Det var en defensiv Mona Sahlin som lät sig intervjuas av Lotta Gröning och Marie Söderqvist i Expressen idag och man fick inte veta något nytt vare sig om Mona Sahlin eller om socialdemokraternas politik.

Bilden Mona Sahlin ger är att hon sätter sin tilltro till att det går bra för miljöpartiet samtidigt som att hon försöker tona ned Lars Ohly och vänsterpartiets inflytande på det rödgröna samarbetet vilket hon dock inte lyckas med. Att Socialdemokraterna faktiskt lagt sig platt i utrikesfrågan avslöjar Mona Sahlin väl genom att inte besvara frågan från Marie Söderqvist, ”på vilket sätt världens ska bli säkrare för att USA lämnar Sydkorea ensamma med Nordkorea?”. Istället för att svara på frågan slingrar sig Mona Sahlin i en diskussion om kärnvapen vilket de facto inte är vad uppgörelsen främst handlar om då den handlar om ett ensidigt krav på USA att lämna samtliga militära baser.

Mona Sahlin försöker även med en lite smaklös liknelser mellan pizzor och de arbetstillfällen som kommit till genom RUT-reformen och jag måste medge att det är denna delen av Mona Sahlin och socialdemokraterna jag har svårast att förstå mig på. Varför envis de med att se ned på alla de kvinnor som jobbar inom tjänstesektorn? Varför är denna typ av jobb inte värda något inom socialdemokratin? Genom liknelsen med pizzorna lyckades inte Mona Sahlin att förklara det denna gången heller. Socialdemokratin är och förblir ett kvinnofientligt parti, på något annat sätt kan åtminstone inta jag förklara deras agg mot de många kvinnorna som arbetar inom tjänstesektorn.

Givetvis vill inte Mona Sahlin avslöja vilka ministerposter som är vikta för vänsterpartiets och miljöpartiets ledare. Men risken att få en kommunist till utrikesminister och en tillväxtfientlig miljöpartist som finansminister dementeras inte i intervjun och borde vara nog för var och en att inse att en röst på Mona Sahlins socialdemokrater är en röst mot Sveriges bästa!

Bloggar: Per Ankersjö (C), Anybod’s place,