Egentligen är det fantastiskt att en liten by som Maramö har kommit att få denna enorma uppmärksamhet.
Maramö är en förmodligen urtypen för en småländsk by och av att döma av Sveriges ledande journalistkårs twitterflöde något väldigt exotiskt. Men för oss som är uppväxta ur den småländska myllan är det inget konstigt med just Maramö.
Maramö är en by mitt i livet, det är en by som är typiskt för landsbygdens värderingar, en by som är allt vad landsbygden står för och som är typiskt för de värden som hela Sverige bör leva efter – utvecklingskraft och livsvärden! Kan man uppleva mer livskvalité än i byar så som Maramö? I byar som Maramö där drömmen om frihet att komma nära naturen och livet är en verklighet.
Maramö är trots sina värden på intet sätt unikt. Landsbygden består av byar som likt Maramö spruder av livskraft och frihet. Det är för just byar som Maramö som vi i Centerpartiet finner kraften för vårt politiska engagemang. Det är här vi ser de verkliga värdena för livskvalité som är värda att kämpa för. Utan byar som Maramö kommer landsbygden att avfolkas och slutligen dö ut.
Detta är inte en utveckling som någon vill se, inte ens de mest storstadsvurmande människorna. Just därför är det alldeles utmärkt att Alliansens samlas för ett möte i Maramö, för att få till en uppfräschad allianskraft för kommande valrörelse. En valrörelse som kommer att bli viktigare än någonsin då alternativen kommer att vara en politik för hela Sverige mot storstadens politik, alliansens politik mot en oenig storstadsvurmande rödgrön röra.
Media: SR1TV4, SVT, AB, Exp1, Exp2, GP, DN
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Maramö, Annie Lööf, Värnamo, Alliansen, landsbygden, livskraft, livskvalité, Centerpartiet,
Läs detta och jubla sedan..http://www.magasinetarena.se/2011/06/14/medelklassens-sjalvbedrageri/
Den där artikeln säger väl mera om författaren än om något annat. En inblick i psyket hos en allmänt vänsterorienterad person, till vänster om socialdemokraterna. En slags frustration över att nästan alla människor idag tillhör medelklassen, och får lite svårt att identifiera sig med klassretorik från 1800-talet. Och då inte inser hur mycket planekonomiska tvångsåtgärder som de borde längta efter.
Men det finns ju korn av sanning i den, som i det mesta. Det är alltid lättare, och roligare kanske, att måla upp dystopier och negativa scenarios. Så fort man försöker tänka ut något konstruktivt så blir man ju ett villebråd.
En fundering som artikeln gav mig var i alla fall tanken på “de fattiga”. Eftersom artikelförfattaren är bekymrad över att många gör en “klassresa” uppåt. Och glömmer sina rötter eller liknande. (just de orden används inte, kanske). Det är egentligen rörligheterna inom och mellan kategorierna. Hur statisk är egentligen situationen inom den fattigaste andelen av invånarna? Om dessa utgörs av nyanlända invandrare, ensamstående mödrar, folk helt utan utbildning och dokumenterade kunskaper, missbrukare och vissa fåtal väldigt lågbetalda jobb. Där alltså nästan alla andra enligt artikeln borde räknas in i begreppet medelklass. Då får man ju anledning anta att situationen för de “fattigaste” har betydligt större orsak att förändras än för de anra kategorierna. Nyanlända invandrare är ju inte det hur länge som helst. Ensamstående mödrar kan ju förbli det, men försörjningsansvaret försvinner ju så sakteliga. Dålig utbildning förbättras. Missbruk hävs ju faktiskt. Ibland. Lågbetalda jobb finns det ju ont om, bara alliansen verkar vilja ha fler, paradoxalt nog. Osv.
Man kan få en bild av att marxisterna använder konstruerade bilder som i det närmaste är virtuella modeller sett ovanifrån, för att beskriva en verklighet som ser helt annorlunda ut, på individplanet.
Samtidigt finns ju ett reellt problem, med att många människor, ändå är eller anser sig vara beroende av offentliga pengar i någon utsträckning.
Det var väldigt vad entusiasmen flödar vad gäller de små småländska byarna. Men jag näns inte bryta den med något cyniskt. Så jag får väl säga att det åtminstone är sällan man hör något negativt och traumatiserande om de småländska byarna. De verkar klara sig rätt bra, och lunkar på utan enorma statliga ingripanden och stödprojekteringar. (Men jag läser ju inte heller Smålandsposten eller vad de heter.) Lite från sidan så verkar de ju ofta rätt trivsamma.
Kommer att försöka följa mötet med intresse ! 🙂
Måste säga att det verkar helt fantastiskt vilken uppmärksamhet detta mötet verkar till att få.
Hela den politiska oppositionen ställer sig på tå långt innan mötet har börjat.
70 journalister ifrån Schweiz besöker Maramö och så vidare…
Radion rapporterar mest om korvgrillning. Än så länge.
Yllebröllopp och intrycket att det var en trevlig sammankomst och fokus på fem stycken politikområden med nya möjligheter för Sverige.
Man skulle ju kunna vara rasande optimistisk och positiv, genom att tycka kritiken mot mötet, i sig själv, blir automatiskt torftig. Och grinig. Och lite gnällig. Eftersom det inte finns någon substans att kritisera.
Och det skulle ju kunna framställa kritikerna och media delvis som gnälliga, griniga och torftiga. “Ja de gnäller ju på allting hela tiden”. Vilket ju då skulle kunna vara positivt för alliansen. Som åtminstone träffas och har det trevligt ytligt sett.
Apropå halmbalar och halmstrån.
och av det mötet bidde det INGENTING! Alliansen famlar fortfarande i mörkret utan kompass. Vet de vad de vill, förutom att behålla makten?
fd Alliansväljare