gäller idéer. Men det verkar ju också konstigt. Det finns väl inget bättre, som politiker, att någon snor ens idéer, och kanske gör dem bättre. Idéerna är väl viktigare än jag som person. En annan förklaring kan vara att de bara är bekväma eller fantasilösa. Inte har vare sig analys eller kreativitet tillräckligt.