Ett medvetet och tydligt fokus på den enskilde elevens förmågor, och en människosyn som bygger på tron att alla kan och vill utvecklas, borde vara självklarheter i alla skolor.

Varje barn behöver få höra att det finns någonting som man är riktigt duktig på, och att bygga vidare på. Ett barn behöver mötas med både ramar och kramar. Alla vi som finns runt ett barn eller en ung människa – oavsett om det är egna barn eller andras – har en absolut skyldighet att hjälpa varje barn att göra det allra bästa av de förmågor som hon eller han har, särskilt sina unika talanger.

Detta kräver en skola som är avsevärt mycket mer flexibel och individorienterad än den vi har idag, en pedagogik som möter varje barn där hon eller han befinner sig, där det kan gå lite fortare eller ta lite längre tid att nå målen, beroende på vilka förutsättningar man har.

Vi ska ha en skola som ser att människor lär på olika sätt, med många sinnen, och att det ena sättet inte är finare än det andra. Hela skalan från den extreme teoretikern till den mycket praktiskt lagde ska få chansen att lära utifrån sina förutsättningar likasom den som har lätt för att sitta still och den som får myror i benen redan efter en kort stund i skolbänken. Det är en skola som ser och uppmuntrar entreprenörerna bland eleverna istället för att se dem som enbart besvärliga.