Ibland blir man näst intill mörkrädd och när jag läser ledarsidan i nattens Aftonbladet är det just så.
Ledarskribenten Eva Franchell totalsågar på sedvanligt socialdemokratiskt sätt allt vad som alliansregeringen föreslår utan att tänka på vad förslaget i praktiken innebär.
Det som Eva Franchell missar och som hela socialdemokratin missar är att se till de utsattas position i samhället, till de som inte tillhör eliten och till den grupp som redan under de tidiga skolåren ständigt blivit påminda om att någon annan är bättre.
Självklart har Eva Franchell rätt i att de attraktiva jobben går till de som har de bästa utbildningarna.
Men hur hjälper detta de som inte orkar ta sig igenom en teoretisk utbildning? Avhoppen från den moderna gymnasieskolan är rekordstort. Att det är så borde ge frågan varför det är så?
Just denna fråga har alliansregeringen ställt sig och funnit det egentligt självklara, att alla individer helt enkelt inte har fallenhet för teoretiska studier.
Förr kunde dessa elever sluta skolan redan innan avslutad grundskola för att gå ut i arbetslivet och därefter nå riktigt lysande yrkesframgångar.
I dagens samhälle har många av dessa praktiska jobb datoriserats och med detta har utbildningskraven skärpts för att nå dessa yrken.
De ungdomar som saknar fallenhet för de teoretiska utbildningarna finns dock fortfarande kvar. I den socialdemokratiska världen finns det däremot ingen plats för dessa, det finns inte ens några utbildningar som passar dessa individer.
Vad fel kan det vara att erbjuda de som är allra mest skoltrötta, och som aldrig skulle kunna tänka sig genomföra en teoretisk utbildning, en möjlighet att ändå få utbildning?
Det är bara hos socialdemokrater såsom hos Eva Franchell som detta ses som något fult, att även de mindre teoretiskt lagda personerna ska ges tillhörighet i samhället!
Måtte någon sätta stopp för denna förvridna människosyn som dagens socialdemokrati utgör!
Bloggar: Röda berget, Norah 4 you
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om socialdemokraterna, Eva Franchell, Aftonbladet, skola, gymnasieskolan, ett-årig yrkesutbildning, Jan Björklund, Centerpartiet, Alliansen,
En skoltrött 17-åring kan ju sedan efter några år växa in i en helt annan uppfattning om teoretiska studier. Man är inte precis samma människa hela tiden. Man tillhör kanske inte samma omgivning eller har samma ideal precis oföränderligt.
Och det känns nog som om politiker ofta missar. Man verkar dela in människor i konstanta enheter, som sedan inte förändras. Och det är tragiskt. Bättre om man öppnade upp möjligheterna ännu mer för att kunna återkomma till teorin, ifall man blir motiverad. Ingen vinner på stelbenthet.
Det är inte riktigt bara datoriseringen som tar bort “praktiska jobb”. Det är även utrotandet av hantverket. Och mentaliteten med att reparera saker. Nu skall, i stordriftens namn, allting bytas ut, mot fabriksgjort (gärna i kina) moduler eller nytt bråte. Samhället blir rikare och torftigare samtidigt.
Hm. När man tänker på de jobb i samhället där teoretiska kunskaper var minde viktigt, typ hantverksyrken. Då kan man ju samtidigt läsa in rätt många perspektiv på samhället av idag, i det.
Och att socialdemokraterna reagerar (hanterar) de frågorna lite kantigt.
Socialdemokratisk utvecklingsbygge har ju ofta varit att “Beskatta alla fungerande verksamheter i samhället så hårt som möjligt, så att vi får resurser att fördela till det vi anser angeläget”. Och det får ju till följd att man driver på en rationaliseringsiver. Vissa kan kalla det “kreativ förstörelse”. Andra kan kalla det “moderniseringar” helt enkelt. Men följden blir att kostnadsläget inom företagen ökat. Inte bara skatter utan också olika avgifter och “pålagor” (borgerligt språkbruk). Arbetsgivaravgifter exempelvis. Att beskatta det faktum att man anställer folk. Hm.
Men det skapar ett dynamiskt tryck mot att förenkla och effektivisera produktionerna. Samtidigt som produkterna i sig självt ofta blir tekniskt mer komplicerade. Dyrare att utveckla. I kombination så blir utrymmet för hantverksartade uppgifter i det närmaste obefintligt. (Utvecklingen är inte alls typisk för just socialdemokraternas samhälls- eller utvecklingsbygge, utan finns överallt. Men den är mer dominant och tydlig i sverige, än i många andra länder, påstår jag).
Det här är en dimension som dagens politiker, och numera samhället överlag, inte ens identifierar i sverige. Alltså det förenklade stordrifts monterade avtrycket som omger oss allt mer uppenbart. Se på de gamla samhällena. De som byggdes av förrförra generationens hantverkare. De byggnader som andades hantverk från första stenen till sista spiken. De blev aldrig fula, monotona eller “omänskliga”. Aldrig. Nu blir de nästan alltid det. Oavsett vad dagens karriär-arkitekter påstår.
För bara ett stenkast sedan så kunde man gå till järnaffärer och småbodar för att köpa reservdelar och lagningsgrejer till sina maskiner. Eller till sitt hem. Nu blir det allt svårare att hitta en burk färg. Eller flera sorters skruvar. Däremot finns det plötsligt massor av “heminredningsbutiker” som säljer fabriksgjort importgods med nya kompletta livsstils-kit.
Vi blir rikare, konkurrenskraften ökar. Men vi blir samtidigt utarmade. Den mänskliga dimensionen krymper. Det politiska samhället handlar om 50:- mer till “intressegrupp A” och 200:- mer till “intressegrupp B”. Medan de humanistiska värdena avskrivs i årsrapporterna.
Vi står på ett öde torg, omgivna av betongblock och sanktionerad konst i form av ett staplat stenblock eller en förvriden amöba. Håller i den extra 50-lappen krampaktigt när tunnelbanetåget blåser förbi i halv panik. Skyltfönstren som är inramade av aluminiumkarmar har fått sig några bucklor, repor och klotter. En hund har visst varit framme. Korvkiosken har fått en ruta inslagen. Inte så farligt, bara en mindre ruta. Några gatstenar, eller plattor snarare, har kossnat och ligger lite farligt. En omkullvält shoppingvagn ligger i trappen. Tydligen trasig. Löpsedlar vid kiosken utropar med krigsrubriker “Regeringen höjer ersättningen med 65 kronor”.
Ett par fasadplattor tunn slipad sten lossnar från en vägg till lokala biblioteket. Folktomt. Eller sitter det någon därinne? Stenplattorna får nog ligga kvar ett tag. Skall jag skyffla in dem mot väggen så ingen snubblar på dem? En äldre byggnad står försiktigt alldeles ensam mellan alla modernare hus. Dörrar och fönster är igenspikade. Underhållet är obefintligt. Förmodligen finns det ingen hantverkare som kan laga så gamla grejer. Eller också är det bara olönsamt. Vi bygger ju morgondagens samhälle.