När nu Håkan Juholt äntligen har proklamerat sin avgång som partiledare öppnas möjligheterna för det socialdemokratiska partiet. Det är nu som Socialdemokraterna kan börja ta itu med den egentliga orsaken till sina problem.
Håkan Juholt gjorde genom sina ständiga klavertramp det omöjligt att fokusera på den enorma politiska kris som Socialdemokraterna sedan länge har befunnit sig i.
Att Håkan Juholt nu är borta innebär att det möjliggörs att formulera en politisk inriktning som är ansvarsfull och som fungerar i praktiken utan att riskera Sveriges ekonomi, utan att oumbärligt leda till en förvärrad massarbetslös i Sverige.
Det är nu som Socialdemokraterna på allvar kan ta steg bort från sin traditionella bidragspolitik som så kraftigt har försvagat partiet trovärdighet bland de svenska medborgarna. Det gäller bara för Socialdemokraterna att bestämma sig för vilken roll man vill ha i Sverige, om man vill vara med och påverka eller om man vill bli ett utpräglat vänsterparti med en fortsatt överbudspolitik som enbart stimulerar arbetslöshet och bidragsberoende.
Men framförallt gäller det för Socialdemokraterna att bestämma sig för att upphöra med de interna falangstriderna och skapa ett internt och öppet samarbetsklimat. Kan man inte gräva ned stridsyxan internt kan man aldrig skapa trovärdighet utåt för sin politik.
Partiledarskiftet möjliggör till ett avstamp för en ny socialdemokrati en socialdemokrati som är i fas med tiden och kan lyfta ögonen från sin forna storhetstid på 60-talet för att erkänna att det är en annan tidsålder nu!
Att det finns förståndiga människor inom socialdemokratin har inte minst en del av de aktiva S-bloggarna visat som i spåren av Håkan Juholts katastrofer hållit fanan högt och visat att de vill något mer, att de vill att det socialdemokratiska partiet ska formulera politik istället för att bråka internt.
Detta bådar gott inför framtiden då även jag, som en Alliansföreträdare, välkomnar professionalitet från de politiska partitopparna. Samma åsikter och uppfattningar i sakfrågor kommer vi aldrig att få och ska inte heller ha då det just är samspelet mellan olika åsikter som driver utvecklingen av samhället i positiv riktning.
Alla tjänar dock på ett bättre samförstånd, både opposition och majoritet för någonstans har vi trots allt samma mål – att få Sverige till ett så bra land som möjligt för dess medborgare! Att vi har olika syn på vägen dit och av definitionen vad som är bäst är en naturlig del av de grundläggande värderingarna i en demokrati.
Detta var något som Socialdemokraternas förre partiledare missade men som Socialdemokraterna nu har all möjlighet till att leva upp till, så än en gång – Grattis alla Socialdemokrater!
Media: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVT5, SVT6, SVT7, SVT8, SR1, SR2, SR3, SR4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN8,DN9 DN10, Svd1, Svd2, Svd3, GP1, GP2, GP3, HD, Östran, Barometern, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, Exp7, Exp8, HN1, HN2, Skånskan, Norra Skåne, Folket, BT1, BT2, BT3, DI, Dagen1, Dagen2, Arbetarbladet1, Arbetarbladet2,
Bloggar: Sven-Erland, Badland, Svensson, Annarkia, Thomas Böhlmark, Christer Sörliden, Tobias Schelin, Johan Eriksson, Utbult, Anybodys place, Jinge, Radikalen, Zac
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Håkan Juholt, avgångskrav, avgångskrav, partiledare, Kris, Carin Jämtin, Socialdemokraterna,
Problemet med Socialdemokratin, eller snarare ett stort antal mer eller mindre inflytelserika företrädare för denna på alla nivåer, är just det att man i likhet med mer extrema vänsterpartier har ytterligt svårt att acceptera ens existensberättigandet för andra åsikter än den egna. Man är för demokrati, men bara så länge det handlar om röster på den egna linjen. Man är för demokrati, så länge den egna makten säkerställs. Man är övertygad om att man trots flera val i rad med annan utgång är det “rättmätiga” statsbärande partiet i Sverige. En syn på sig själva och ett diskussionsklimat där man uttrycker sig i termer av “Partiet”, som om det inte existerade något annat, precis som i det forna Sovjetunionen eller i andra enpartistater. Man hittar yttringar av detta från yttersta partitoppen ända ner på lokal valarbetarnivå. Se bara på de så kallade “Valskolorna” man bedrivit i ett flertal kommuner över hela Sverige, där man i flera fall till och med bokstavligt talat stoppat i sina valsedlar i kuvertet och följt väljaren fram till skynket i vallokalen. Dessförinnan har man då genomfört en “kurs”, där man på synnerligen enspårigt vis beskrivit Sveriges moderna historia, vårt samhälle, vårt politiska system, som om det helt och hållet var en produkt av Socialdemokratiska Arbetarepartiet och dess företrädare samt väljare.
Tiden har gått ifrån Socialdemokratin, och det är upp till oss inom Alliansen att fortsätta erbjuda alternativet. Men det kräver som sagt även en fungerande opposition som kan ta debatt och delta i det demokratiska arbetet på ett jämlikt och för landet utvecklande sätt. Det lär dröja innan Socialdemokraterna kommer dithän med nuvarande uppsättning ledare!
/ Nöjd Alliansförespråkare
Hej! Den stora skillnaden är vem eller vilka som partierna i Riksdagen riktar sig till. Som statsvetare så tycker jag mig kunna se att(S) och (V)riktar sig mer till “utsatta” människor. De förstår att utsatta människor inte kan lämnas i “sticket”. Det handlar inte om arbete kontra bidrag. Det handlar om att se varje enskild individ. Alliansen har enligt min analys glömt bort alla de som söker jobb på ett energiskt, aktivt, ansvarsfullt och professionellt sätt men som ALDRIG släpps in på arbetsmarknaden. Det är som alla vet stenhård konkurrens om alla jobb, att då säga åt alla som “inte” släpps in på arbetsmarknaden att “du får skylla dig själv” är fel väg enligt mitt sätt att se på människan. Att straffa individen för att arbetsgivarna inte anställer, visar ju på att man “inte” står på den lilla människans sida utan står på “överhetens” sida. Kanske borde våra politiker gå ut och söka jobb istället för att pladdra om politik. Då, skulle ni se hur svårt det faktiskt är där ute i “verkligheten”. Det handlar inte om “gnäll” utan det handlar om människors “erfarenhet” av hur de blir bemötta och behandlade när de på ett mycket ansvarsfullt och professionellt sätt söker jobb inom både offentlig och privat sektor, men hela tiden får “alla” dörrar slängda i sitt ansikte. Vad är då lösningen på problemet?. Jag tror vi skall titta mer på Kanada och den kanadensiska modellen, där man dels har ett aktivt samarbete mellan akademi och arbetsmarknad, men även att det finns riktiga/verkliga Entry Level Jobs, som tar bort eller sänker de krav som arbetsgivarna ställer upp. Genom Entry Level blir det mycket enklare för individen att kunna ta sig in och etablera sig på den verkliga arbetsmarknaden, och det blir också enklare för “seriösa” arbetsgivare att anställa nya medarbetare. I Sverige har vi inte detta, eftersom här är det en helt annan modell, och den leder till moment 22 för ungdomar, unga akademiker och andra som försöker ta sig in på den svenska arbetsmarknaden, men som får alla dörrar slängda i sitt ansikte oavsett hur aktivt, energiskt, ansvarsfullt och professionellt de söker jobb runt om i vårt avlånga land.
Alliansen borde därför göra en studieresa till Kanada och studera den kanadensiska modellen ingående. Då, skulle ni se att det är mycket enklare för ungdomar och unga akademiker och andra att ta sig in och etablera sig på arbetsmarknaden än vad som är fallet här hemma i Sverige.
Mvh
Mikael
Det fattas över 400 000 jobb i Sverige dessa jobb finns alltså inte att söka. Dölja folk i fas 3 kommer inte att hålla när det är tillräckligt många i fas 3 kommer människor att reagera. Det skulle vara intressant om någon politiker (för enligt dom själva kan de ju allt) förklarade var de jobben skall komma från, utan floskler och gulle gull. Att förändra las löser inte dessa problem inte heller studieresor.
(S) har tappat en mycket stor del av sin legitimitet och väljarbas genom att ha kantrat åt höger. Naturligtvis råder en nyliberal centerpartist som tror på nyliberala lösning (s) att gå ännu längre åt höger. Lysande idé. Om (s) skulle lyda det rådet, vad är det då som hindrar dem att gå med i alliansen? Absolut ingenting, som jag ser det.
(S) är nu hälften så stort som partiet var när jag var ung, pga att man glömt bort sin ideologi. Förstår er hejdlösa skadeglädje. Men med tanke på att även (c) kastat bort sina folkrörelserötter och barkat iväg till att bli riksdagens i särklass mest nyliberala parti, och därigenom krympt till en femtedel, kanske en sjättedel och snart välförtjänt åker ur riksdagen pga bortslösat existensberättigande, kanske ni inte borde vara alltför skadeglada. Jag kommer inte att sakna (c) när ni försvinner till historiens skräphög.
Jag håller kanske inte med riktigt av vad som står i rubriken vad gäller Grattis !
Nu sympatiserar jag inte med Socialdemokratisk politik och värderingar utan med Centerpartistisk politik och värderingar.
Carin Jämtin är som jag tycker den vettigaste Socialdemokratiska representanten och företrädaren av dem som brukar figurera i TV-rutan. Hon är saklig och konsekvent som person och kan uttrycka sig enkelt och bra, hon är kunnig och hon säger och gör vad hon skall göra som den hon är.
Som samhället ser ut så kommer med stor sannolikhet Socialdemokraterna komma att fortsätta minska i väljarstöd och opinion till i varje fall cirka 15% opinion oavsett ny företrädare som väljs.