Sedan drygt ett år tillbaka studerar jag statsvetenskap på Linnéuniversitetet. Det ser jag som oerhört utvecklande för mig själv och det är inte utan att min livsåskådning ibland sätts på spel samtidigt som jag faktiskt stärks i min politiska övertygelse.
Höstterminen har nu börjat med en kurs i politisk korruption. Sverige är ett land där korruption knappast ses som ett stort problem. Frågan är dock om vår självbild är rätt i detta? Lyssnar man till Sveriges befolkning så kanske den inte är det då misstroendet till politiker är stort i Sverige. Däremot är den faktiskt upplevda korruptionen väldigt låg.
Ur en mer oberoende syn kan man också bli frågande till om Sverige verkligen tillhör världens minst korrupta länder såsom t. ex. Transparency International graderar Sverige. Med tanke på att Sveriges största parti (sedan urminnes tider) heter socialdemokraterna är det kanske inte märkligt att de också lyckas förmedla siffrorna till Transparency International om hur fantastiskt Sverige är. Men hur oberoende är den svenska socialdemokratin?
Sverige är en stabil demokrati och tillhör definitivt det skikt som kan benämnas som ”influence market”. Vi har varit en stabil demokrati under en väldigt lång tid och vi har tillgång till alla de friheter som symboliserar demokratier. Ändå är jag tveksam till att Sverige är fritt från korruption.
Om vi tar motsvarigheten till USA:s största demokratiproblem – public founding. Är vi I Sverige bättre? I Sverige kan det största partiet erhålla stöd genom en omätbar mängd “gratisarbetstimmar” från arbetarrörelsen och dess paraplyorganisation LO. I Sverige är det således fackmedlemmar som till stora delar betalar den socialdemokratiska valrörelsen. Hur demokratiskt är egentligen detta?
I den litteratur jag nu läser är det tydligt att den svenska socialdemokratin kan ses som ett korrupt parti. Lika tydligt är det att den svenska lagstiftningen inte riktigt hänger med.
Get Social