Jag hade idag ett middagssamtal om läget i välfärden med bland annat ett par socialdemokrater. Vi var rörande överens om att mediabilden är ensidigt negativ till hur det står till inom den svenska välfärden trots att dagens välfärd i Sverige är mycket bra.
Jag valde att under detta middagssamtal att inte föra in i samtalet att just socialdemokraterna är de första tillskyndarna att spä på föraktet mot den svenska välfärden. Varför jag valde detta vet jag inte riktigt nu men jag antar att jag ville ha en god matro…
Socialdemokraternas svartmålning av den svenska välfärden handlar enbart om taktik för att misskreditera dagens alliansregering. Uppgifterna som sprids är oftast helt osanna och alltid överdrivna, allt för att få människor att känna oro inför framtiden i hopp om att vinna röster.
Denna propaganda sprids inte om en omsorg för Sverige utan enbart i populistisk agenda för att ta sig till maktpositionen. Istället för att säga vad man själva vill göra för att förbättra välfärden baktalar man hur bra Sverige de facto är.
Men när inga från media lyssnar eller några från allmänheten är närvarande kan faktiskt även socialdemokrater tala sanning om läget i den svenska välfärden och faktiskt hylla läget i den svenska välfärden och beklaga mediabeskrivningen av denna.
Detta kan tyckas vara antingen dubbelmoral eller att vara inslag av bristande medvetande om vad den socialdemokratiska ledningen faktiskt driver för politik. Oavsett vad, ser jag det som positivt att höra socialdemokrater, som med sans och vett talar positivt om läget i Sverige. För vi har det trots allt riktigt bra i detta land. Frågan är om vi ens någonsin haft det bättre än nu?
Media: Smp, Dagens samhälle,
Läs även andra bloggares åsikter om välfärden, socialdemokraterna, Sverige, media, svartmålning,
Låter som Andersson menar att tidigare, när Socialdemokraterna hade regeringsmakten, inte förekom någon kritik och svartmålning från de borgerliga partierna. Förträngning brukar sådant kallas.
Anledning till kritik av detaljer i välfärden har alltid funnits och kommer sannolikt alltid att finnas. Något som alliansen kraftigt försämrat är sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, det som alliansen ofta kallar bidrag. Dessa försäkringar ingår också i välfärdsbegreppet. De under alliansperioden kraftigt ökande privatiseringarna och utförsäljningarna, ibland till reapriser, har börjat ifrågasättas även på den borgerliga sidan. Det är bara Centern som i stort sett blundar för riskkapitalbolagens excesser.