Då vet vi äntligen hur landets nya regering ser ut. Spekulationerna har varit många och kritiken mot Fredrik Reinfeldts tystnad inför regeringsbildning har varit stark. Ändå har de väsentliga förändringarna i regeringen läckt ut men dagens presentation gav trots detta på överaskningar.

Att Fredrik Reinfeldt väljer att utöka regeringen med några ministrar var väntat och som jag ser det den bästa lösningen för de fyra partierna. Det hade inte varit rimligt att minska ministerposterna för de tre mindre partierna i Alliansen. Dessa tre partier har starkt bidragit med sitt trogna och framgångsrika regeringsarbete under de senast fyra åren vilket också var en bidragande orsak till Alliansens valframgång. Samtidigt är det givet att Moderaterna som gjorde ett fantastiskt starkt val ska få genomslag för detta. Således var den enda rimliga lösningen att utöka ministerposterna i regeringen.

De ministrar som inte nu inte får förnyat förtroende var de väntade. Att socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson tvingas lämna är naturligt då sjukförsäkringssystemet, helt i onödan, har blivit Alliansens akilleshäl. Cristina Husmark Pehrsson borde ha förutsett att människor riskerade att komma i kläm i ett övergångsskede och därmed haft en bättre ”sjösättning” av sjukförsäkringssystemet. Bristen på denna framförhållning blir nu Cristina Husmark Pehrssons fall.

Cristina Husmark Pehrsson efterträds av Ulf Kristersson (M) vilket kanske inte känns som det absolut självklara valet på förhand. Ulf Kristensson har dock upprättat en stark ställning inom Moderaterna och det var väl helt enkelt hans tur att bli minister. Ulf Kristensson har dessutom varit moderaternas talesperson i frågor om social- och familjepolitik så Frerik Reinfeldt vet säkert bäst i sitt val av socialförsäkringsminister.

Att Åsa Torstensson inte skulle få förnyat förtroende var en lågoddsare. Åsa Torstensson efterträds av Catharina Elmsäter-Svärd (M) och inte av Annie Johansson (c) vilket jag hade förväntat mig. Att Annie Johansson inte ges någon ministerpost är överhuvudtaget en stor besvikelse. Allra helst hade jag sett att Annie Johansson fått förtroende som arbetsmarknadsminister. Men att Moderaterna skulle släppa denna post var att hoppas på för mycket. Nu blev det i Hillevi Engström (M) som blir arbetsmarknadsminister.

Istället för Annie Johansson blev det nu Anna-Karin Hatt som blir Centerpartiets fjärde minister i regeringen. Att Anna-Karin Hatt (C) blir ny IT- och regionminister och biträdande näringsminister minister är nog, i alla fall för mig, det mest överraskande inslaget i den nya regeringen.

Ett helt nytt departement, landsbygdsdepartementet, skapas i och med regeringsombildningen vilket är glädjande då landsbygdsfrågorna behöver lyftas fram än mer än vad som gjorts tidigare. Att det är Eskil Erlandsson som blir landsbygdsminister är bra och ganska självklart.

Att Mats Odell får avgå som kommun- och finansmarknadsminister var också väntat. I Mats Odells fall beror avgången förmodligen mer på en intern önskan inom Kristdemokraterna på förnyelse av partiet än på att Mats Odell gjort en svag insats som minister. Peter Norman (M) efterträder nu Mats Odell och därmed stärker Moderaterna sin hand över finansdepartementet.

Att högskole- och forskningsminister Tobias Krantz får lämna sin ministerpost var dock inte helt väntat och är säkerligen också detta ett resultat av intern önskan hos Folkpartiet om att lyfta fram Erik Ullenhag (fp) som nu blir ny integrationsminister och biträdande arbetsmarknadsminister. Erik Ullenhag har varit partisekreterare för Folkpartiet och ses uppenbarligen som ett stort framtidslöfte för Folkpartiet vilket han nu också belönas för.

Att Jan Björklund blir vice statsminister istället för Maud Olofsson är ett naturligt steg då Folkpartiet övertagit Centerns roll som Alliansens näst största parti. En annan nyhet är att Stefan Atterfall (kd) blir ny civil- och bostadsminister.

På det hela ser det ut att bli en bra regering med en bra sammansättning som lovar gott inför framtiden. Centerpartiet tappar visserligen inflytande över vissa områden men behåller ledarskapet över näringsdepartementet och miljödepartementet samt får ledarskapet över landsbygdsdepartementet. Tre områden där Alliansens politik är starkt präglad av Centerpartiet sedan innan och där Centerpartiet nu kommer att kunna sätta än mer prägel. Att regeringsbildningen nu är klar känns bra för nu kan politiken åter börja handla om sakpolitik.

Mona Sahlin bemöter regeringsförklaringen med hot om att försöka driva fram ett nyval. Detta är ytterst löjligt agerande från hennes sida. Man kan fundera hur Mona Sahlin skulle tänkt sig agera om förhållandet hade varit det motsatta, om de rödgröna vunnit valet och fått leda en majoritetsregering? Hennes ord klingar nu mycket falskt då hennes situation i det läget hade varit exakt densamma som den nu är för Alliansen. Nu har de facto de rödgröna förlorat valet och Alliansen har stärkt sitt avstånd till de rödgröna. Då är det inte läge för Mona Sahlin att sura längre.

Media: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, Exp7, Exp8, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, Svd1, Svd2, Svd3, Svd4, Svd5, Svd6, Svd7, GP1, GP2, GP3, SVT1, SVT2

Bloggar: Kent Persson (M), Tokmoderaten, Thomas Böhlmark (M), Radikalen

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,