Den senaste månaden har budgetutspelen duggat tätt. Först var det Alliansen som portionerade ut huvudrubrikerna i sin budgetproposition. Detta kopierades sedan av Socialdemokraterna. Däremellan har vi haft utspel av Sverigedemokraterna och Miljöpartiet och det är inte utan att man har förvånats över hur lite som egentligen skiljer de olika alternativen åt.
Men när Socialdemokraterna nu presenterade helheten i sin skuggbudget är det tydligt att skillnaden som rådde innan Stefan Löfven tillträdde står kvar. Socialdemokraterna står för ökade skatter och vill stärka sin bidragslinje medan Alliansen står för en jobbskapande politik.
I Magdalena Andersson har Socialdemokraterna för första gången på mycket länge fått fram en politiker som faktiskt inger förtroende. Men även Magdalena Anderssons ord klingar falskt och krystat när hon försöker hävda att sänkningen av a-kassaavgiften skulle stimulera till fler jobb. Man kan tycka vad man vill om denna avgift men att en lägre a-kassaavgift skulle få arbetsgivarna att anställa fler människor är ett helt orimligt påstående.
Det som är mest anmärkningsvärt med Socialdemokraternas skuggbudget är att den inte innehåller något av den affärsplan som Stefan Löfven så stolt och kaxigt proklamerade ut för svenska folket. Av Stefan Löfvens affärsplan för att ge näringslivet jobbskapande förutsättningar har det det nu blivit noll och ingenting.
Har Stefan Löfven och Magdalena Andersson så totalt fått böja sig för vänsterfalangens påtryckningar att man redan har övergett dessa tankar? Istället är dagens skuggbudget i stora drag densamma som Håkan Juholt presenterade för ett år sedan (dock med betydligt större skattechock och än mer ï bidragsökning). Redan då kunde man konstatera att Socialdemokraterna vill tillbaka till sin bidragslinje vilket Magdalena Andersson idag fastslog att så är fallet.
Tyngdpunkten i Socialdemokraternas budget ligger i att de kritiserar Alliansen för att vilja göra för mycket mot arbetslösheten och att Alliansen satsar för mycket pengar på detta. Annat hette det i våras då man med samma upprördhet anklagade Alliansen för att satsa för lite. I detta ligger det en betänklig dos av dubbelmoral.
För en gångs skull är det också lätt att hålla med Vänsterpartiet och det är i deras kritik mot att Socialdemokraterna inte tar arbetslösheten på allvar. Socialdemokraternas skuggbudget är ingen satsning mot arbetslösheten. Tvärtom är Socialdemokraternas skuggbudget enbart en populistisk budget som skulle gå tillbaka till den politik som Socialdemokraterna misslyckades med under Göran Perssons sista år vid makten. En politik som under högkonjunktur medförde en skenande arbetslöshet.
Sverige behöver en jobbskapande politik och politik som inser att det är hos arbetsgivarna som jobben skapas. En sådan jobbskapande politik är Socialdemokraterna långt borta från i dagens skuggbudget!
Media: AB1, AB2, AB3, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVT5, SVT6, SVT7, SR1, SR2, SR3, SR4, GP1, GP2, GP3
Bloggar: Thomas Böhlmark, Anybodys place, Röda berget, Göran Johansson, Ola Theander, Jinge, Peter Högberg, Martin Moberg
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om budget, budgetdisciplin, Alliansen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, dubbelmoral, skattechock, arbetslöshet, jobblinje, bidragslinje, bidrag, skatter, bidragspolitik, affärsplan,
Ja du jag trodde inte Centern skulle ställa upp på att bryta mot budgetreglerna . Men inget överaskar längre. Och vad säger du nu om att Mp tagit över både småföretagen och miljön till sina frågor från Centern:)))
Lär inte vara många småföretagare som håller med om detta och definitivt inga småföretagare utanför Stockholm!
Grottolle,
Vad hände med affärsplanen ?
Ja du Mikael det var då en från Företagarna som hyllade Mp. Hon sa att Mp hade dom bästa förslagen till fördel för dom små företagen. Att sänka Bolagskatten gynnar ju mest Banker och stora företag.
Det är som en sa här uppe som läst i almenhetens spalt “insändare” om CUF förslag om att ta bort milavdragen. ” Centern vill stoppa avdragen för jobbresorna så man har pengar att betala sänkt krogmoms till sprättarna på stureplan”
Politisk Debatt
Läs tidningarna så ser du…
@G. Det kanske är den typen av gigantiska samhällsanalyser som bär upp socialdemokraternas hela idédebatt? Ofta nog låter det ju faktiskt sådär. Två polare och 12 öl på puben, så kommer sanningen fram etc.
Nja nu tror jag inte du sitter på krogen och skriver insändare i tidningen. Det får du nog leta på Stureplan bland centerpartisterna där.
Grottolle,
Du verkar känna till Stureplan bra 🙂
Socialdemokraterna och budgetreglerna:
http://www.expressen.se/ledare/eric-erfors/sa-bluffar-s-med-budgeten/
Jag måste skratta lite åt dej. Har en ledare för en tidning någon gång kommit med fakta. När du läser Aftonbladets ledare tror du på den oxå?????
Ojdå. Jag trodde nog att det ibland hände (att det som stod på ledarsidan åtminstone utgick från en form av sanning). Men visst skruvar ledarskribenterna runt med faktauppgifterna så att det skall passa deras syften. Självklart. Det gör även snubben på Expressens ledarsida här. Men det innebär ju inte samtidigt att allting är helt utan värde. Jag tyckte det var kul bara att just värdet av de 5 miljarderna som Borg överskrider budgetreglerna med, går att trissa runt lite hursomhelst med. Likaså stringensen i socialdemokraternas budgetdisciplin.
Budgeten är väl närmast att kategorisera som ett antiklimax. Efter utspelen om handlingsplaner och liknande. Håller med om att de inte syns här. Det som är värst är nog ändå “jobbpolitiken”. Den verkar inte finnas helt enkelt. Att stimulera köpkraften med höjda ersättningar och bidrag är mycket svårare än det var förr. Då mycket av varorna som konsumerades tillverkades inom landet så hade sådana argument relevans, det ökade efterfrågan på arbetskraft relativt snabbt. Numera tillverkas ju nästan alla konsumentprodukter utomlands, och ökad konsumtion av dessa gynnar kinesiska tillverkare (samt förstås de som behöver köpa ny tv eller brödrost osv). Men att det skulle ge snabb ökning av arbetskrafts efterfrågan, det tror jag inte. Det är istället företagen som har råd att köpa dyrare grejer tillverkade inom landet, vilket gynnar arbetskraften. Olika typer av system som gör deras produktion effektivare exempelvis. Men om företagen straffas så minskar ju också den utvecklingen. Jämför med tyskland som gav ut bilskrotningspremier för att stimulera bilinköp, under bilkrisen. Det visade sig mest vara billiga utländska bilar som köptes. Inte tyska.
Så jag är rädd för att den här budgeten tillhör en av de sämre vi sett på länge från S. Bra att man inte spräcker budgetreglerna dock, även om skillnaden är marginell till alliansens kostnader. Med tanke på budgetens effektivitet tror jag alliansens tjänar in den där kostnaden blixtsnabbt.
Min gissning är att det blir svårt att hitta många jätte entusiastiska idag till s-budgeten.
Anonym 23:53: Det gäller att anpassa argumenten så de passar för tillfället. Jobbskatteavdragen brukar motiveras med att de stimulerar efterfrågan och därmed tillverkning och sysselsättning. när S föreslår att sjukskrivna, arbetslösa och i synnerhet fas3-are ska få drägligare villkor då gäller inte den tidigare tesen. Annars är det väl så att när personer med låga inkomster ännu mer använder sin ökade inkomster för konsumtion och inte så mycket till exempelvis utlandsresor.
Att ökad köpkraft till viss del går till köp av importerade produkter stämmer givetvis men det gäller väl i lika hög grad när alliansen genomför köpkraftsstimulanser.
Det verkar som om vi är överens vad gäller skattelättnader och bidrag/ersättningar/försäkringar. På så vis att de ger olika resultat i olika grupper. Ökade privata resurser innebär större andel utlandsresor i vissa grupper. Kanske fler restaurangbesök. Kanske fler uppdrag utlagda på hantverkare. Kanske inköp av fler dyra konsumtionsprodukter eller kapitalvaror. Eller kanske en mindre utsatt vardags situation. Kanske en större arbetsro eller mindre oro, stress och vardagsångest. Mindre beroende av akuta stödåtgärder kanske. Ett kreativt lugn så att man orkar titta sig omkring efter alternativa möjligheter för sig och sin omgivning. Det finns alla möjliga utfall.
Men just när det gäller arbetstillfällen, specifikt, så är knappast marginellt ökade ”bidrag” med en eller annan hundralapp i månaden till resurssvaga grupper något som effektivt skapar arbetstillfällen. Det kan vara bra åtgärder ur andra perspektiv, men just som jobbskapare är det nog inte det. Jobbskatteavdrag, dvs skattelättnader åt de som arbetar och betalar skatt, innebär att privatkonsumtionen kan öka. Och även om de flesta konsumtionsvaror numera tillverkas utomlands och importeras, så fungerar de som ekonomiska ackumulatorer. En klädesplagg som kostar 25 kronor att tillverka och säljs i sverige för 1000 kronor, kan därigenom, om det köps, betala dyr hyra för grossisten, höga löner för marknadsföringsfolk, kontors och butikslokaler till fastighetsnasare, löner till butikspersonal och transporter. Osv. På det viset kan billiga importvaror försörja rätt mycket folk, trots att ökade försäljningar knappast ger jättemycket mer arbetstillfällen. Livsmedelshandeln har ju lite mer inhemsk arbetskraft, men där kan knappast ökad konsumtion heller förekomma i någon påtaglig utsträckning. Och bättre kvalitet innebär knappast heller ökat arbetskraftsbehov i någon större omfattning, utom kanske på vissa områden möjligen.
Då är min tes att jobbskatteavdrag är bra för ekonomin som helhet, och för att öka arbetskraften, men där på ett mycket mer indirekt och något mer långsiktigt vis. Marginella ”bidragsförbättringar” extremt ineffektiva arbetskraftsförstärkare däremot. Och en ökad ”slagkraft” hos företagen är det effektivaste sättet att öka arbetskraftsbehovet.
Lite på samma sätt är kroglättnaderna mer en långsiktig åtgärd. Rätt dyr men på sikt kan den vara motiverad om man lyckas få fler besökare och ett delvis ändrat konsumtionsmönster. Tveksamheten kan vara ifall den var rätt åtgärd nu när den infördes, med tanke på kostnaden och den långsiktiga effekten. Det som är lockande här är ju inte bara att det lätt går att raljera över den, utan att den sektorn av samhället har flera extra gynnsamma fördelar. Det är bra om fler människor äter mer ute. Inte nödvändigtvis tjusigt, utan bara helt enkelt vardagligt. Det skapar arbete och är energieffektivt, miljövänligt. Förmodligen också socialt gynnsamt ur flera perspektiv. Matlagning är ett hantverk och kräver folk. Service runt serveringarna kräver folk, och de fungerar också som stationer mitt i samhällena med folk. Det ökar också attraktionen för turism och besök. Kan också locka in folk utifrån och det finns egentligen inget tak för hur mycket av de positiva effekterna man kan uppnå med rätt inställning. Att betrakta restaurang och cafébesök som något luxuöst och bestraffningsbart är väldigt destruktivt och civilisationsfientligt.