Extra valet är avblåst. Tur är nog detta då ingen hade haft något att tjäna på ett extra val. Inte ens Sverigedemokraterna hade kunnat vara säkra på att ett extra val skulle ha gynnat dem.
Stefan Löfven bedrev en valrörelse som gick ut på att lämna så få besked som möjligt. När Alliansen gav tydliga besked om att de skulle lägga ned sina röster gällande statsministerposten om de rödgröna blev större än Alliansen vägrade Stefan Löfven att göra detsamma. När Fredrik Reinfeldt proklamerade att han aldrig kommer att acceptera att Sverigedemokraterna får inflytande vägrade Stefan Löfven att ta samma ställning. Beskeden från Stefan Löfven uteblev.
Socialdemokraterna gick till val på ett rödgrönt alternativ utan att våga säga att man skulle basera sin kommande regeringspolitik på Vänsterpartiets kommunistisk ådra eller på Miljöpartiets landsbygdsfientliga dröm.
Bakom talen om att minska blockpolitikens inflytande fanns ingen substans.
Tvärtom har Stefan Löfven visat på osedvanlig ovilja till samarbete. När Sverigedemokraterna gick ut med att de skulle rösta på Alliansens budgetförslag sträckte visserligen Stefan Löfven ut handen, men bara för att Alliansenföreträdarna utan motprestation skulle springa till hjälp för att rösta igenom den socialistiska budgeten, en budget som hade inneburit ökade skatter, straffbeskattning av landsbygden, försämrade möjligheter för företagare och minskade statsinkomster med en raserad välfärd som följd.
Stefan Löfvens utsträckta hand gav inget tillbaka utan var endast ett ultimatum – att ta detta, annars!
Det numera berömda mötet den 2:e december där Stefan Löfven förväntade sig att Alliansföreterädarna skulle lägga sig på knä inför honom blev till ett totalt fiasko. Alliansen ville diskutera formerna för att kunna regera i minoritet. Stefan Löfven var endast intresserad av att Alliansen skulle lägga ned sina röster gällande sin egen budget.
Decemberöverenskommelsen hade kunnat träffats redan denna dag, den 2 december om Stefan Löfven hade varit samarbetsinriktad. Nu valde han istället att avisera att han skulle utlysa nyval, vilket i sig är en maktfullkomlighet av en statsminister som misslyckats. Nyval ska endast utlysas om alla övriga alternativ prövats. Så var definitivt inte fallet. Det fanns många alternativ för sonderingar som skulle kunna tänkas lett till stabilt regeringsalternativ. Stefan Löfvens avisering om ett nyval kan inte ses på något annat sätt än ett maktmissbruk!
Sedan Stefan Löfven blev partiledare har han inte en gång hållit sitt ord. Han kommer med nya besked om vart annat. Att Alliansen ens går med på att ingå en överenskommelse med Stefan Löfven är stort. Alliansen måste ju vara högst medvetna om att med all säkerhet kommer Stefan Löfven också att bryta denna överenskommelse när han så känner.
För visso är det bra att vi slipper ett extra val. Jag hade dock personligen hellre sett att Alliansen först hade agerat i ett misstroendevotum mot Stefan Löfvens. För någon mindre lämplig person att vara statsminister än Stefan Löfven finns inte!
Media: Exp1, Exp2, AB1, AB2, AB3, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2, SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVT5, Sr1SR2, SR3
Säregen historiebeskrivning. Nyvalet var uppenbarligen nödvändigt för att få Alliansen till förhandlingsbordet. Att S skulle vilja bryta decemberöverenskommelsen verkar osannolikt Om man går efter de upprörda reaktionerna efteråt, särskilt från många moderater, är det mera troligt att det skulle kunna bli Alliansen.
Egentligen är överenskommelsen till storas delar en återgång till tidigare praxis. Nu kan invändas att det var den dåvarande oppositionen som bröt denna praxis, Men det gällde då en liten del i budgeten, man stoppade en sänkning av skatten för de med de högsta lönerna, något som förstärkte budgeten. Man kan dock förstå att det satte lite käppar i hjulet för de partier som under flera år jobbat för att öka de ekonomiska klyftorna i landet.