Stefan Löfven anser inte att han har något ansvar för hur processen att tillsätta sin partistyrelse går till. Detta måste han vara ensam om att anse och frågan är huruvida Stefan Löfven överhuvudtaget är beredd att ta ansvar över de ansvarsområde som det normalt tillskrivs en partiledare.
Det blir tydligare och tydligare att socialdemokraterna dragit en stor nitlott genom sitt val av Stefan Löfven som partiledare. Hans oförmåga gav en stor tysthet vilket till att börja med sågs som en klok taktik då Stefans Löfvens företrädare hade motsatt taktik med ständiga uttalande som gick i kontrovers med vad partiet stod för och vad han själv just innan uttalat stöd för.
Den stora frågan är hur länge socialdemokratin kommer att ha tålamod med Stefan Löfven. Det enda som talar till hans fördel är att så många företrädare har tvingats till att avgå. Men att bygga en kommande valrörelse på att ens partiledare inte har fullt förtroende borde till och med få den mest inbitne socialdemokraten att tvivla!
Media: DN, AB, Exp, SvD, SR, SVT, GP
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Stefan Löfven, Socialdemokraterna, ansvar, otillförlitlig, tvivlare, partiledare,
Annie Lööf visar att hennes ord inte är att lita på!
Ljuger inför konstitutionsutskottet.
Raskens
Jag gillar inte S av idag.
C var tidigare ett vettigt alternativ.
Idag tycker jag ni är sämst av alla i riksdagen.
Ändå undrar jag vad som är tokigast.
Välja in en islamist i partistyrelsen för ett part som står för män och kvinnors lika värde eller att två gånger i rad välja partiledare som fixar så att ett tidigare stort parti hamnar utanför riksdagen?
Både C och S gör allt för att tappa i förtroende hos väljarna.
Det är i grunden bra för det ger utrymme för partier som lyssnar på väljarna. En levande demokrati där nya partier kommer när gamla gör vad de kan för att försvinna.
Ni inom C som redan startat er ökenvandring får nu ett stort parti med er på färden.
Ja, det kan bara vara nyttigt för S att behöva ta itu med det här. På sikt så måste det gynna partiet.
Men jag tycker det känns helt uppenbart att Löfven inte alls känner sig hemma i den här diskussionen. Det är en debatt som inte alls finns i hans egen föreställningsvärld egentligen. Någon tydlig strategi med partistyrelsen som verkligen är noggrannt genomtänkt och analyserad från alla håll verkar inte ha funnits.
Men jag tycker inte att det enbart är dåligt. Om vi jämför med Moderaterna som verkar skötas som ett företag. Reinfeldt-Borg sköter allt och har mer koll än de vill låtsas om. Ingen bryter några strategier här inte. Sakfrågor, visst, det går att förhandla om. Men inga övergripande strategier. Löfven däremot låter viktiga centrala överväganden decentraliseras ut på lokalavdelningar. Riskabelt har det visat sig. Men kanske lite av både nackdel och fördel med folkrörelse?
Nu ska socialdemokraterna fundera över hur en valberedning ska arbeta. Herregud. Har detta stora parti ännu inte lärt sig detta efter 124 år? Hela arbetarrörelsen har väl haft tusentals valberedningar på olika nivåer under alla dessa år.
Det vore väl roligt få läsa någon gång, hur stort förtroende har centerpartister för sin egen ordförande och hur mycket det går lita på hennes ord, hon som tom ljuger i KU-förhöret.
Lögn? Vad skulle hon tjäna på det. Hur ser hennes diaboliska plan ut för att föra sveriges invånare bakom ryggen ut menar du?
Ett barn kan ju lätt som en plätt se att hon sa fel. Det borde väl KU kunnat anmärka på direkt, ifall det var så viktigt. Istället för att dra växlar på det i efterhand. Alla parter i det här formellt torftiga målet borde varit bra förberedda. Vilket verkar tveksamt ifall de var.
Om man ljuger så har man ju ett syfte med det. I det här fallet är inte fallet sålunda.
Mikael
Någon kommentar till lögnerna från Annie Lööf?
Mikael
Dessutom undrar jag fortfarande hur du ser på att Waberi arbetar för Moderaterna och att Centerpartiet bildar regering med dem?
Hur ser Waberis agenda ut för alliansen, mer exakt i detalj, menar du?
Det kanske räcker med att titta på vilka värderingar han har? Undrar hur Mikael skulle ställa sig till att SD samarbetar med t ex Gyllene Gryning?
Nej det tror jag nog inte. Att det skulle räcka med att ha vissa värderingar. (Om läget vore tillräckligt förtvivlat skulle nog vemsomhelst samarbeta med vemsomhelst. Egentligen.)
Om värderingarna inte har någon betydelse av negativ art för det specifika uppdraget så kan man istället rikta in sig på förtjänsterna. Eller du kanske menar att alla människor inte kan ha några förtjänster?
Ja, det har hänt en hel del knepigheter den sista tiden. Jag tänkte skriva lite om en annan händelse.
Konstitutionsutskottets ordförande Peter Eriksson anklagade i går morse i Sveriges Radios P1-morgon Annie Lööf för att inte ha talat sanning under utfrågningen i Konstitutionsutskottet. Peter Eriksson gör det utifrån lösa rykten ifrån Sverigers Radios reportrar om att en till Annie Lööf nära medarbetare på eget iniativ skickat handlingen som frågades om till en reporter på Ekot och TT. Jag kan inte se detta sätt att agera ifrån Peter Eriksson som någonting annat än ett mycket tveksamt sätt att agera utifrån sin politiska tillhörighet.
Lite senare under gårdagen skriver Annie Lööf en skriftlig ursäkt till Konstitutionsutskottet där hon meddelar att hon efter utfrågningen uppmärksammat att en uppgift som hon hade vid utfrågningen inte stämmer.
Leif Pagrotsky är efter detta inte långsam i sitt handlande utan uttalar sig nästintill omedelbart efter detta angående att en till Annie Lööf nära medarbetare, strax efter en intervju med Annie Lööfs statssekretare med Ekot, på eget initiativ skickat handlingen till Ekots och TTs reporter. Min fråga till Leif Pagrotsky blir hur Leif Pagrotsky vet att denne till Annie Lööf nära medarbetare har gjort vad denne har gjort på eget initiativ ? Har Leif Pagrotsky tillexempel lyssnat på samtalet och intervjun mellan reportern och statssekretaren och därmed vet att reportern under samtalet inte ställde en fråga ifall handlingen kunde skickas över ? Eller kan det kanske vara så att statssekreteraren efter samtalet har uppfattat det som att reportern ville ha del av handlingen, även att frågan inte ställdes, och därför efteråt bett en kollega skicka handlingen till reportern.
Som jag tolkar det hela så är Leif Pagrotskys bekymmer uteslutande att han är bekymrad över att någon annan kan ha fått en viss handling före Aftonbladets reporter har fått den och att det därför kan finnas en möjlighet till att Aftonbladets reporter missat en möjlighet till förväntat och fjantigt skandalskriveri i sitt magazin. Och det är också precis vad Leif Pagrotsky skriver och säger.
Jag bryr mig absolut inte om vem som fär en handling först eller om det tar en eller två dagar innan en handling lämnas ut. Men jag tycker det är viktigt att det finns en insyn och att det sköts noggrant och bra. Mycket information kan säkert göras tillgänglig direkt genom webben för att medborgaren på så sätt lättare kan ta del och få en bättre insyn. Men det är kanske inte det som Leif Pagrotsky är intresserad av ? Jag tycker Leif Pagrotskys skall betala kostnaderna för detta fjantiga ärende i Konstituitionsutskottet ur sin egen ficka.
Sedan kan Leif Pagrotsky också fundera över varför man i den Socialdemokratiska klubben spenderar en massa tid med att avsätta och kritisera varandra.
Njae. KU-anmälningar tenderar ju att bli politiska klotterplank, med dyr hantering för syns skull. Där sällan någon fälls för något. Och där är det lockande att låta missbrukarna, ofta MP, få någon form av “bestraffning” så man inte kör sönder den här möjligheten. Men just i det här fallet så svarade ju Lööf fel.
Aftonbladet vädrar rubriker. Man begär ut handlingar som kan bygga skandal. Med hjälp av rejält snickrande, men ändå.
Näringsdepartementet slöar, och håller på materialet. Vilket kan ifrågasättas, men det skulle kunna finnas orsaker till detta som är legitima.
Aftonbladet blir sura, de kanske missar sitt “scoop” och propaganda-race.
En medarbetare på Näringsdepartementet skickar själv över det material som Aftonbladet vill ha. Men till radions Ekot istället!
Aftonbladdret blir vansinniga. Deras idé, i brist på bättre ord, går om stöpet. De blir inte först, och kan inte sätta tolkningsföreträdet. Vad gäller just den här grejen. Ekots behandling av ärendet blir förmodligen något lite mer nyanserad än vad Aftonblarran hade tänkt göra. Plus missad rubrik, plus missade läsare, plus missad kosing.
Ungefär så var väl läget? På sätt och vis petitesser och skoj bara att AB inte fick mjölka just denna småtråkiga vinkling. Däremot finns det ju en demokrtisk aspekt, eller två. Är myndigheterna ålagda att lämna ut papper så skall de också göra det, utan att obstruera. Orsaker att krångla är ju ifall man vill “dubbelkolla” så inget av skyddsklass eller liknande följer med. Den medarbetare som skickat materialet ev på eget bevåg kan ju uppfattat materialet som ok att nu skicka iväg. Eller inte fattat något speciellt och bara skickat det på eget bevåg. (Eller om man plötsligt hittat den borttappade mappen under en soffa etc.)
Oavsett vilket så borde AL känt till att medarbetaren skickat papperen till Ekot. Och helst också på vems inrådan. Lööf skulle kunnat mena att ingen officiell uppmaning att skicka papperen till Ekot hade utgått. Utan meningen var att både Ekot och AB skulle få handlingarna samtidigt. (Men det hade knappast spelat någon roll för AB, de behövde ju vara först, för att kunna bygga dramatik.)
Lite av en spik i en soppa som är tunnare än vatten. Men ändock lite dåligt hanterat av AL. Nu såhär sett i efterhand.
Det är möjligt att hon sa fel, kanske läste fel och därför sa fel, eller läste rätt men ändå sa fel. Hursomhelst är det inte vad hon har skrivit i sitt skriftliga uttalande utan där har hon skrivit att hon efter utfrågningen har uppmärksammat att en uppgift som hon hade vid utfrågningen inte stämmer.
Men vad jag vill försöka få fram med vad jag skrev ovan är dels hur Leif Pagrotsky agerar dels hur Peter Eriksson agerar.
Jag minns att det efterfrågade dokumentet gjordes tillgängligt på Näringsdepatementets webb. Nedan är länken. (Notering, det är möjligt att jag har missuppfattat och att det är något annat dokument saken gäller)
==> Genomgång av Näringsdepartementets interna kostnader och efterlevnad av riktlinjer
Där kan Aftonbladets reporter och för övrigt vem som helst själv läsa och ta till sig informationen. Men trots det är Leif Pagrotsky inte nöjd utan han säger ändå till Sveriges Radio, citat: “Det här sättet att agera, att dra ut på det i flera dagar, sprida det till redaktionernas konkurrenter, mig ger det intryck av ett manipulativt sätt att slingra sig för att slippa ta ansvar för sitt fögderi. Det är inte acceptabelt och måste stävjas.”
Som jag uppfattar det är det alltså så att trots att det gjordes många ansträngningar för att vara öppna och meddelsamma gentemot allmänheten så är Leif Pagrotsky och som det verkar inte heller Peter Erikson nöjda. Jag är nog trögfattad för det är lite knepigt för mig att förstå.
Ok. Just det att AL sagt fel i KU har väl egentligen marginell betydelse eller mindre. Eftersom det inte är vad saken gäller. Just det är oviktigt. Där är vi nog överens.
Vad Pagrotsky kritiserar, och som de flesta nog irriterar sig på, det är en känsla av att Näringsdepartementet avsiktligt, av mediataktiska skäl höll på materialet ett par dagar extra. För att snuva AB på krigsrubriker. Och det kan man ju förstå. Ifall det skulle vara fallet. Om man avskyr Aftonbladet och tycker de skövlar fina träd i onödan med sin skräpblaska så kanske man inte antas bry sig om deras ilska.
Hursomhelst har vi inte blivit klokare. Varför tog det ett par tre dagar tills handlingarna lämnades ut? Och varför skickades de till Ekot? Just detta är det viktiga. Och det redovisar ingen, varken nu eller tidigare. Media, som sällan gör någon större nytta, hänger upp sig på att Lööf sa fel i KU, vilket verkar lite klantigt, men inte spelar någon egentlig roll.
Den enda skadan är att AB är sura och det visste vi redan tidigare. Plus att skattebetalarna får avstå lite pengar till förmån för teaterstycken. Ungefär.
Ha, jag börjar nästan misstänka att Mister Pagrotsky har en större aktiepost i Aftonbladet och om Aftonbladet kan få första tjing på alla Regeringens dokument så kan han promenera i sina gummisulor på solsidan varje dag, dessutom har han också lyckats dupera Peter Eriksson till att tro samma.
Skämt åsido så vill jag också minnas att reportern Niklas Svensson gjorde en intervju med Annie Lööf i samband med händelsen och att dokumenten publicerades på webben. Jag minns inte intervjun exakt, men jag minns att Niklas Svensson gav ett itryck av att verka lite stressad och också överraskad när han frågade om dokumenten som hade publicerats på webben samtidigt som de som journalister hade fått del av dem. Jag kommer inte ihåg vad Annie svarade.
Det kanske kunde vara ett förslag att ha som regel att när någon frågar efter ett dokument så görs det tillgängligt genom webben tillsammans med ett presssmeddelande. På så sätt får alla samma tjing, och tidsödande procedurer i KU blir överflödigt. Men det kanske inte passar de som är misssnöjda.
Men jag är övertygad om att mycket mer myndighetsinformation säkert kan göras tillgängligt för allmänheten genom webben. Det finns naturligtvis också säkerhetsaspekter som behövs beaktas.
Trevlig kväll !
Rätt fiffig idé där PD. Så fort någon efterfrågar dokument som de vill ha utlämnade (för att troligen göra förstasides stoff av krigsrubriktyp på) så lägger man upp dessa handlingar på webben för allmän beskådan. Då kan hela mediekåren ta del av materialet samtidigt. Många lär då bevaka dessa sidor konstant.
Vilket innebär att alla riskerar göra bort sig ifall de “skarvar loss” ordentligt med rubrikerna. Om konkurrenten väljer en mer saklig, trovärdig och allmänt intelligentare analys. Samtidigt.
Inte så dumt tänkt alls.
(Kan dock fortfarande inte förstå hur Lööf kunde påstå att inga dokument skickades till Ekot, och att KU gör en affär av det. Just de påståendena gick ju runt i media under augusti/september hur mycket som helst. Det kan väl ingen missat. Inte Lööf heller. Väl.)
Jag delar inte uppfattningen att en chef måste uttala sig om eller efterforska vad de anställda gör baserat utifrån vilka rykten som skrivs och florerar i olika tidningar som tillexempel Aftonbladet. Jag tycker heller inte att medarbetare och anställda måste meddela chefen varje fotsteg som tas och fråga chefen om lov om varje handling som företas. Att medarbetare är meddelsamma och vänligt bemötande i upplysningshänseende måste ju ses som att vara något positivt och inte kräva chefens godkännande i varje händelse. Naturligtvis skall man hålla sig till föreskrifter och regler.
Jag delar inte Pagrotskys uppfattning vad gäller tillexempel om att kommunicera de omdiskuterade dokumenten med allmänheten är att se som ett manipulativt beteende så som han uttrycker det. Min uppfattning är precis tvärtom mot Pagrotskys och det motsatta att det är ett öppet förhållningssätt gentemot allmänheten. Det har inget att göra med att jag ogillar Aftonbladets affärsidé vad gäller ständiga skandalskriverier.
Det är väl mer frångången av rutinerna som är det eventuella problemet? Ingen kan väl begära att Lööf skall ha koll på varje detalj i verksamheten. Och absolut inte rent banala vardagligheter. Som att någon faktura skickats fel.
Men varför skickades inte materialet till AB direkt? Och varför kom inte AL ihåg att Ekot fick materialet tillskickat? Ev utan att ha begärt det. Det verkar ju vara utanför rutinerna. Inte så viktigt. Ingen stor sak, nödvändigtvis. AB blir arga, men just det är ju bara roligt. Men frågan kvarstår väl. Varför skickades inte materialet direkt? Och varför klarar man inte ut det nu i KU, när chansen fanns. Pagrotsky menar väl inte att alla chefer skall ha koll på allting hela tiden. (Det vore ju direkt olämpligt, om inga medarbetare vågade ta egna initiativ). Men när nu uppmärksamheten riktats så är det väl bara att kolla upp fakta. Och sedan meddela dem. Svårare än så är det väl inte, och ingen annan begär mer. (Utom AB kanske, men det kan man ju ta lite lätt på. Och radions P1 brukar ibland spekulera lite fritt och ogrundat. Thomas Ramberg försökte ju göra någon grej av UD’s schism mellan tjänstemännen och politikerna. Där Gunilla Carlsson köpt utomstående konsultgenomgång av verksamheterna för 300 000kr. För att göra en opartisk granskning av rutinerna. Som att det skulle vara dåligt omdöme och slöseri. “Ingen har konstigt nog pratat om hennes avgång”. I en verksamhet som distribuerar ut miljarder av skattebetalarnas pengar bort från landet. Där finns ju hur mycket olika åsikter om verksamheten som helst. Och konflikter om verksamheten borde vara en delvis positiv sak. Om alla bara flyter med så luktar det ju vänskaps korruption. Att P1 försökte göra någon dramatik av detta, istället för att belysa schismen mer informativt, visar ju på deras fablesse för mediedrama och agendastyrda inslag. Istället för delgivning av fakta.). Det är alltid dåligt när fakta hålls undan, oavsett om det är radions P1 som gör det, Aftonbladet eller något departement.
Det är som sagt möjligt att jag är lite trögfattad. Men jag lyssnade igen på delar av förhöret i KU och jag tror inte jag är så trög.
Detta är vad jag får ut av vad Annie Lööf säger.
– Samtliga handlingar som begärdes utlämnade lämnades ut dagen efter.
– Det är den enskilda tjänstemannen som i varje enskilt fall avgör om den politiska ledningen skall informeras om utlämnandet.
– Aftonbladets reporter hade begärt ut handlingar ifrån samtliga departement vilket medförde att utlämnandet till Aftonbladet tog 3 dagar eftersom förvaltningsavdelningen behövde tid för samordning.
Som jag uppfattar det har Aftonbladet fått sina handlingar 3 dagar efter att man har begärt utlämning och sist av alla eftersom man har begärt handlingar ifrån samtliga departement och andra har fått handlingarna senast dagen efter man begärt utlämning. Och det kan man kanske tycka är lite kul att Aftonbladet fått dokumenten sist av alla, men samtidigt så är det kanske också viktigt att sträva mot att behandla alla lika så att tillexempel inte Aftonbladet gynnas före andra.
Vad gäller frågeställningen om handlingar har blivit utlämnad till Ekot så har det troligtvis inte stått att så har gjorts i den informationen som den politiska ledningen har fått eftersom Annie Lööf sa att handlingar inte har blivit utlämnade till Ekot. Såvida hon inte har läst fel i de papper hon har fått. Men eftersom hon efteråt har skrivit ett uttalande där hon talar om att hon efter utfrågningen uppmärksammat att en uppgift som hon hade vid utfrågningen inte stämmer så tror jag sannolikheten är ganska så liten att hon har läst fel.
Och som jag skrev inledningsvis så blir min slutsats att vad Leif Pagrotsky och Peter Eriksson efteråt säger om att tala osanning och manipulativt beteende helt och hållet är baserat på olika rykten som skrivs och florerar i tidningar och press. Om Leif Pagrotsky och Peter Eriksson har några andra källor så känner jag inte till det.
Nej, du kan förstås ha rätt.
Alla som begärt handlingar från departementen har fått dessa inom tre dagar. De flesta fick dem inom 24 timmar. AB fick dem sist. (eftersom de begärt flest handlingar).
Detta kan vara sanningen. Och borde vara ohyggligt lätt att rapportera i media. Men så har det inte alls låtit.
Som oftast, i svenska media rent generellt, är numera allting agendadrivet och styrt för dramaturgisk konflikt. Det innebär ju att det ofta blir väldigt dunkelt, för att inte säga omöjligt, att lista ut hur verkligheten egentligen ser ut.
KU hittade kanske inget att anmärka på och därför börjar Pagrotsky och Eriksson lite magsurt muttra om det som liknar felsägningar. Vad som då kvarstår är att AB ändå är sura på att de fick vänta tre dagar. Medan andra fick det inom 24 timmar. AB godkänner inte argumentet att departementet ville “samordna materialet”. Ungefär.
Men samtidigt kan man ju säga att det är AB’s problem. Inget demokratiskt problem och inget för skattebetalarna att betala. (Om man kräver ut handlingar i panikhastighet från alla departement och begär den servicen omedelbart, skulle den beredskapen förmodligen kosta rätt mycket i resurs förstärkning. Och om syftet bara vore att försörja kvällstidningarna med material så kan de ju gott vänta tre dygn.)
Hela den här karusellen skulle kunna undvikas ifall departementen klart och tydligt deklarerade:
“Inget material kan lämnas ut inom en kortare tidsrymd än 3 dygn. En garanti om kortare tidsrymd skulle medföra omotiverade kostnader”.
Värre än så är knappast historien. En bagatellernas bagatell av i-landsproblematik.
Leif Pagrotsky har något att dölja !
Han vet mer om vad Annie Lööf vet än vad Annie Lööf själv vet om vad Annie Lööf vet.
Det är en stor gåta för det här är ändå en centralfråga som tas upp både i granskningsanmälningarna och mediarapporteringen. Han borde rimligtvis ha diskuterat saken redan i augusti. Det är bara det att vi kan inte bevisa att han visste det.
Ja det finns väl inget nyhetsvärde i den här frågan alls egentligen. Det tröskades ju i det oändliga av media i augusti. Så att hitta några rubrikvärden i det här kräver ju antingen fantasi eller trötta läsare utan koll.
(Obegripligt att Annie Lööf kunde svara fel dock. Alla visste ju hur det låg till).
Fast Annie Lööf svarade inte fel.
Både Annie Lööf och Expeditionschefen har i sina båda rapporter förklarat, Annie Lööf till KU och Expeditionschefen till JO, att Statssekreteraren i en intervju muntligt hade redogjort för det omfrågade sammanställningsdokumentet till Ekot och till TT. Statsekreteraren uppger att han gjorde så i förvissning om att dokumentet var utlämnat till Aftonbladet. Detta visade sig i efterhand inte vara fullständig information och därför inte helt korrekt eftersom det efter KU-förhöret framkom att dokumentet också hade skickats av Pressekreteraren (i förvissning om att dokumentet var utlämnat till Aftonbladet) som ett epostmeddelande till Ekot och till TT då Ekots journalist efter KU-förhöret genom Ekots nyhetsrapportering talade om att så hade skett. Att så hade skett kände alltså vare sig Annie Lööf eller Expeditionschefen till innan.
Den enda svenska journalisten som verkar ha uppfattat för vad som har redogjorts för till KU och till JO verkar till att vara Lena Mellin.
==> Lena Mellin: Om Lööf medvetet ljög är hon dum, och det vågar jag intyga att hon inte är | Lena Mellin | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet
En korkskalle jobbar på näringsdepartementet skriver Lena Mellin också.
Men Leif Pagrotsky vet tydligen mer.
Stefan Löfven har ett stabilt stöd i partiet. Däremot finns det olika uppfattningar i några politiska sakfrågor, sådant händer i de flesta partier. Mustafaaffären var ett misslyckande men att en partiledare ska ha koll på alla val och beslut som sker på en partikongress är att begära för mycket. Vi har ju inga diktatorer i svenska partier – som väl är.
Med tanke på de svårigheter som Centerpartiet haft och har – idéprogram, opinionssiffror, feldebeteringar, utlämnande av handlingar, motsättningar mellan Stureplanscentern och landsbygdscentern – så har nog Centerpartiets och dess partiledare problem av mera besvärlig karaktär.
Man kan såklart ha olika syn vad det gäller vad som är besvärligt. 🙂
Själv sätter jag när det gäller politik och föreningsaktiviteterett ett väldigt stort värde i äkta demokratiska förhållningssätt framför oklara maktstrukturer som jag känner och uppfattar som odemokratiskt. Därför väljer jag Centerpartiet och Alliansen varje dag, det känns bra.
Epitetet att göra affärer tycker jag hör till näringslivet och inte till politiska rörelser, med tanke på att du skriver om Mustafaaffären …
Alla partier har väl problem från tid till annan. Just det får man väl ta lite med jämnmod.
Men jag börjar fundera på det här med andra intresseorganisationer. Av olika karaktär. Och att deras representanter skall beredas plats i politiska partier. Är det verkligen så demokratiskt? Borde inte de politiska partierna enbart ha folk som är lojala mot väljarna? Och inga andra! Vi kan ju bara påverka de politiska partierna. Inte massa andra organisationer. Åtminstone inte parlamentariskt. Utan möjligen via omvägar på något särintresse vis. Och är det verkligen förenligt med demokrati?
Kanske borde medlemskap i ett politiskt parti omedelbart innebära att man går ur alla andra makt organisationer.
Anonym,
Vad avser du med makt organisationer ?
Jag baserar mina uppfattningar utifrån en liberal och frihetlig grund. Med det ser jag ett samhälle och gemenskap där människor och samhället alltid utvecklas och centralt i det är demokratin, demokratin som är ett resultat av självständiga människor som tar ställning för vad de tycker. Demokration kan vara representativ eller direkt. Det leder också till att människor engagerar sig politiskt i politiska partier och i intresseorganisationer. Organisationerna är redskap för att påverka och förändra samhället. Jag tycker det är lite tråkigt om människor enbart engagerar sig i intresseorganisationer och inte i politiska partier.
Svårigheterna som Arne Roland nämner vad gäller Centerpartiet vad gäller idéprogram, utlämnande av handlingar, Stureplan relativt landsbygden är alla med politisk karaktär och levande politiska diskussioner och är därför fjädrar i hatten för Annie Lööf, Mikael Andersson och för Centerpartiet. Jag vill därför också passa på att ställa frågan både till Arne Roland och till Anonym på vilket sätt Mustafaaffären (för det är väl en affär ?) är en fjäder i hatten för Stefan Löfven, Veronica Palm, Omar Mustafa och för Socialdemokratiska partiet ? I vad finns det politiska innehållet ?
Sedan har jag ytterligare en fundering som jag inte förstår och som jag skulle vilja passa på fråga om. Jag lyssnade på intervjun med Veronica Palm som var i Agenda.
==> Kan inte bereda plats för antisemiter | SVT Play
Hon talar i intervjun om tre stycken inbjudna talare som hade stridit mot för henne grundläggande värderingar som hon inte kan beskriva och Omar Mustafa kunde inte tillräckligt tydligt ta avstånd ifrån dessa och hon säger att det är anledning till att Omar Mustafa måste uppmanas till att avgå ur Socialdemokratiska partistyrelsen. För mig är vad Veronica Palm säger helt obegripligt och jag förstår inte vad det är hon försöker säga. Så den som kan får gärna förklara.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det verkar kanske lite förmätet att jämföra centerpartiets dribblingar med socialdemokraternas. Och försöka betygsätta vilka som är värst osv. De är så pass olika. Centerns hamnade i rampljuset pga önskad öppenhet. Socialdemokraternas hamnade i rampljuset trots oöppenhet. S verkar bestämma sig för att reparera skadorna, eller åtminstone i någon utsträckning försöka. Medan centern tycks ganska stolta över turbulensen som gjort alla osäkra om partiets ståndpunkter.
Förmodligen finns någonstans ett värde i båda fallen. Man lär sig något.
Nej jag begrep just ingenting av det Palm sade i Agenda. Hon är inte heller en person som verkar tänka självständigt och kreativt på något som helst sätt. Alltså en helt ointressant person i mina ögon. Lite av en floskelrabblare. Hennes roll kan ju vara att lotsa intressantare människor i rätt riktning. Men nu tvivlar jag även på denna möjlighet.
Med maktorganisationer menar jag sammanslutningar som arbetar utanför det valbara parlamentariska systemet, och ändå kräver eftergifter och konkret handling. Samtidigt som de inte behöver ta parlamentariskt ansvar för sina krav. Tar man stor hänsyn till dessa så förminskar man väl väljarnas betydelse? Vad betyder en liten skälvande väljare med en liten darrande röstsedel i handen. Ifall det som politikerna lyssnar på istället, är stora sammanslutningar med maktanspråk lite överallt i samhället. Behövs väljaren alls i ett sådant scenario?
Jag kan ju vara lite otäck och jämföra med 20-tals italienaren vars politiska rörelse då blev populär. Det systemet hade ingen parlamentarisk rösträtt. Inga vanliga partier. Folk skulle välja representanter beroende på sin plats i samhället. Korporationer. Dessa kunde välja sina osv. För att utmynna i ett “expertvälde” där idealt dugliga människor bildade regering. Under maktsnillet på toppen. Där man då kan påstå att maktorganisationerna, i det fallet korporationerna, väljer representanter till riksdagen. Om vi på liknande sätt, tillåter maktorganisationer att styra över politikerna med olika påtryckningar, reducerar vi väl rimligen betydelsen av att få välja politiker. Maktorganisationerna finns ju kvar. Med samma krav. Med samma människor. Som vill ha samma respekt och samma hänsyn. Oavsett vilka politiker som valts.
Det jag skulle vilja begära är då bara att alla formella band mellan maktorganisationerna och politikerna klipps av så mycket som det är möjligt. Och att man absolut inte får företräda två stolar samtidigt.
Tack för det !
Italien är som jag uppfattar det också speciellt med det att maffian har ett stort politiskt inflytande. Människor måste förhålla sig till det också.
Kanske så har vi som sitter utifrån inte en rättvis bild av maffian i italien. Ofta tror man väl att de slår pizzabagare som inte betalat “avgiften”. Och liknande. Kanske också att de betalar tjänstemän och politiker pengar för att vända bort ansiktet när skumraskerier pågår.
Men det kanske är mer sofistikerat. Om man har jätteorganisationer uppbyggda med olagliga pengar då borde man också ha gott om pengar delvis. Och gott om folk. Alla måste inte vara korkade. En del kanske kan ta sig in i de politiska korridorerna. Bli valda. Och inifrån börja gynna sina maffia kompisar. Byggkontrakt. Förmånliga avtal. Köpta fackföreningsledare. Belasta konkurrenterna med raffinerade pålagor. Etc. Ett utbrett och delvis svårupptäckt system av ömsesidiga beroenden.
Har vi sådant i sverige också? Fast med andra benämningar och traditioner, men med liknande effekter?
Jag skulle nog inte vilja hävda att maffia har något avgörande politiskt inflytande i Sverige.
Men det finns oklara maktstrukturer och det förekommer också korruption. Korruption kanaliseras genom maktstrukturerna som i mycket har anknytning till Socialdemokratin eftersom Sverige har varit Socialdemokratiskt så länge.
Med maffia avses organiserad brottslighet. I Italien så har denna brottsligheten ett stort politiskt inflytande och en stor inverkan i samhällslivet, det är min bild. Jag kan inte säga att jag själv blivit drabbad i Italien någon gång(däremot på annan plats), men mina föräldrar blev beskjutna och rånade i Neapel vid ett tillfälle, så jag fick telefonera pengar så de kunde ta sig hem. Det är samtidigt lite märkligt att de råkade ut för det då jag tyckte de borde begripit bättre än att utsätta sig för att det blev så, men men. Det som är lite populärt att referera till är sophanteringen i Neapel. Det finns många artiklar och video om det att hitta om man söker med Google tillexempel. Här är en artikel jag hittade när jag sökte.
==> Many Think Mafia Involved in Naples Trash Crisis
Det finns också en klassisk TV-serie och filmatisering som heter La Piovra (Bläckfisken) ==> Bläckfisken – Wikipedia.
Mycket i TV-srien är naturligtvis dramatiserat, men allt är baserat och taget utifrån verkliga händelser. Alla förekommande personer är/har varit verkliga. Om du söker upp serien så vill jag rekommendera den sista säsongen där också förgreningar till Österuropa och Asien speglas. Och vi lever ju nu i en tid när mer och mer utbyte sker med Asien.
“men mina föräldrar blev beskjutna och rånade i Neapel vid ett tillfälle”
Milda makter. Vad spännande (i efterskott när allt är utrett och distansen finns. Hoppas det inte satte några spår som biter sig fast. En sådan risk finns nog alltid.) och jösses vad otäckt. Att man inte skall utsätta sig för risker är nog lättare sagt än gjort. När man både är nyfiken, kanske lätt vilsen och lite avslappnad. Man skall ju dessutom ha en positiv människosyn osv.
Nej, något formellt samarbete mellan kriminella organisationer och beslutande politiker eller viktiga tjänstemän finns det nog inte i sverige. Några giriga advokater som är intrasslade opassande med mc-gäng möjligen. Och som eventuellt agerar gentemot kommuner kanske.
Korruption, mygel och styrda välgärningar som förväntas återgäldas, det finns däremot. Och strukturerna kanske också möjligen gynnar sådant. Ett aktuellt scenario i den vägen som nu hägrar skulle kunna vara ökad makt för politiker att styra privata satsningar inom vård-skola-omsorg. I sken av kontroll och kvalitet skulle man kunna pressa fram diverse villkor för att gynna resp missgynna vissa aktörer. Potentiellt rätt farligt egentligen. Om man inte tänker sig för här. Jag är nog lite orolig att det här kan bli lite muggigt. Och styras av både girighet och känslor. Inte bra i så fall.
Händelsen med mina föräldrar i Neapel utspelade sig för 30 år sedan 🙂 Det var lite dramatiskt kommer jag ihåg.
Tycker intressant med reflektionen du gör angående vad du skriver om korruption och angående ökad makt för politiker att styra privata satsningar inom vård-skola-omsorg. Jag antar att det är Socialdemokraternas idéer med ‘kommunalt veto’ vad gäller privata satsningar som Socialdemokraterna slog fast på sin kongress som du avser. Och det är nog en helt riktig reflektion att sådana regler kan vara ett ökat incitament för sådant mygel och styrda välgärningar som förväntas återgäldas precis som du beskriver. Det är ju precis detta som vi sett tillexempel i de mutskandalerna som varit föremål för rättslig granskning tillexempel i Göteborg. Och det är ju så att det är allmänna medel som på ett dåligt sätt tillkommer de som gynnas i den korrupta världen.
Det måste vara en klar distans mellan uppdragsgivaren och uppdragsutövaren. Brukarnas granskning och kontroll av uppdragsutövaren, liksom uppdragsgivaren, bör ske genom att ge brukaren ett ökat inflytande, inte genom att ge uppdragsgivaren ett ökat inflytande även man kan uppfatta det som att uppdragsgivaren är representant för brukaren så måste man se skillnaden.
I den bästa av världar kan ju alla regler vara lite luddiga. Alla vill ju ändå väl och ingen gör något dumt. Solen skiner ständigt.
Men vare sig man är på semester utomlands eller gör upp riktlinjer för skattepengars användande så kan man vara säker på icke ständigt solsken.
Det vi hittills hört från S-håll vad gäller kontroll över vård-skola-omsorgs initiativ låter inte alls betryggande. Speciellt inte om vi dessutom lägger till känslomässiga förväntningar och det stora symbolvärdet frågan har. Jag bedömer risken vara mycket stor för att man nästan premierar en mygelkultur. Medvetet eller omedvetet, båda alternativen är ruskiga. Väg dessutom in politikernas egen okunskap, behovet att känna sig trygg med besluten. Risken att ifrågasättas. Vilket ytterligare leder tjänstemän och politiker till att premiera stora, starka, resurstunga alternativ framför små lokala mer osäkra diton. På det sättet har S alltid handlat, vill jag mena, och riskerar att göra det nu också. Det behöver inte bli så illa, men risken är enorm.
Och ja, visst borde kontrollbehovet styras och regleras från brukarnas perspektiv om man vill minska risken för korruption. Men även det är problematiskt. Alla typer av organisationer som “företräder de små människorna” riskerar att politiseras. De är högintressanta som plattformar för partistyrd aktivism. Osv. Så jag tror kanske att S kongressen pluggade fram idéer i snabb takt, som riskerar att skapa betydligt mer problem än de löser.
Jag tycker vi verkar vara överrens om att det är öppenhet och klara roller som kan motverka korruption. Centerpartiet har en viktig roll och öppenheten och de klara rollerna är tydlig.
Svar till Politisk Debatt: Händelsen med Omar Mustafa var naturligtvis ingen fjäder i hatten för Socialdemokraterna, likaväl som att det jag tidigare skrev om Centerpartiet inte är till fördel för partiet. Det PD skriver om att det skulle vara “fjädrar i hatten för Annie Lööf” är han nog ganska ensam om att tycka.
Nu har Stefan Löfven fått en fjäder till i hatten idag eftersom Omar Mustafa haft en presskonferens idag 🙂
Skämt åsido. Jag uppfattar det som att Arne Roland och jag har helt olika synsätt. Jag värdesätter det politiska perspektivet och Arne Roland ser det kommersiella perspektivet. Och den anonyme skribenten ser också dessa skillnader som jag uppfattar det.
Förfarandet med Centerpatiets idéprogram är alltså med avsikten och strävan att vara så öppendemokratiskt som möjligt. Och det är bara de Socialdemokratiska språkrören och tillika ledarskribenter på Aftonbladet som påstår att det är byfånar som förfar så öppendemokratiskt. Förfarandet med redovisning av Näringsdepartementets dag på Näringsdepartementets webbplats är med avsikten och strävan att vara så öppendemokratisk som möjligt. Det är bara Socialdemokraten Leif Pagrotsky som påstår att det är ett manipulativt beteende.
När det gäller Socialdemokraterna och Omar Mustafa så är det ledningsgruppen som i sin näringsverksamhet filar på sin affärsplan och finner Omar Mustafa vara ett affärmässigt problem vilket man behöver göra sig av med. Omar Mustafa uttrycker det med att den Socialdemokratiska ledningen inte orkade med det islamofobiska drevet och att det var orsak till att han uppmanades avgå. Stefan Löfven kunde ha valt att stå för allas lika rätt och värde men han valde istället ett affärmässsigt ställningstagande.
Hm. Det låter lite snirkligt. Men kanske ligger det något i det. Sett till dagens Mustafa-konferens. Kuslig historia. Kunde man bara beama in Ylva Johansson på plats istället för alternativen så skulle jag känna mig tryggare. Samtidigt är det inte roligt att media verkar får påverka och bestämma dagordningen överallt. Vi har trots allt inte valt media heller.
Men jag inser att Palms aktier inte har ökat i värde under eftermiddagen. Ändå verkar det inte göra någon större nackdel i opinionsundersökningarna, vilket väl delvis känns lite betryggande. På sätt och vis. Folk är kanske inte lika virriga som VP.
Det kanske låter snirkligt. Jag tycker inte att det är det, tvärtom tycker jag det är enkelt.
Den Socialdemokratiska partiledningen vill lägga skulden till vad som hänt på Omar Mustafa. Det är också precis vad Veronica Palm igen talar om, och som Carin Jämtin understödjer, nu efter intervjun. Det är Omar Mustafa som inte har varit tillräckligt tydlig som man uttrycker det. Det är bara i Socialdemokraterna och i Sverigedemokraterna sådana händelser kan inträffa. Anledningen är som jag tolkar det, och som jag skrev inledningsvis, oklara maktstrukturer. Det passar inte mig.