Tvärtemot vad Sverigedemokraterna själva vill hävda har Sverigedemokraternas existens bidragit till att Sverige fram tills för någon månad sedan har upprätthållit Europas mest öppna och välkomnande politik. Genom sitt starka avståndstagande mot invandring och med sin tydliga främlingsfientlighet har nämligen Sverigedemokraterna gjort sig omöjliga att samarbeta med vilket i sin tur har gjort det omöjligt för övriga att bedriva en restriktivare politik.

Detta motstånd hos övriga partier och hos den folkliga opinionen gjorde att partierna näst intill kom i tävlan om vem som stod längst från Sverigedemokraterna politiskt sett. Socialdemokraterna drev detta längst då de helt enkelt vägrade att överhuvudtaget prata med Sverigedemokraterna i politiska frågor, eller överhuvudtaget utmana dem i debatt.

Så fort något parti (oavsett avsändare) la fram något förslag om begränsningar i dagens generösa migrationspolitik kom genast motståndarpartierna med anklagelser om att ”man gick Sverigedemokraterna till mötes”. Detta gjorde självklart att alla partier undvek att skärpa sin migrationspolitik. Detta kan vi tacka Sverigedemokraterna för!

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 men det var inte förrän efter regeringsskiftet 2014 som Sverigedemokraterna fick något egentligt inflytande. Visserligen hade Socialdemokraterna redan under åren 2010-2014 utnyttjat Sverigedemokraternas vågmästarroll och bl a medverkat till att, mot all rådande praxis bryta ut enskilda budgetposter för att på så sätt obstruera den dåvarande regeringen (detta agerande låg definitivt med som en faktor för Alliansen när man gick med på decemberöverenskommelsen då man i framtiden ville undvika en upprepning av sådant obstruerande).

Även mandatperiod 2014-2018 inleddes i samma anda – Sverigedemokraterna skulle marginaliseras. Men riktigt så blev det inte. Det blev snarare tvärtom. Regeringens och statsminister Stefan Löfvens agerande gav istället fullt fokus på just Sverigedemokraternas inflytande. Socialdemokraterna bet dock ifrån så länge de kunde, trots tydliga prognoser om stort ökande i flyktingmottagningen försökte Löfven i det längsta att hålla Sverigedemokraternas retorik borta. Resultatet av detta är dock i det närmaste att likna i ketchup-effekten. Dvs Socialdemokratin höll i det längsta mot att anpassa sig till Sverigedemokraternas förslag men när väl den första stenen i detta släppte så lossnade hela muren till att bli en lovsång för att stänga Sveriges gränser.

Socialdemokraternas omsvängning är så total att det uppenbarligen har varit något uppdämt behov som nu släpptes lös. Ett uppdämt behov som tidigare enbart hindrades genom existensen av Sverigedemokraterna. Retoriken inlindas numera överhuvudtaget inte från Socialdemokraternas sida, det primära nu är att hindra människor från att söka asyl i Sverige, punkt slut!

Sällan om aldrig har väl en omskiftning gått så snabbt. Självklart får detta ringar på vattnet. Framförallt har detta gett de åsikter som Sverigedemokraterna står för legitimitet varför det egentligen inte nu längre finns några moraliska hinder att inleda samarbete med Sverigedemokraterna. Därför är det inte heller något uppseendeväckande att Moderaterna i Gävle nu tar över makten där med stöd Sverigedemokraterna.

Socialdemokraternas omsvängning har gjort att Sverigedemokraterna numera är ett parti bland alla de övriga. Risken är dock överhängande att de största förlorarna på detta är just Sverigedemokraterna. Att Sverigedemokraternas jakt på inflytande, när målet uppnåddes, skulle bli deras misslyckande är högst ironiskt. Sverigedemokraterna är numera lika PK som Socialdemokraterna!