Veckans inrikespolitiska begivenhet är givetvis Socialdemokraternas kongress. Konstigt vore det annars med tanke på att Socialdemokraterna ännu är Sveriges största parti. Dock har det varit påtagligt tyst från media inför denna kongress. Detta trots att det är Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvens första kongress som politiker.
Att Stefan Löfven kommer att hyllas som partiledare på samma sätt som Håkan Juholt gjorde på den kongress där han blev vald till partiledare är knappast någon kioskvältare. Däremot borde detta ge de socialdemokratiska ombuden en tankeställare om varför man så totalt har “bytt fot” nu. Kommer hyllningskören att hålla i sig när det går upp för alla inom socialdemokratin att Stefan Löfven står ytterst närma den moderata partilinjen i sina åsikter?
Mediaintresset har förvisso stegrats den senaste veckan men få väntar sig annat än att Stefan Löfven kommer att få de socialdemokratiska ombuden att stötta partiledningens linje. Aftonbladets Lena Mellin är dock entusiastisk inför kongressen
Det här är en spännande kongress där Stefan Löfven kommer att väljas som kongressvald partiledare. Det är också nu som partiet beslutar om vad man kommer att gå till val på 2014.
Risken är dock att kongressen kommer att väcka fler frågetecken än svar. Framför allt kommer det att bli intressant att se hur den stora massan av socialdemokrater kommer att reagera på Stefan Löfvens linje, en linje som egentligen går på tvärs med den traditionella socialdemokratin och mer innebär en armkrok tillsammans med Moderaterna. Därför är det också föga troligt att Socialdemokraterna ute i landet kommer att bli så mycket klokare på vilken politik som kommer att gälla som den socialdemokratiska linjen inför valet.
Den stora frågan som kongressen inte ens lär beröra är vilka Stefan Löfven vill bilda regering tillsammans med? Med tanke på hans politiska linje hittills kan det knappast vara Miljöpartiet och än mindre chans att det blir Vänsterpartiet. Men med tanke på opinionsuppgången sedan Håkan Juholt har Stefan Löfven kanske nåtts av hybris och själv vill diktera villkoren?
Media: AB, Exp1, Exp2, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SR1, SR2, SVT, GP1, GP2, GP3, GP4
Bloggar: Annarkia, Martin Moberg, Anybodys place, Roger Jönsson, Peter Högberg, Röda Berget, Gunnar Hökmark
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Socialdemokraterna, Stefan Löfven, kongress, vinster i välfärden, vinstförbud, Håkan Juholt, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, hybris, regeringsalternativ,
Sedan Stefan Löfven tillträdde efter Juholt så har opinionen gått från cirka 25 % till nästan 35 % och detta tar Löfven med sig till kongressen. Så det blir nog inga krystade hyllningar av honom utan raka och ärliga hyllningar av sina egna.
Han är personen som skall länka samman höger och vänster inom partiet och vi får se ifall han lyckas göra detta så att sossarna kommer på den vinnande sidan efter valet 2014.
Kongressen handlar ju om att forma politiken inför nästa val och om det är som Bulow beskriver att det är ombuden som äger och formar kongressen då skall nog socialidemokraterna vara oroliga att de kommer få en politisk plattform inför valet som inte är representativ för partiet.
http://www.bltsydostran.se/ledare_sydostran/det-ar-ombuden-som-ager-kongressen%283715542%29.gm
Mannen som du beskrivit som en fackpamp är van att företräda sina medlemmar från tiden i metall och gör man fel i den processen i förhandlingarna med arbetsgivarna så sitter man inte länge.
Den förhandlingsvana med parter som är i direkt opposition till facket är en egenskap som kommer tjäna Löfven väl om han kommer att bli sveriges nästa statsminister.
Vi skall ha lägst arbetslöshet i EU säger tydligen Stefan Löfven. Det är ett lite märkligt uttalande tycker jag när det är deras politik som har sett till att det inte är så.
De politiska sakfrågorna är mindre viktiga. Det gäller att mata maskinen med förtroende och förhoppningar. Det kryllar av betalda tjänstemän och representanter av olika slag runtom i landet som försörjer sig på detta. För dem är det av yttersta vikt att man får någon form av ammunition. En balansgång således. Av stora mått. Tillräckligt radikalt för att entusiasmera. Tillräckligt otydligt för att inte låsa eller verka ansvarslöst.
Hittills var formuleringarna rätt snygga. “Antalet arbetade timmar måste öka. Det är vår viktigaste uppgift”. Lite grovt citerat. Ovanligt bra, eftersom ingen kan säga emot. Har man recept för detta så kan det inte bli heltokigt. Men det räcker knappast ens halv vägs på en s-kongress. Mera av löftestypen måste fram. Inte för mycket kravliknande. Alla ombudsmän och yrkestyckare måste få något mer, som lockar mycket enklare. Som kan stå upp mot dystopierna. “sönderslagen välfärd” och “kallare samhälle” med “avgrundsdjup segregation” måste få tydliga motbilder som gör sig snyggt i kampanjandet. Där kommer också löfteskulturen in. Sanna mina ord osv. Har bara hört ordet “siffertrixande” användas en gång hittills. Men det är ju bara första dagen.
Jo, det är så att den Socialdemokratiska kongressen är till för att diskutera vad som ryms i det socialistiska skafferiet. Bengt Sändh sjung en gång i tiden om det i en sång han kallade Konsumvisan.
==> Bengt Sändh – Konsumvisan – YouTube
Skatter som man beslutar att ta in är avsedda för att bekämpa handelsmannen och den fria företagaren.
Det påminner samtidigt lite om hur SVT’s och Sveriges Radios journalister beskriver verkligheten när man just nu skriver artiklar om vinster som företag gör. Verkligheten är ju på det sättet att vinsten är en väldigt viktig grundsten i en konkurrensutsatt verklighet som företag verkar inom. Genereras ingen vinst ifrån verksamheten så får företaget försättas i konkurs och läggas ned.
Jag uppfattar det på något sätt som att SVT’s och Sveriges Radios journalister har lite svårt att förstå hur det fungerar i en konkurrensutsatt verklighet och det kanske kan vara på det sättat att det har sin grund i att man inte verkar i en konkurrensutsatt verklighet. Numera behövs inte ens att man innehar en TV-mottagare för att vara tvungen betala TV-licens, det räcker med att man innehar en telefon då telefonen möjliggör att man möjligtvis kan ta emot något som Sveriges Television eller Sveriges Radio sänder ut.
Att man överhuvudtaget ser som något väldigt viktigt, det här att utmåla tydliga och stora/omvälvande löften, (som i praktiken borde förstås vara omöjliga, om de läses bokstavligt) är ett slags avslöjande förhållnings sätt till den intellektuella processen. Vikten av symbolik och symbolfrågor. Slagord och förenklingar in absurdum. En journalist hamnar väldigt lätt i en planekonomisk strategi. Det är liksom utgångspunkten. Där borde man ha en slags yrkesmässig reflex, som ser bortom sådant. Istället premieras det.
Om nu alla vet att många av de stora löftena är rena stollerierna, kan de då ändå fungera konstruktivt? Bli en visionär målsättning som gör att alla spänner bågen och ger sitt yttersta? Eller blir det snarare tvärtom. Att löftesretoriken är så uppenbart ihålig att man bara blir trött och tappar geisten. Alla förstår nog, ifall man bara orkar, att ett eller annat EU-land förmodligen kommer att kunna ha väldigt låga arbetslöshets siffror. Och om man då, av symbol-orsaker, måste tävla med just dessa siffror, istället för verkligheten, riskerar att siffertrixa sig både gula och blå på kuppen. Samt i ren desperation styra skattemedel hursomhelst för att några av dem skall hamna någonstans vettigt.
Annars, om man bortser från symbolstolleriet, så tycker jag Löfven verkar hamna ganska vettigt med argument och funderingar. I stora delar konstruktivt, och användbart.
När det gäller SVT play och avgiftsbelägga alla med mobiltelefon och dator så är det närmast kriminellt. Företaget skämmer ju ut sig där. Antidemokratiskt vansinne. Den självklara lösningen borde ju vara att ge licensbetalarna koder till de sidor som svt tillhandahåller. Eftersom det förutsätter uppkoppling så kan man ju via robot skicka ut dessa med automatik varje månad eller så. Och ingen kunde uppröras. Men kanske borde public service läggas ner? Möjligen gör de mer skada än nytta.
På tal om hybris, ett -4 procentparti som enligt bloggaren är “en kraft att räkna med”, det kallar jag hybris. “Gå i armkrok” passar väl bäst på allianspartierna. Fast där har Moderaterna oftast bestämt färdriktningen mot ett orättvisare samhälle och där har Centerpartiet inte på något avgörande sätt stretat emot. Snarare har man i vissa frågor velat gå längre, exempelvis om plattare skatt och åtgärder mot fackliga intressen.
Det kan uppfattas som lite kuriosa att den som vill kritisera bloggaren bara kan prestera att göra det utifrån något begrepp om storlek, typ som att min är större än din. Vad är tanken bakom det ?
Kanske kan den som ljuger fräckast fånga flest fiskar?
Jo, när storfiskaren talar om hur stora fiskar han får så är det avståndet mellan ögonen som mäts.
Men man kan kanske fundera över om det är storleken som de (S)ocialistiska riksdagspartierna står för som rättfärdigar att de har en nationell helgdag avsedd för att pryda gator och torg med röda fanor och anordna arrangemang där man utövar symboliskt våld gentemot representanter för andra icke(S)ocialistiska riksdagspartier. Det är kanske det som är hybrisen som den anonyme skribenten egentligen avsåg ?
Jag gissar att socialdemokraterna kommer att bli ett bättre parti efter kongressen. Ifall de också blir ett större är lite mer osäkert.
Jag gissar också att man kommer överens i em om ett slags hyfsad kompromiss i frågan om “vinster i välfärden”. En skapligt pragmatiskt någorlunda genomförbar kompromiss. Som visserligen skapar en del nya problem, men också löser några andra.
Man gör sig helt enkelt valbara för den stora majoriteten av befolkningen. De som kräver stridsrop och röda fanor genomborrande hela verkligheten med planekonomiska lösningar ända in i själen överallt i samhället får besinna sig. Annars blir läget ohållbart. Och det kommer inte att hända. Partiet har valt en pragmatisk ledare och det vill man utnyttja.
Problematiken runt offentliga företag och verksamheter är svår. Oavsett ifall de drivs av kommuner och landsting eller bara inpekteras av dessa. Olika verksamheter kan vara väldigt olika också i förutsättningar, möjligheter och begränsningar. Överenkla regler kan bli destruktiva. Tydliga kvalitetskrav kan bli missvisande eller felaktiga eller bara dumt irrelevanta. Men det kan också bli bra. Men huvudpoängen här är att det är svårt.
Eftersom det är svårt, till skillnad mot förr, så måste alla skärpa sig. Alla måste ta sitt ansvar och sätta sig in i verkligheten. Inte läsa om den i en bok som någon hittat på. Det innebär att politiken nu i praktiken, förmodligen, tvingas på det hela taget bli mer pragmatisk. Mera resonerande. Patentlösningarna flyter allt längre bort i dimman. De enkla lösningarna, slagordanpassade och färdiga för jublande stormöten blir alltmer inaktuella. Och tappar trovärdighet.
Socialdemokraterna kommer att bli ett intelligentare parti. Förhoppningsvis kan man kombinera detta med känslomässigt engagemang och uppriktighet, ner till varje detalj. Men jag tippar därför att Reinfeldt nu måste vara beredd att faktiskt resonera med sin huvudmotståndare konstruktivt. Inte längre bara avfärda dem som ansvarslösa tokar från en svunnen tid.
Vad kommer det sig att (S)ocialisterna förordar att företag som verkar inom byggsektorn och som säljer mobiltelefoner skatteplanerar och är baserade i skatteparadis på kanalöarna ?
Svar till Politisk Debatt: Naturligtvis förordar inte Socialdemokraterna att företag oavsett bransch “skatteplanerar och är baserade i skatteparadis”. Det gör väl inte heller allianspartierna.
Utvecklingen i Sverige med privatisering av välfärdsföretag har skenat iväg ohämmat om man jämför med de flesta andra länder. Det är också en betydande skillnad mellan att tillverka produkter och hus eller att bedriva vård och utbildning. Att få till stånd ett skarpare regelverk för skattefinansierad verksamhet i privat regi är något som många, även bland borgerliga väljare, är positiva till. Det har flera undersökningar visat.
Hmm, är inte säker på om jag uppfattar dig rätt i vad det är du skriver men som jag uppfattade det så uttryckte Jonas Sjöstedt och de andra Socialdemokratiska debattörerna det exakt så i SVT Debatt när jag tittade på det för några dagar sedan.
Anders W Jonsson förklarade i debatten att Regeringen håller på med att arbeta med att se över skattelagstiftningen för att försöka göra det lite svårare för företag att undgå eller minimera beskattning tillexempel genom att inte redovisa någon vinst i tillexempel Sverige genom att vara registerad i annat land eller på annat sätt. Och att det i sig självt naturligtvis inte har någon relation till inom vilken bransch eller verksamhet som företaget verkar. Jonas Sjöstedt svarade då med att, och de andra Socialdemokratiska debattörerna protesterade inte utan verkade hålla med, det är skillnad beroende av om företaget säljer mobiltelefoner eller verkar inom byggbranschen eller utför välfärdstjänster. Som jag uppfattar vad du skriver så skriver du och menar också exakt detsamma och jag kan inte förstå anledningen till vad som är orsak till skillnaden i synsätt.
Nu idag uppfattade jag som Socialdemokraterna på sin kongress i Göteborg diskuterat att företag som utför värlfärdstjänster inte skall få göra vinst. Min fråga blir då av vilken anledning andra företag som verkar inom andra branscher skall få göra vinst ?
Samtidigt så verkar det som att det blir fritt fram att driva ett företag som som utför välfärdstjänster förutsatt att företaget inte redovisar vinst vilket är just vad syftet med att ha företaget registrerat i tillexempel ett skatteparadis är. Eller är det tänkt att det helt och hållet är upp till någon statlig tjänstemans godtycke att avgöra vem som får driva vilket företag eller inte ?
Hursomhelst, så kan man ju i alla fall göra två iaktagelser.
1. I vissa frågor finns det större olikhet i synsätt och åsikter inom socialdemokratiska partiet, än det gör inom hela alliansen.
2. “Nej till vinster i välfärden” som ett stridsrop gäller inte längre för s.
Som ett enkelt retoriskt propaganda mantra så kan det inte längre användas. Vilket ju är en förlust i sig själv. Nu får man nöja sig med att hänvisa till att stoppa (eller åtminstone försvåra) utflödet av vinstpengar till skatteparadis. Det är en enorm skillnad. Framförallt psykologiskt och debattekniskt eftersom det inbjuder till sakdiskussion istället. (Och att alliansen redan bestämt sig för att göra ungefär samma sak).
Att åsikterna är så olika inom rörelsen är inget konstigt. Men visar ju lite av svårigheterna med demokrati. Speciellt om debattkulturen inom vissa enklaver är lite primitiv. Skall man vara väldigt negativ så kan man befara att kompromissen är för liberal. Många inom rörelsen är fortfarande missnöjda. Och intern kritik kan pyra konstant. Men samtidigt kan den tolkas radikalt också, vilket gör att alliansen också kan använda den som skrämselfackla. Tolkningsmöjligheterna är relativt stora. Och de praktiska tillämpningsmöjligheterna också. Vilket ute på golvet kan skapa osäkerhet och påverka verksamheterna negativt. Mindre aktörer törs kanske inte satsa sitt liv på att starta något, medan stora aktörer kan hantera detta med muskler. Vilket gör att den symboliska hanteringen med stora ord och retorisk inflammation har inneburit att framförallt de stora starka välfärdsbolagen kommer att gynnas. Och de mindre missgynnas. Klumpiga regler får gärna den effekten, då storbolagen kan ha personal avlönade för att parera alla formalia. Medan de små inte alls har de möjligheterna. Kanske kan detta vara en slags påminnelse där s-politik efter 40-talet har gynnat storbolag på de mindres bekostnad. Möjligen händer det nu igen. Samtidigt är det inte självklart. I vissa kommuner kanske man känner ett starkt stöd från sina politiker och har en större förståelse. Där kan man då erbjuda invånarna ett betydligt större utbud än grannkommunen. Osv. Aningen olyckligt kanske. Vi får väl se.
Ett resultat skulle kunna bli att även kommunalt styrda verksamheter får en ökad möjlighet till olikhet. Att olika synsätt på hur verksamheten kan drivas tas tillvara även där. Olika chefsenheter kan ges mycket större handlingsfrihet och möjligheter där också, för att närma sig de fördelar som privata aktörer kan ha. Det är nog inte omöjligt. Om efterfrågan och debattklimatet tillåter sådant. Det skulle kunna växa fram, delvis som ett resultat av kompromissen.
Kompromissen. Riktigt stolta och nöjda kan nog bara de som får betalt för det vara. Planekonomiska tankarna i partiet(s periferi) gör nu så att fler frågetecken än utropstecken sprider sig. Det enkla “stoppa vinsterna” byts ut mot det avsevärt mer komplexa “ordning och reda”. Även om båda vänder sig till de som tänker med ryggmärgen blir nu följdfrågan “hurdå?”. Allt hade skapat mindre problem ifall man inte lockats/tvingats plocka in en vetomöjlighet. Den bäddar för utpekande och ojämlikhet. “Jaså du bor där, då får ni inte ha friskola va?” “Jaha det är ni som bara har den där vårdcentralen med långa köer. Vi har två olika, båda är jättebra”. Osv. Realiteter. Det som kan verka bra på ett möte med likasinnade riskerar att bli väldigt problematiskt ute på golvet och i vardagen. Att förknippas med nej-sägeri och förbud. Pekpinnar och förmynderi. Mycket riskabelt. Nästan all praktisk utveckling pekar på att folk vill ha bekvämlighet och valmöjlighet. Ifall det upplevs som någon sätter käppar i hjulet krävs det enorma pedagogiska färdigheter för att klara av sådana diskussioner i vardagen. Man blir snabbt teknisk och låter bromstokig.
Det är också oroande att man riskerar gynna stelbenta tänkesätt av planekonomisk natur, rent allmänt. Varför skall en övermätt mötesfūhrer långt borta avgöra hur mycket personal som skall finnas på vissa verksamheter? Utan ha satt sin fot där? Det kan egentligen bara den göra som själv jobbar där. Läget kan vara svårare eller lättare ”än det borde vara”. Man kan också hitta organisationsformer som lite oväntat fungerar så pass bra att två tjänster kan flyttas till annat, medan en person klarar av det, som vi tidigare hade nästan tre personer för. Och att det dessutom flyter på bättre. För alla. Den typen av överväganden som enbart kan tas ute på golvet. I samråd bland personalen själva. När hela det här planekonomiska tänket tränger för långt in i verksamheternas praktik så riskerar de också att visa sin absurditet. Sin kantighet. Och i värsta fall, identitet, till s. Det känns så onödigt för oss alla.
Känns nästan lite som att partiet har gått i en fälla här.
I nyheter har det senaste rapporterats om köttfusk vilket har resulterat i en osäkerhet om innehåll stämmer överrens med vad som står att läsa i innehållsförteckningen på produkter som säljs i affären. Här verkar det nu som att osäkerheten istället gäller vad det står att läsa i innehållsförteckningen.