Även miljöpartiet verkar gå mot likriktighet när man ska skaffa ett nytt partiprogram. Läser man dagens artikel i DN av Yvonne Ruwaida, sammankallande partiprogramsgruppen (MP) och Anders Wallner, partisekreterare (MP) är det tydligt att det nya partiprogrammet verkar bli en slätstruken historia som inte nämnvärt skiljer ut sig från övriga riksdagspartier (Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna undantaget).

För läsaren av denna artikel är det egentligen omöjligt att veta att avsändarna är miljöpartister om man inte nämnt Miljöpartiets vid namn inne i texten.

Igår kunde vi läsa om förslaget till ny skattepolitik för Socialdemokraterna som är ett tydligt godkännande till Alliansens hittills förda politik. På samma sätt kan man idag läsa texten av Yvonne Ruwaida och Anders Wallner där de på intet sätt motsäger ambitionen som Alliansen står för inom politiken.

Denna likriktighet riksdagspartierna emellan är problematisk då det inte är lätt för den enskilde väljaren att se någon skillnad mellan de politiska valen. Förvisso är debattonen stundtals hård men oftast handlar det då mer om att argumentera mot att det just är motparten som framför sådant som man i stort sett egentligen tycker är överens om.

Fortsätter denna utveckling borde egentligen partipolitiken snart ha spelat ut sin roll för att istället strikt bli personfixerad. Man röstar helt enkelt på den person som man finner mest sympati och förtroende för istället för på ett parti som har samma partiprogram som alla övriga.

Media: DN, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4

Bloggar: Ekoteologi, Den hälsosamme ekonomisten, Röda Malmö, Martin Moberg, Roger Jönsson, Mikael Persson, Schlaug

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,