Sedan drygt ett år tillbaka studerar jag statsvetenskap på Linnéuniversitetet. Det ser jag som oerhört utvecklande för mig själv och det är inte utan att min livsåskådning ibland sätts på spel samtidigt som jag faktiskt stärks i min politiska övertygelse.
Höstterminen har nu börjat med en kurs i
I Sverige har vi högt i tak och kan debattera det mesta. Vår yttrandefrihet är det allra mest grundläggande vi har. Men det finns en sak som inte tillåts att ifrågasätta. Det är den sk. ”svenska modellen”. Denna svenska modell är tydligen den yttersta helighet vi har
Det socialdemokratiska partiet är inte jättetydlig, det är inte heller deras största bundsförvant LO. Självklart beror detta på att inom LO är medlemmarnas politiska förstaval något annat än just S. I senaste undersökning har till och med SD blivit det parti som de flesta manlig LO –medlemmar
Det är väl knappast någon hemligt att jag inte känner mig direkt hemma i ett LO-anslutet förbund. Jag har också kritiserat LO för sin politiska agenda som går stick i stäv med sina medlemmars intressen, enbart för att traditionen säger att för LO-ledningen är karriärvägen öppen ända
En intressant debatt har blossat upp efter att Vdn för snabbmatsföretaget Max, Richard Bergfors, i ett internt månadsbrev till sina medarbetare skrivit om hur det skulle påverka företaget om de rödgröna skulle vinna valet till hösten.
Vänstersidan har fullkomligt gått i taket för detta då de anser att det är fel att beskriva konsekvenser som kommer
Jag mötes av stor kritik efter att jag hade retweetat ett tweet som uppmanade LO att ta striden mot sverigedemokraternas frammarsch inom sin organisation. Detta hade uppenbarligen sårat den socialdemokratiska själen och de ville tysta mig och med tanke på tidpunkten fick de gehör för sina åsikter i detta även inom mitt parti. Vallistorna skulle
Debattklimatet hårdnar snabbt ibland och igår lyckades jag trampa socialdemokrater ordentligt på tårna genom att ifrågasätta hur de hanterat att en stor andel av deras medlemmar inom LO-förbunden är SD-sympatisörer. En fråga där jag tycker att både LO och S formligen blundar inför denna utveckling. Uppenbarligen trampade jag på en öm tå då de reaktionen
LO blir alltmer synonymt med det socialdemokratiska partiet och tar nu ytterligare steg bort från sin roll som en organisation för arbetarnas intressen.
Trots att hälften av LOs medlemmar inte sympatiserar med den politik som socialdemokraterna står för har LO-ledningen bestämt sig för att bedriva socialdemokratisk partipolitik. Att LO stödjer socialdemokraterna är inget nytt.
Föreningsfrihet borde vara ett honnörsord i Sverige. Sanningen är att det är långt ifrån att råda föreningsfrihet i Sverige.
De största motståndarna till föreningsfrihet är fackföreningarna inom LO. Dessa fackföreningar kräver nämligen att alla ska tvångsanslutas till ett fackförbund.
Ingen hänsyn tas till den enskilda individen utan alla, utan pardon ska tvingas in i
Jag måste säga att jag faktiskt trodde på Karl-Petter Thorwaldsson som LO-ordförande. Han är ju i grunden en smålänning med förankring och förståelse för hur samhället ser ut utanför Stockholms tullar. Karl-Petter Thorwaldsson har dock inte levt upp till förväntningarna. Tvärtom har LO under Karl-Petter Thorwaldsson styre kommit med än det ena märkliga utspelet efter
Get Social