Supervalår till trots så har valrörelsen tagit en rejäl sommarpaus.

Den extremt fina och varma sommaren har säkert också gjort sitt till för att hålla hålla oss politiker i solstolarna väl länge. Men även om media inte uppmärksammar det är aktiviteterna i full gång och argumenten slipas inför de sista veckornas ”valspurtande”.

Valet 2014 såg länge ut att bli ett val som skulle bli helt ointressant då de svenska partierna gjorde sitt bästa för att kopiera varandras politiska förslag. Men trots att det egentligen är få frågor där skillnaden är stor finns det några och de är desto viktigare.

En av dessa frågor är synen på företagande där de rödgröna vill göra allt de kan för att försvåra för dessa och lägger än det ena och andra förslaget hur de ska beskatta dessa företagare som de facto är de som ändå ska skapa jobben i Sverige.

En annan fråga som särskiljer är synen på ungdomars möjlighet att komma i arbete. De rödgröna vill göra det dyrt att anställa ungdomar medan Alliansen vill göra det lönsamt. Självklart kommer de rödgrönas politik att bli till ett dråpslag mot ungdomarnas möjligheter. Att göra det dubbelt så dyt att anställa en ungdom kommer självklart inte att göra denna ungdom mer lättanställd!

En ytterligare fråga som också är särskiljande är att de rödgröna vill höja momsen på restaurangmat. Anledningen till detta är självklart att det är privata företag i Sverige som driver företag inom besöksnäringen och då de rödgröna är emot allt vad privat företagande heter så vill de självklart att företagarna ska beskattas så hårt som möjligt!

De rödgröna tar högljud strid för att det ska vara mindre moms på att köpa en fryst pizza på ICA än på att köpa en nylagad pizza på pizzerian. Var finns logiken i detta?

Bortsett från dessa tre frågor är skillnaden mellan de politiska alternativen minimal. Men efter EU-valet har dock den politiska kartan förändrats.

Valframgången för Miljöpartiet förändrade med tydlighet den politiska kartan då deras mest extrema politiker fick luft under vingarna. I ett rus av valframgång tog Miljöpartiets kongress en mängd Sverigefientliga beslut som faktiskt gör det omöjligt för Stefan Löfven och Socialdemokraterna att ta med Miljöpartiet vid en rödgrön valvinst. Lägg där till Vänsterpartiets obstinata illvilja mot privat företagande och deras krav på förbud mot privat företagande inom den svenska välfärden så förstår var och en att det idag inte finns något rödgrönt alternativ.

Socialdemokraterna kan inte ta med Miljöpartiet i en rödgrön regering, de kan inte ta med Vänsterpartiet i en rödgrön regering. Kvar blir för Socialdemokraterna att bilda regering på egen hand. Men det kommer de att få svårt att göra då Socialdemokraterna i bästa fall kan attrahera röster från en tredjedel av de röstberättigade.

Ett tag såg det dessutom ut som att alla partier hade riktat in sig på landsbygden och argumenterade för att vinna medborgarna utanför storStockholms röster. Som Centerpartist välkomnade jag givetvis detta fokus på landsbygdsfrågor även att jag misstrodde ambitionerna hos vissa med detta.

Dessvärre fick jag också rätt då när vi nu har ca en och en halv vecka kvar inan valet är det inga partier som pratar landsbygd och att hela Sverige ska leva mer än vi i Centerpartiet. Övriga partier har återgått till sin vanliga agenda där det gäller att lägga förslag som gillas inom Stockholms tullar.

Konklusionen av årets supervalrörelse är att vill man ha mer jobb och mer företagande ska man se till att rösta på ett av Allianspartierna.

Vill man att ungdomar ska ha möjligheter att komma in på arbetsmarknaden, vill man att Sverige ska vara ett land med världens bästa välfärd ska man rösta på Alliansen.

Framförallt, vill man att Hela Sverige ska leva, att Sverige ska vara ett land som har en självförsörjning, där miljövärden står högst och där småföretagarnas insatser värderas ska man definitivt rösta på Centerpartiet!