Att Socialdemokraterna vill öka anslagen till sjukförsäkringssystemet är inget uppseendeväckande. Sjukförsäkringssystemet har nämligen använts flitigt som ett slagträ mot alliansregeringen. Detta trots att regeringen Persson i princip hade samma förslag på skärpningar av sjukförsäkringssystemet som alliansregeringen införde efter valsegern 2006.
Glädjande är ändå att Socialdemokraterna nu har backat från sin tidigare inställning gällande företagens betalningsansvar i sjukförsäkringssystemet. Tidigare ville Socialdemokraterna skjuta över så mycket betalningsansvar på företagarna som möjligt. En direkt effekt av detta har varit att det idag är företagarna som står för de första två veckorna av sina anställdas sjukskrivningar.
Nu har dock även Socialdemokraterna kommit till den egentligt självklara insikten att detta har försvårat för människor med tidigare sjukdomshistorik att lyckas få anställningar. Därför är det alldeles utmärkt att Socialdemokraterna nu föreslår att slopa den ena av dessa två sjuklöneveckor.
Likaså är det inte mer än rimligt att det är dags att höja sjuklönetaket då detta liksom taket på a-kassan borde indexuppräknas för vare år. Däremot vore det rent kontraproduktivt att ta bort den bort bortre gränsen i sjukförsäkringen. Slopar man denna gränser går man helt och hållet tillbaka till den kaotiska situation som rådde under regeringen Perssons tid i sjukförsäkringssystemen där man gömde undan och glömde människor istället för att hjälpa dem tillbaka till yrkeslivet.
Samma sak gäller Socialdemokraternas förslag att slopa FAS-3 och ersätta detta med ingenting. Man ger förvisso lite mer pengar till de insatser som redan idag kan genomföras och som de personer som idag befinner sig i FAS-3 av olika handledningar inte har tagit del av. Även här handlar det om att gå tillbaka till det tillstånd som gällde under regeringens Perssons tid där människor gömdes undan arbetslöshetsstatistiken och lämnas till sina egna öden i utanförskap.
Dessvärre har dagens försäkringssystem haft sina ”barnsjukdomar” och Försäkringskassan har inte varit synkat vare sig med läkarkåren som sköter sjukskrivningsintygen eller med Arbetsförmedlingen. Detta har inneburit att människor har hamnat ”mellan stolarna”. Därför har också Socialdemokraterna med framgång kunnat bedriva sin propaganda mot detta system som trots denna massiva kritik de facto har minskat utanförskapet gentemot vad som var faktum under regeringen Persson tid.
En betydligt effektivare vinst för samhället än Socialdemokraternas förslag om att lägga 3,5 miljarder av reformutrymmet på bidrag vore att satsa en del av dessa pengar på Försäkringskassan och få dem att bättre lyckas med uppdraget att hjälpa medborgarna.
Det är tydligt att dessa återställareförslag är ett försök av Stefan Löfven att nu blidka vänsterfalangen efter det massiva missnöje som uppstått efter Stefan Löfvens närmande till alliansens politik i övrigt. Måttet blev säkerligen rågat för vänsterfalangens anhängare i och med att Stefan Löfven omfamnade alliansen genom den affärsplan som han proklamerade tidigare i veckan.
Frågan är bara om denna nya bidragsinriktning kommer att kunna mildra den uppenbara splittringen inom partiet?
Media: Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, Exp7, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVT5, SR1, SR2, SR3, GP1, GP2
Bloggar: Mikael persson, Anybodys place, Röda berget
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sjukförsäkring, sjukförsäkringssystemet, a-kassan, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, FAS 3, Socialdemokraterna, Alliansen, regeringen, sjuklön, sjuklöneveckor, sjukskrivningar, Stefan Löfven, vänsterfalang, bidragslinje,
Regeringen Persson hade såvitt jag minns inget förslag angående sjukförsäkringen, däremot fanns det ett utredningsförslag, men det är ju inget som säger att ett regeringsförslag skulle sett likadant ut.
”Likaså är det inte mer än rimligt att det är dags att höja sjuklönetaket då detta liksom taket på a-kassan borde indexuppräknas för vare år.”
Tycker man så är det motsägelsefullt att skriva om ”bidragsflirt”. Dessutom är det inte fråga om bidrag utan socialförsäkringar. Bidrag kallar jag snarare Rutavdrag upp till maxbeloppet 50 000 kr per år.
Om det ska vara kvar borde maxbeloppet sänkas kraftigt.
Den berättigade kritik som många, definitivt inte bara S, har riktat mot sjukförsäkringen kan inte avfärdas som propaganda. Mikael håller ju med om att det funnits (och finns) problem. Samma gäller fas3, även här har kritiken varit massiv, inte minns för den usla ersättningen. Fas3 är också ett sätt att ”gömma undan arbetslöshetsstatistiken”, eftersom fas3-are inte räknas med i statistiken.
För att anse att RUT-avdraget skulle vara en form av bidrag måste man först inta den yttersta vänsterparollen och anse att alla pengar i samhället tillhör staten.
Mikael Andersson nog tror jag du är så begåvad och påläst att du vet skillnaden mellan en försäkring och ett bidrag. Och jag hoppas du såg kvinnan i Aktuellt idag som var drygt 60 år och som blev utförsäkrad nu för andra gången. Hon skulle nu måste leva på 3000 i månaden i bidrag. Har verkligen centerpartiet fått sådan människosyn att man kan acceptera vad som helst för att få igenom Moderaternas politik.
Ja alla pengar tillhör staten. Det behöver du inte vara vänster för att förstå. Det är ju staten som trycker pengarna.
Arne Roland,
Här går nog en väldigt stor skiljelinje mellan oss när det gäller synen på samhället. För mig är ett bidrag något som ges till någon utan att något har presterats. Vad gäller RUT-avdrag så är avsikten med det det tvärtom att det skall vara ett incitament för att något skall presteras.
RUT ger:
– Ett incitament till att anlita arbetskraft.
– Ett incitament till att sälja sin arbetskraft inom segmentet hushällsarbetets kärnområden.
– Stat och kommun får skatteintäkter ifrån utbetald ersättning för utfört arbete.
RUT medför också med all sannolikhet till att kostnader i form av utgifter som tillexempel utbildningsinsatser eller kanske annat ekonomiskt stöd minskar till de personer som med denna stödformen kan hitta sin inkomst inom segmentet som stödformen innefattar.
Personligen hade jag sett att skattesatser istället varit lägre så att avdrag på skatten inte hade varit nödvändigt för att skapa incitament, men jag inser också att vi lever i ett land och i en världsdel där människor betalar väldigt mycket skatter.
Jag tycker att alliansen har genomfört en radikal ”första våg” i samhällsystemen, när man radikalt på mycket kort tid ändrat om i strukturerna. Genomfört avregleringar, privatiseringar och omorganiseringar, inte minst av försäkringar och bidrag. Det mesta har nog fungerat som det var tänkt. Men inte allt. En orsak är nog att man gjorde det hela mycket snabbt, direkt efter valet 2006, med turbofart. (Förmodligen för att hinna få med positiva effekter redan innan valet 2010, och verka effektiva).
Nu tycker jag det är dags för en ”andra våg” av radikalitet. Där man dels konsoliderar fördelarna, men också rotar fram alla nackdelar. Och där den uttalade ambitionen nu skall vara effektiviseringar och kvalitets säkringar av alla system. Poliser skall göra polisjobb och inte administration, lärare skall undervisa och slippa annat kringgöra, läkare skall läka och hålla administration på ett minimum. Kan vården generellt effektiviseras. Finns det svarta och gråa hål som kan täppas igen. Mycket talar ju för att det nu finns en del nya möjligheter att jämföra olika ägar roller. Vad betyder de? Kan man lära något och effektivisera, baserat på de olika förutsättningarna. Kan man skapa nya resurser utan att förämra kvaliteten, utan istället höja den? Går det att hitta kompetens som klarar den typen av genomlysningar. Ett otyg är ju annars att man i godvilligt kontrollsyfte inför nya snårigheter som bara göra allt etter värre.
Och där finns ju förstås en retorisk möjlighet att snärta till socialdemokraterna om man vill. Där de brukar ösa skattepengar över alla myndigheter och ideologiska riktighetsbehov. Utan att studera noga hur pengar används kvalitativt. ”Va, har vi 27 miljoner över? Det går ju inte, nu får vi ta ett möte och omedelbart hitta områden för dem. Förresten nu måste vi äska mer anslag till nästa år”. Men det är ju samtidigt lite riskabelt, då det kan slå tillbaka en aning, på vissa områden, möjligen.
Jag läste att CUFs ordförande anser att Reseavdragen ska bort.Har C verkligen helt tappat fotfästet för lansbygden?
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/dags-att-avskaffa-reseavdraget_7529598.svd
Den artikeln har jag helt missat. Detta är dock definitivt inget som Centerpartiet står för. Tvärtom är reseavdraget något som Centerpartiet driver på för att bevara och förbättra. Jag har svårt att tro att det finns stöd inom hela CUF (utanför Stockholm) för denna åsikt också utan den får stå för debattartikelförfattarna.
Nu har jag sett liknande antydningar från stureplanscentern så riktigt utan fog är inte artikeln. Men vi får ju se om centern går ut och rättar till det.
Varför bryr du dig om vad en centerungdomsrepresentant eller två tycker om en viss fråga? Det finns väl alltid några avvikande åsikter (eller individer) i alla partier. Och varför skulle man behöva ”rätta till det”? Så länge det inte har någon betydelse så kan de väl få tycka allt möjligt. Om inte annat så kanske de väcker lite intern opposition.
Men du kanske inte gillar högt i tak.
RUT-subventionen kostade 1 317 miljoner kronor 2010 och samma år subventionerades
75 procent av RUT-användarna med mindre än 5 000 kr . Andelen RUT-användare som fick mer än
20 000 kr i subvention är mycket liten, bara knappt 3 procent. Den gruppen stod för 18 procent av totalbeloppet. Andelen som fick mer än 10 000 kr i subvention var 12 procent De fick 48 procent av totalbeloppet, 658 miljoner kronor.
Nästan hälften av pengarna gick alltså till de 12 procent som fick ut mer än 10 000 kr. Man behöver alltså inte vara särskilt vänsterinriktad för att kalla det bidrag, mest till välbärgade. Det skulle få en mera tilltalande profil om maxgränsen på 50 000 kr sänktes kraftigt.
Politisk Debatt skriver: ”För mig är ett bidrag något som ges till någon utan att något har presterats.”
Låt oss ta ett exempel: NN har arbetat i 25 år och blir sjuk eller arbetslös. NN har under de25 åren förutom arbetsinsatsen betalat skatt och indirekt avgifter för sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Nog är det ”att något har presterats”. När alliansens företrädare, mest moderaterna men de andra hänger ju med, talar om utanförskapet framstår det ibland som man vill ge intrycket av att det är en viss beständig grupp men i de allra flesta fallen är det samma personer som de som arbetar, fast under olika perioder av livet.
Nog är det ett vänsterinriktat synsätt som du intar med din beskrivning Arne Roland.
Nu är det ju så att det inte handlar om subventioner när det gäller RUT-avdraget. Det handlar om människor som har betalat ”vitt” för tjänster som de annars inte hade köpt eller eventuellt betalat ”svart” för.
Hade inte RUT-avdraget existerat hade staten gått miste om en hel del skatteintäkter från de företagare och dess anställda som arbetar inom denna tjänstesektor som knappt existerade innan denna reform och som nu har fått en ”vit” marknad.
Men nu är det ju så att det inte bara används till att städa eller Rot att byggas. Det repas ju en hel del bilar på det oxå och andra saker och där missar ju staten då skatteinkomster
Arne Roland,
Jag uppfattar det som att du blandar ihop begreppen.
Det kanske är sjukbidrag eller sjukpension du avser ?
Sjukförsäkring är ju just en försäkring som tillexempel en olycksfallsförsäkring också är. Man betalar en försäkringskostnad för sin olycksfallsförsäkring och råkar man ut för en olycka så faller förhoppningsvis försäkringen ut och man kan få ersättning enligt de regler som gäller.
RUT eller ROT är vare sig försäkring eller bidrag. Det är som jag skrev ovan ett incitament för att främja handel av tjänster inom de segmenten till vilka incitamenten riktar sig.
Grottolle,
På Skatteverkets webbplats finns exempel på tjänster som innefattas av RUT eller ROT och kan ge rätt till skattereduktion. Om det är så att du köpt en tjänst av någon ansöker om att använda dig av RUT eller ROT och tjänsten avser reparation av din bil och Skatteverket godkänner det så har Skatteverket fattat det beslutet helt enkelt. Är du inte nöjd med Skatteverkets beslut kan du överklaga beslutet till högre instans.
Politisk Debatt
Problemet är ju att det fuskas så mycket med RUT och ROT. Om någon kommer och lagar min bil och skriver städning på kvittot så godkänner ju skatteverket det. Och sedan blir det ju problem för bilverkstad som inte då kan konkurera på samma villkor. Om du betalar ut bidrag till vissa tjänster så blir alltid konkurrensproblem
Ibland skriver du lite lustiga kommentarer Grottolle !
Om det är en registrerad näringsidkare du anlitar för att reparera din bil och ni gemensamt kommer överrens om att skriva någonting helt annat på den uppprättade fakturan så har ni gemensamt begått en svindel skulle jag vilja påstå.
Om du sedan lämnar in oriktiga uppgifter till Skatteverket när du ansöker om skattereduktion och med hänvisning till den felaktigt upprättade fakturan så har du begått ett brott mot skattelagstiftningen och du kanske rentav blir dömd till att sitta i fängelse i resten av livet.
Om det är en privatperson du anlitar för att reparera din bil och du sedan lämnar in oriktiga uppgifter till Skatteverket när du ansöker om skattereduktion så har du begått ett brott mot skattelagstiftningen och du kanske rentav blir dömd till att sitta i fängelse i resten av livet.
När RUT infördes var ju det stora argumentet från dom konservativa att svarta jobb skulle bli vita. Jag mins hur Maud O stod och skröt om det. Men nu i efter hand vet vi ju att det inte blev så. Jag tror ju på en fri arbetsmarknad på lika villkor .. Men du tycks ju inte tro på det.
Vad kostnaden för RUT-avdraget faktiskt är, tror jag inte är så lätt att veta. Summan som A Roland nämner på 1 317 miljoner tillåter jag mig tvivla på, eller rent av bestrida. Om det är kostnaden för de ”subventioner” som staten står för, så är resonemanget närmast bedrägligt. Eftersom de uppgifterna inte alls hade utförts utan RUT, och då inte inbringat vare sig några skatter, arbeten eller avlastningar för de som får hjälpen. De ”förlorade pengarna” finns då bara i fantasin. Tvärtom finns nästan bara vinster. (Att de sedan fördelar sig lite orättvist kan man ju förstås resonera om. Och den åsikten kan ju förstås tas på allvar.)
Och Grottolle, sanningen är tvärtemot det du påstår här ovanför. Vi vet att det blivit fler vita jobb efter RUT.
Jag tänkte ändra spår lite i diskussionen, men kanske ändå inte. Min reflektion är att som vad vi ser här är ett utfall av den argumentationen som hela tiden förs ifrån vänster.
Man identifierar ett problem som tillexempel som vad som förs fram här att någon person har gett oriktiga uppgifter till Skatteverket. Att så har skett försöker man då framställa som att det är en genomförd reform som i detta diskuterade speciella fallet med reformer för husarbete, RUT och ROT, som är orsak till att någon person har gett en oriktig uppgift till Skatteverket. Har man ett sådant synsätt så hamnar man som jag ser det fel. Reformerna för RUT och ROT är genomförda med avsikten att vara ett incitament för att främja handel av tjänster inom segmentet som kallas husarbete och vilket också har blivit resultatet av reformerna.
Det har skapats många nya husarbetstjänster, det har skapats nya företag och nya arbetstillfällen, personer som tidigare inte har funderat över att köpa en sådan tjänst gör det och personer som tidigare inte har funderat över att sälja en sådan tjänst gör det. Jag känner själv personer som köper och personer som säljer tjänster. Detta är det som är det viktiga och det för också med sig det att stat och kommun får mer skatteintäkter eftersom företag och personer redovisar sina inkomster. Om man försöker förhindra detta genom att ensidigt fokusera på att det finns någon som gett oriktiga uppgifter till Skatteverket så hamnar man fel och man gör det svårare att verka för den som är ärlig.
Argumentation går också igen på samma sätt ifrån vänster när det gäller privat utförda tjänster inom segmentet välfärdstjänster, där man då ifrån vänster har identifierat att det finns dem som använt eller använder riskkapitalbolag och konstruktioner med avsikten att undgå beskattning. Om man i diskussionen kring reformer för att förbättra valfriheten inom segmentet välfärdstjänster enbart fokuserar på att det finns dem som använt eller använder riskkapitalbolag och konstruktioner med avsikten att undgå beskattning så hamnar man fel och man gör det svårare att förbättra valfriheten inom segmentet välfärdstjänster och man gör det svårare att verka för den som vill verka och arbeta med en privat utförd tjänst inom segmentet välfärdstjänster. Naturligtvis tycker jag att det är fel att lämna oriktiga uppgifter till Skatteverket och likaså tycker jag att man också skall arbeta för att förbättra regler kring beskattning så att det blir onödigt att anstränga sig för att försöka hitta på konstruktioner med avsikten att undgå beskattning. Förhoppningsvis går det att vara framgångsrik med dessa intentioner.
För vänstern är det som regel viktigare att förhindra orättvisor än att driva en vettig ekonomisk politik. Alltså vettig för landet som helhet. Nationalekonomiskt. Det spelar ingen roll om all ekonomi skulle tjäna enormt på att vissa åtgärder genomförs. Går det bara att finna några sektorer eller små grupper av individer som får en sämre utveckling, då kan det stämplas som orättvist. (Alltså inte sämre de facto mot innan åtgärderna, utan sämre i jämförelse med vissa andra som får det bättre. Och så där kan man hålla på hur mycket som helst.) Ibland kan invändningarna ha någon typ av relevans, men ofta är de mest bara stolliga. Finns det en redan inarbetad mängd pengar som skall fördelas, så är deras argumentation lättare att förstå. Om det däremot måste genereras tillgångar baserade på politiska åtgärder, så blir det svårare.
Den i vänsterkretsar högt uppskattade Tatcher (ironi) har ju ett klassiskt utbyte med labour representanter där hon demonstrerar detta med fingrarna. ”Ni i labour vill sträva efter att alla befinner sig här nere” (fingrarna långt nere vid naveln ungefär, men ganska nära varandra). ”Vi i tories vill att alla löner och ersättningar skall befinna sig här uppe” (fingrarna högt upp vid ansiktet ungefär, men lite längre ifrån varandra). Symboliserar vikten av att fingrarna/allas ekonomiska ersättningar ligger nära varandra för labour, medan tories tycker den ekonomiska utvecklingen i stort är viktigare. Själva tidsaspekten låtsas socialdemokraterna (av den här typen) inte om. Dvs att det som verkar orättvist på kort sikt även kan gynna de sämre ställda, i synnerhet på längre sikt. Exempelvis att pensionerna inte utvecklas lika gynnsamt som lönerna, eftersom det är bättre för ekonomin då höga pensioner är dyrt. Men om lönerna utvecklas bättre, vilket är bättre för ekonomin, så gynnas hela ekonomin, och då finns det resurser att betala bättre pensioner.
Om man påstår sig vara emot goda ekonomiska åtgärder, med argumentet att det fuskas eller är omoraliskt, fast i rent ekonomiska aspekter sunda, då borde man ju istället föreslå åtgärder specifikt mot fusket. Eller förbud mot riskkapitalbolag. Hur man nu exakt skall definiera dem. Förmodligen är det istället så att de här argumenten är en intern socialdemokratisk brottningsmatch. Där okunskap om vissa grundläggande ekonomiska principer färgar av sig på både retorik och intern argumentation. Till besvär för de ansvariga inom partiet som behöver ägna tid åt rent elementära diskussioner vilka inte leder framåt. Samtidigt bör man ju som politiker jobba för att löner och ersättningar ligger så nära varandra som möjligt, men inte till priset av att hela ekonomin far illa. De löneskillnader som ökat på senare tid (kallas ofta felaktigt för klyftor) beror mycket på extremersättningar till toppar inom internationella storbolag, och den smittoeffekt det alltid verkar ha på småpåvar inom näringsliv och politik.
”Hushållsnära tjänster”, dvs RUT-området vill ju vänsterpartiet exempelvis enbart se som hemtjänst för de behövande som får underkasta sig en ekonomisk granskning och tjänstemannabedömning, på politiskt bestämda grunder. Och de verkligt resursstarka får köpa tjänsterna privat, eftersom de har råd med det. Alla andra kan dra dit pepparn växer. Och några dynamiska effekter av nya företag och tjänster bland nyanställda, det är man inte intresserad av. Oavsett hur mycket det gynnar samhället i det stora hela. Och att någon person med vanlig inkomst ibland kan kosta på sig hjälp, tack vare RUT, det är inget man bryr sig om heller. Så riktigt rika människor som alltid klarar sig fint, och de som underkastar sig politikernas ordinationer, de skall gynnas. Inga andra.
Ja det finns ju en risk för att Löfven anser sig behöva överkompensera sin handlingsplan. För att blidka kritiken av företagsvänliga insatser så behöver han köpa sig arbetsro med nationalekonomiskt dåliga politiskt styrda röstköp. I förhoppningen att kunna låta stark och handlingskraftig både till näringslivs förstående nationalekonomiskt gynnsamma intressen och kortsiktigare sociala bidragsförbättringar.
Benjamin Franklin skrev väl någonting sånt här på 1700-talet: ”När människan förstår att hon kan rösta sig till pengar, då är det ute med oss”. Jag tolkar det som att kortsiktigt röstköp blir viktigare än nationalekonomiskt vettiga investeringar (som på längre sikt ger mer utdelning även åt de sämre ställda).
Den socialdemokratiska skuggbudgeten är nu lagd, och det lilla som jag hunnit uppfatta hittills tyder på en bra situation för alliansen. Inga fiffigheter eller överraskande kluriga lösningar. Inget nytt alls egentligen. Någon handlingskraftig handlingsplan går väl knappast att upptäcka spåren av. Snarare känns det än mer torftigt än jag hade väntat. (Med reservation för att det kan finnas mer än jag uppfattat). Höjda bidrags/ersättnings/försäkringsnivåer, utbildning till måttligt motiverade ungdomar och ett shackrande av skattepengar till och från företagen i en politiskt styrd rundgång. Just utbildning låter ju bra, sådär i första ögonkastet. Men det går ju inte att undvika jämförelsen med tidigare s-märkta regimer, och de olika utbildningsprogram som man gömde arbetslösa i. Det behöver ju inte gå så illa, men erfarenheterna förskräcker. Fas 3 är ju inte heller någon framgångs saga, men den känns i alla fall mer uppriktig och lättare att överblicka. Låtsas-riktiga jobb, sponsrade med skattepengar är ju aldrig riktigt bra. Troligen bättre om regelverken kunde ändras så att företagen törs chansa mer på att anställa folk istället.
Jo, de verkar ha sänkt ambitionsnivån. Håkan Juholt hade alltid högre ambitioner!
Skattechock från S hotar ungas jobb