Jag har sagt det innan men vänsterns krav på vinstförbud inom den sociala sektorn är ett steg mot ren och skär kommunism.
I förlängningen är det ju rent löjligt att kräva vinstförbud för det företag som anställer läraren men inte göra det för det företag som producerar studiematerialet, eller skolbänkarna som skolans elever behöver för att kunna tillgodogöra sig studierna.
Dubbelmoralen hos vänstern är total i detta och man kan fråga sig vad deras mening egentligen är!
Är detta enbart ett första steg mot att helt vilja förbjuda privat företagsamhet eller är vänstern så blinda att de inte ser skillnaden i att det är mer än utförarna som tjänar sitt levebröd på att människor behöver skola och vård.
Vill vi ha ett kommunistiskt samhälle där staten ska bestämma över allt? Eller vill vi ha ett samhälle som fokuserar på kvalité?
Mitt svar är självklart! Vi måste stå upp för det frihetliga samhället där alla är värda att kunna leva sin dröm utan att staten ska ta till bestraffningar för dessa frihetskänslor!
Media: Svd
Bloggar: Johan Westerholm, Essbeck, Lasse Strömberg, Martin Moberg, Röda Malmö, Pluraworld, Lars Björndal, Thomaes Böhölmark Läs även andra bloggares intressanta åsikter om vänstern, kommunism, välfärd, välfärdsbranschen, Socialdemokraterna, vänsterpartiet, socialt engagemang, frihetlig,
Ur demokratisk synvinkel kan det aldrig vara kommunism om besluten är tagna i demokratisk ordning. Det finns inget staten som på något sätt står över alla människor och lever sitt eget liv utan staten är ju en mekanism som styrs och förändras av de folkvalda politikerna.
Så om vi väljer politiker som i majoritet står för en politik där skattepengar avsedda för skolan också skall spenderas på skolan utan att man kan ta ut en vinst då kan man knappast kalla det för kommunism.
Problemet är att privata skolor och vårdföretag kan ta ut vinst, och dessutom leverera kvalitet. Ofta (men inte alltid, båda sakerna). Medan kommunala skolor och vårdinrättningar ofta associeras med bristande resurser och ständiga krav på ökade medel. Istället för att bara fokusera på vinster, så skulle man ju kunna ägna åtminstone några tankar åt de kommunala verksamheternas ekonomiska kompetens. När båda drivsformerna får in likvärdiga pengar för verksamheten, hur kan den ena göra vinster och den andra gapar efter mer resurser?
Kan man trumma in känslan av att privata verksamheterna drivs av skojare som enbart tjänar pengar på dålig kvalitet (personalinskränkningar, snål mat eller sjukvårdsmateriel osv). Då tror jag att man riskerar att motbevisas lätt av nöjda brukare, patienter osv.
Nej, en mer nyanserad journalistisk kontroll där även politikerna med ansvar för verksamheterna helt enkelt anstränger sig hårdare för att göra en nyttigare insats, där är nog receptet. (Inga platta, löjliga, fyrkantiga och populist-styrda förbuds förslag). Det är förstås svårare att vara politiker med ansvar om det kommer in kompetent och affärsdrivande folk utifrån, än att vara självt helt ansvarig inför sina kompisar och ovetande väljare. Jobbigare med privata aktörer helt enkelt. Eller mindre bekvämt, om man vill formulera saken så.