Då kom det kanske allra mest väntade beskedet under denna mandatperiod samtidigt som beskedet kom högst oväntat. Stefan Löfven avgår som partiordförande för Socialdemokraterna vid deras kongress i höst och därmed avgår han även som statsminister.

Att han avgår knappt ett år innan nästa val är ett strategiskt val och som kommer av ett förhållandevis tystlåtet tryck om detta inom den socialdemokratiska rörelsen. De flesta socialdemokrater jag träffar på har på ett försiktigt sätt vädrat önskan om ett nytt ledarskap inför valet men samtidigt inte riktigt vågat hoppats på detta.

Stefan Löfven inledde sin bana som partiordförande på ett tämligen svagt sätt, ändå lyckades han och Socialdemokraterna segra i valet 2014. De första åren som statsminister var minst sagt inte bra, men Stefan Löfven har växt in i rollen och uppträder numera med en trygg statsmannamässighet. Åren som statsminister har ändock varit minst sagt turbulenta, men det beror inte så mycket på Stefan Löfven som det beror på det parlamentariska läget, för att inte tala om den politiska röra som den svängning mot högerextrem populism som Kristdemokraterna, Moderaterna och nu sist även Liberalerna har intagit sedan de välkomnat samarbete med Sverigedemokraterna.

Dock fick Socialdemokraternas trovärdighet sig en ordentlig törn i och med den senaste regeringskrisen i början av sommaren. Förvisso redde Stefan Löfven ut även denna kris men det gav mycket negativ energi kring socialdemokratin och dess samarbetsparter.

Således är det förmodligen nödvändigt med ett nytt ledarskap för Socialdemokraterna. Men vem ska ta över i en nystart för socialdemokratin? Lågoddsare till att ta över är Mikael Damberg, han har erfarenhet och vill säkerligen ta sig an uppdraget. Men hur mycket nytänkande blir det med Mikael Damberg? En annan lågoddsare är Magdalena Andersson, som därigenom skulle inta positionen som Sveriges första kvinnliga statsminister någonsin. Detta om något är det som talar mest till hennes fördel. Jag tror dock att Socialdemokraterna behöver tänka helt nytt, de behöver energi och positiv kraft som kan ena och entusiasmera stort. Jag har svårt att se någon i den nuvarande socialdemokratiska regerings- eller riksdagsgruppen som riktigt når upp till sådana förväntningar.

Det kommer dock att bli en intressant höst och frågan är om det finns någon socialdemokrat som öppet vågar gå ut med att hen vill bli partiordförande innan det är helt klart. Hos Socialdemokraterna brukar det ju traditionsvis vara locket på och en massa ”nej tack” innan en ny partiledare väljs. Oavsett vem det blir så är den stora frågan vilken politisk väg den nye partiordförande kommer att leda Socialdemokraterna i? Blir det en fortsatt pragmatisk ledare som ser värdet i att samarbeta högerut? Eller blir det en konservativ socialdemokrat som hellre ser behovet att ta kampen med Vänsterpartiet om vänsterväljarna? För Sveriges bästa hoppas jag på det förstnämnda. Sverige behöver mer liberal politik och där kan Socialdemokraterna vara en positiv kraft framöver.