Frågan om barnfattigdom har åter kommit upp och debatteras flitigt. Från vänstersidan målas katastrofscenarium upp och allt skylls förstås på alliansregeringen.
Att barnfattigdomen under den forna socialdemokratiska regeringen låg på en högre nivå än vad barnfattigdomen ligger på idag talas det däremot tyst om.
Ändå är det alarmerande att det finns barn i dagens Sverige som växer upp i fattigdom. Men att använda statistik såsom vänstersidan, Rädda barnen och Ekot gör främjar inte sakfrågan. Framför allt är det oerhört missvisande att använda sig av begreppet relativ barnfattigdom då detta begrepp överhuvudtaget inte säger något om vilken levnadsstandard som barnen lever med.
Sett till den relativa barnfattigdomen är tex Nordkorea ett förebildsland men med tanke på att barnen i detta land svälter känns det knappast bra att ha Nordkorea som mål att likna.
Men med tanke på den Socialdemokratiska politiska visionerna är det förståeligt att just de vill använda detta begrepp då en ökad arbetslöshet nämligen även innebär att den relativa barnfattigdomen minskar. Detta då det relativa barnfattigdomsbegreppet enbart jämför sig med medianinkomsten i Sverige och desto fler som blir arbetslösa i Sverige desto lägre kommer medianinkomsten att bli och den relativa barnfattigdomen därmed minska.
Denna väg att bekämpa barnfattigdom på är det säkerligen bara Socialdemokrater som ser som framgångsrik. Alla övriga inser ju att det tvärtom är genom att minimera antalet arbetslösa och att skapa sysselsättning som man bäst bekämpar barnfattigdomen.
För att få en rättvis bild av hur det är ställt med barnfattigdomen i Sverige måste man därför fokusera på den absoluta barnfattigdomen men detta är förstås inte lika intressant för vänstersidan då med detta mått kan de inte angripa regeringen för internationellt sett ligger Sverige bra till med detta värde.
I den undersökning gällande barnfattigdom som SCB genomfört på uppdrag av SCB kan man utläsa att, sett till hela Sverige, har den relativa barnfattigdomen sjunkit mellan åren 2005-2010. Däremot ökar den i de kommuner där barnfattigdomen redan är som störst. Det som är anmärkningsvärt med det senare konstaterandet är att barnfattigdomen är större i socialdemokratiskt styrda kommuner än vad den är i kommuner som är alliansstyrda.
Denna SCB-undersökning borde således väcka de socialdemokratiska kritikerna till självinsikt där de borde rannsaka sig själva om vad som är det för fel på den socialdemokratiska politiken då det just är den som leder till ökad barnfattigdom?
Trots all missvisande statistik i denna fråga är det bra att denna frågan debatteras och att kraftåtgärder sätts in för att bekämpa barnfattigdom. För det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige att en tolerera att barnfattigdom existerar när vi skriver 2012 i almanackan!
Media: SR1, SR2, SR3, Dagbladet, Arbetarbladet, Sydsvenskan, Svd, DN, AB1, AB2, GP
Bloggar: Anders W Jonsson, Thomas Böhlmark, Martin Moberg, Lars Beckman, Exp, Maria Hagbom, Annarkia
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om barnfattigdom, arbetslöshet, sysselsättning, realativ barnfattigdom, absolut barnfattigdom, absoluta barnfattigdomen, levnadsstandard, Nordkorea, Socialdemokraterna, vänstersidan, vänstersympatisörer,
Tror du på det där själv? Du låter som en lite väl okritisk megafon om jag får vara lite brysk.
– Det är regeringens politik som har lett till ökningen. A-kassereformer, socialförsäkringshaverier, etc. etc.
– Det är i stort sett bara från borgerlighetens mest skygglappsförsedda företrädare (tillhör du måhända denna grupp?) som tror att man MÅSTE välja mellan att se till relativ eller absolut. Så är det sällan beträffande i stort sett någonting. SJÄLVKLART är båda måtten intressanta.
Så jag ber en stilla bön om lite mindre pajkastning från höger till vänster och vice versa, och mer om saklig debatt om den allmänna välfärden då fattigdom i någon form är ovärdigt Sverige 2012.
Precis min andemening med detta blogginlägg som du efterfrågar. I denna fråga har vänstersidan intagit en position där de just enbart använder sig av pajkastningsmetoden och är överhuvudtaget inte konstruktiva.
Till din första invändning. Anser du att Nordkorea är ett föredömsland med tanke på att de är ett land som har den lägsta barnfattigdomen av alla om man pratar om måttet med relativ barnfattigdom?
Angående pajkastning !
Det är under Regeringen Persson som ginokoffienten i Sverige har ökat mest. Det är när Miljöpartiet + Socialdemokraterna + Vänsterpartiet tillsammans regerade Sverige under Regeringen Persson som ojämlikheten i Sverige ökade mest och också ökade mer än i jämförbara länder. Det är under Regeringen Reinfeldt som ginokoffienten i Sverige har ökat minst. Det är när Centerpartiet + Folkpartiet + Kristdemokraterna + Moderaterna regerat Sverige under Regeringen Reinfeldt i Allians för Sverige som ojämlikheten i Sverige har ökat minst och också har ökat mindre än i jämförbara länder.
Den Socialdemokratiske riksdagsledamoten Peter Persson står i Riksdagens talarstol och bekymrar sig över att AP-fondsföreträdarna skålar i Whiskey på pensionärernas bekostnad. Det är Socialdemokraterna som genom sin politik som man har fört när man har varit i Regeringsställning har sett till att det har blivit på det sättet det har blivit vad det gäller detta. Det år inte Alliansregeringen som har gjort det.
Det är de Socialdemokratiska politikerna som genom sin politik sörjer för att det i kommunala bolag och styrelser borgas för att korruption uppkommer. Det är dessa företrädare som genom ett korrupt beteende och på skattebetalarnas bekostnad seglar fram på en räkmacka.
Alliansregeringen har under sin Regeringstid sett till att en vanlig svensk medborgare, både företagare och löntagare, har fått betala mindre i skatt och har fått mer pengar kvar i sin plånbok efter att skatten är betald. Socialdemokratiska regeringar har istället under sin tider i Regeringsställning sett till att en vanlig svensk medborgare, både företagare och löntagare, har fått betala mer i skatt och har fått mindre pengar kvar i sin plånbok efter att skatten är betald.
Du är välkommen till oss, för samtal med min elvaåring. Förvisso har vi oftast mat på bordet, men allt vi tvingas välja bort präglar henne ordentligt ska du veta.
Det räcker att vara ensamstående och sjuk för att man ska få börja välja bort.
Hur trångt kan man bo? Behövs alla mediciner? Det går väl bra att äta fiskpinnar utan sås? Måste man ha bil när man bor 1,5 mil ut på landet där det är ont om kollektivtrafik? Behöver man verkligen ha en TV? Bör man ha en fast telefon för att ett larm till hemsjukvården är viktigt? Behövs verkligen egna nya skor? Går det inte låna mina, jag kan vara inne när du är i skolan?
104 000 om året före skatt går ett tag. Efter tolv år känns det. Rejält.
Mvh / Ellen
Jag påstår inte att det är många som har det ekonomisk svårt i Sverige. Jag påstår inte heller att man inte ska göra allt man kan för att underlätta för denna grupp. Det jag invänder mot är att använda sig av begreppet relativ fattigdom som egentligen inte säger ett dyft om hur välmående ett lands allra fattigaste medborgare har det.