Rättsskandalen är ett faktum. Thomas Quick verkar vara oskyldig till de domar som han fällts för. I debatten kring detta har ansvariga jurister gjort sitt för att undgå att behöva utsättas för smutskastning.
Vad man glömmer i detta är att i och med att Thomas Quick numera inte ses som skyldig för dessa mord innebär det att det är någon annan som är skyldig. Märkligt nog höjs inga röster för att göra allt för att hitta den som är skyldig till dessa mord.
Detta om något är en betydligt större rättsskandal än vad vi tidigare upplevt. Frågan vi alla ställer oss är vad detta beror på? Är rättsväsendet så korrupt att en skyldig kan styra undersökningen som denne vill eller är rättsväsendet så inkompetent att den inte klarar att bedriva en rättsundersökning överhuvudtaget?
Inget av alternativen är smickrade för svenskt rättsväsen. Dock är det så att verkligheten fortsätter även när rättsväsendet fallerar. Vi står här i dag och funderar vad som är rätt och fel. Lagen styr och vi rättar oss åt denna. Men det finns krafter som motarbetar lagen. Dessa krafter är inte lika tvehågsna som vi som vill följa lagen. Dessa krafter agerar med ryggraden och utgör ett hot mot Sveriges demokratiska ordning.
Media: AB1, AB2, Exp, SvD, SR1, SR2, SR3, SVT, DN, GP
Bloggar: Ulf Bjereld
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Thomas Quick, rättsskandal,
Korrupt, nej det hoppas jag innerligt att det svenska rättsamhället inte är. Dock finns det om man lyssnar på när Göran Lambertz beskrivit, för det har han gjort härom veckan, hur det går till när en domare ‘läser in’ sig på vad lägre rätt fattat för beslut två allvarliga systemfel som jag tagit upp i min egen blogg:
Kortfattat kan man säga:
* Om en domstol från början fått in felaktiga/falska (skulle kunna ge flera exempel på det senare i fall där enskild svensk överklagat myndighetsbeslut) så finns inte skydd inbyggt i systemet mot att samma ogiltiga argument inte godkänns och används av nästa nivå inom rättsystemet. Vetenskapsteoretisk analysförmåga saknas i många fall av enskilda jurister och domare.
* På något sätt borde alla, även nämndemän, få en utbildning i socialpsykologi så att de bättre förstår hur människor reagerar nära en händelse och senare i den process som pågår efteråt och i sig för varje drabbad oavsett om den är offer eller gärningsman som kommer till insikt påminner om en sorgeprocess. Lämplig läsning för dessa är som jag ser det:
Liljeström Rita, Forskning och vardagsförståelse, i Språk och erfarenhet. – Stockholm, 1985. ; S. 95-106
Collste Göran, Inledningen till etiken, Lund : Studentlitteratur, 1996
de som läser dessa får åtminstone förförståelse för hur svårt det är att avsubjektivisera sig själv när ställning skall tas till vad andra berättar/för fram etc. Vilket borde vara ett grundläggande krav i alla myndighetsbeslutssituationer att kunskap föreligger.
Quick förefaller ju nu vara en relativt klar och välformulerad snubbe med minnet i behåll. Trots medicineringen. Man kan ju fasa för vad som skulle hända med en sämre mentalt rustad person. Som också vore oskyldig, men inte minns så bra, har luckor i verklighetsuppfattningen eller är lite gammaldags snurrig. Men alltså ändå helt oskyldig. Hur skulle en sådan person någonsin kunna friförklaras i en liknande situation. Allt är väldig väldigt obehagligt.
Just nu råkar ju dessutom Borgström figurera i båda de stora rättsfallen som nu är aktuella och underliga turer verkar florera. Men då får man nog ändå betänka, åtminstone i Quick-fallet, att advokaten kan bara jobba med det material som läggs fram. Är det bristfälligt så hamnar advokaten troligen snett. Att han skulle identifiera bristerna, satsa resurser på att lösa dem, själv anlita undersökare och vara extremt aktiv, det förekommer nog bara i kriminalare på tv. Den svenska juristkåren är nog rätt fyrkantig.
Överlag verkar tilltron till olika typer av “psyk-experter” och deras teorier vara nästan skrattretande hög. Om de är klantskallar så verkar de med lätthet kunna sabotera det mesta i juridisk väg.
Kanske är också inom juridiken ett problem centralstyrningen. Ofta argumenteras det för centralstyrning eftersom effektiviteten skulle bli större. Men här innebär det att färre människor får större makt. Och kan följaktligen göra större skada. Färre ögon kan ifrågasätta och upptäcka bristerna.
Sveriges poliskår verkar ju vara en av världens minst effektiva, kanske gäller det också hela rättsapparaten. Överbyråkratiska, bekväma karriärister?
Det verkar ju som något har gått fullständigt snett med allt detta.
Alltså bevis som pekar på skuld måste vara vattentät oavsätt vilket brott det är. När det gäller mord så skall man inte kunna dömas på egen utsago där det inte finns tekniska bevis som binder personen till brottet.
Det finns två aspekter som är oroväckande, dels det som du nämner där de riktiga mördarna kommer undan.
Det finns en annan aspekt som kanske kan finnas och det handlar om personer med psykisk ohälsa som tar på sig skuld för brott de inte begått. Det kanske sitter folk i svenska fängelser där de erkänt brott under drogade sessioner något som då tagits som bevis på skuld.
Frågan är. Hur kan man få bort denna aspekt ur bevisbördan när man bedömer om någon begått ett brott eller inte.