Jag är fritidspolitiker med vissa ambitioner. Jag vill påverka samhällsutvecklingen och vill ta ett stort ansvar i detta. Som fritidspolitiker lägger jag oerhört mycket av min fritid på det politiska arbetet och blir enbart avlönad för sammanträdestid. Detta är helt okej för min del men samtidigt känner jag att jag inte alltid räcker till, att jag vill ge mer av min tid till mitt engagemang än vad som är möjligt när jag har ett heltidsjobb vid sidan av politikeruppdragen.
Då jag brinner för politiken är det där jag vill utvecklas och således hoppas jag att med tiden kunna ägna mig åt politik på heltid.
Självklart funderar jag inte i min situation på försörjning efter det att jag ger upp mitt politiska engagemang. Ändå kan jag inte undgå att förvånas och förargas över de villkor som gäller för avgående politiker.
Att man som avgående politiker ska kunna få pension innan sedvanlig pensionsålder uppnås är helt fel. Att överhuvudtaget prata om pension för politiker är minst sagt kränkande mot övriga medborgare.
Politikeruppdraget är förvisso inte som andra anställningar men att någon ska få pension bara för att den lämnar ett uppdrag är högst märkligt synsätt till nyttjandet av skattemedel och en kvarleva från det socialdemokratiska systemet.
Som Centerpartist och som en del av Alliansen kräver jag att man gör upp med denna kvarleva och att politiker behandlas i likhet med övriga medborgare. Avskaffa alla pensionsförmåner som går utöver vad övriga samhällsgrupper har tillgång till. Lägg all trygghet för politikerna i avgångsvederlag. Lämpligen borde det räcka med högst ett års avgångsvederlag.
Politiker måste ha likvärdiga villkor som övriga medborgare!
Bloggar: Mikael Persson, Norah 4 yoy, Rune Lanestrand
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om pensioner, pension, politiker, fritidspolitiker, villkor
Hej Mikael!
Vad menar du med att politikeruppdraget inte är som andra anställningar? Jag förstår inte vad det skulle vara för skillnad.
Om du är anställd på ett företag och blir uppsagd pga arbetsbrist – är inte det samma sak som om man förlorar sitt uppdrag efter 4,8 eller 12 år innom kommun/landstinget eller riksdagen.
Den som har en anställning på företaget får a-kassa eller vad det nu erbjuds för villkor.
Det bör vara likadant för politikerna.
Om de skall få något avgångsvederlag skall det vara 1 max 2 år är man över 60 år får man väl gå till arbetsförmedlingen efter 2 år. Det har min svägerska gjort.
Hej, Mikael. Bra att du berättar om ditt engagemang. Jag tror att alltför många människor har fått för sig att politik är en födkrok när det i själva verket handlar om en inre drivkraft. Politik för mig är att delta i demonstrationer (som 1 maj) och att gå på möte. Man gör det för att man vill förändra samhället och få igenom det man anser vara rätt. Pensionsvillkor har inte med engagemang att göra. Det verkar som om du skulle hålla på med politik oavsett om det ledde till för- eller nackdel ekonomiskt. Så är det också med de flesta politiskt aktiva som följaktligen snarast lider ekonomisk skada av sitt politiska arbete (till exempel utomparlamentarisk aktivitet är en mycket dålig affär rent privatekonomiskt, kan jag berätta). Det är sådant som behöver komma fram mycket mera än vad det gör.
Håller med dig Mikael. Man kan väl hoppas att de svulstiga pensions ersättningar som utbetalas idag för somliga expolitiker är en gammal unken rest från ett överhetstänkande. Där politiker ansåg sig förmer än vanligt folk. Med internets hjälp så inser man ju att motsatsen är mera sanningsenlig.
Jag tror demokratin måste utvecklas. Det räcker inte längre med ett linjärt tänkande. Politiska slagord-löften-väljares okritiska förhoppningar-symbolhandlingar-som belöning valda representanter anonymt inom olika kollektiv. Istället måste man nog börja fundera på personval. Och mer lättfattlig information om politiska processer i öppenhet. Olika åsikter inom samma parti. Vem tycker vad. Vilka förslag ligger nu vid handen. Hur ser de ut. Var hittar vi dem enklast.
I dagens samhällen är politiska beslut nästan närvarande överallt. Från det mest lokala till det mest globala så finns det politiska tyckare överallt. Indirekt indirekt indirekt utsedda genom indirekta val och polares rekommendationer.
Det behövs helt enkelt en möjlighet att gynna de som verkar duktiga och ambitiösa. Och motverka de andra. Nu gömmer sig många politiker bakom varandra och olika floskler. Utan att behöva redovisa vad man egentligen gör. Eller konkret tycker. Det verkar för lätt att bara flyta med.
Skall man göra anspråk på några speciella ersättningar så krävs det att man också redovisar speciella prestationer.
Jag håller också med om att det politiska jobbet inte är exakt jämförbart med andra anställningar. Normalt kan man ju placera in de flesta jobb inom olika karriärhierkiska mönster. Med naturliga utvecklingssteg. Det är ju svårt för politiker. De har ju som regel bara suttit på möten och fikat, där de i bästa fall tillfört några bra idéer, samt en hel radda åsikter. Mer eller mindre värdefulla. Vad finns det för självklara meriter med sådant? Jo, lite raljant förstås. Men nog kan det kanske vara vettigt med ngn form av avgångsvederlag på typ ett år max. Men absolut inga excesser.