Dan Eliasson

Foto: Lars Hedelin

Rikspolischefen Dan Eliasson utgör ett bra exempel på bristerna i svensk utnämningspolitik. Att tillsätta myndighetschefer enligt partibok är och förblir problematiskt. I Dan Eliassons fall har utnämningspolitikens svagheter dessutom visat på förödande konsekvenser då han uppenbarligen inte mäktar med sitt uppdrag.

Förtroendet för Dan Eliasson är i princip obefintligt, både internt inom Polismyndigheten och hos medborgarna i allmänhet. Hade Dan Eliasson inte haft kopplingen med sin partibok hos dem som utsett honom till rikspolischef hade det varit omöjligt för honom att behålla sitt uppdrag med ett så lågt förtroende. Men Dan Eliasson partikoppling med regeringen innebär att han sitter säkert, trots de stora utmaningar som Polismyndigheten har att hantera.

Från politiskt håll är det också många som lyft avgångskrav gentemot Dan Eliasson. Allra tydligast har avgångskraven hörts från Sverigedemokraterna. Inte minst slog Jimmie Åkesson an en hård ton mot Dan Eliasson under sitt Almedelstal i början av sommaren. Motsägelsefullt nog är det förmodligen just Sverigedemokraternas hårdnackade ilska mot Dan Eliasson som innebär ”räddningen” för Dan Eliasson och som gör att Stefan Löfven ännu inte har uttryckt annat än sitt fulla stöd för rikspolischefen. Att lyfta bort Dan Eliasson efter Sverigedemokraternas krav skulle ju nämligen ”kunna tolkas” som att Stefan Löfven därmed böjer sig för Sverigedemokraternas vilja.

Socialdemokraternas beröringsskräck med Sverigedemokraterna blir till Dan Eliassons livlina. Frågan är dock hur länge denna livlina kan hålla utan att brista? Hur mycket internt missnöje klarar egentligen Polismyndigheten innan det blir totalt uppror inom myndigheten och hos medborgarna?

Stefan Löfven måste lägga undan partiboken och omedelbart förpassa Dan Eliasson till någon reträttväg och tillsätta en ny Rikspolischef. Polismyndigheten måste återfå framtidstro och ges bättre resurser så att de har möjlighet att klara framtidsutmaningarna. I detta fungerar det inte längre med Dan Eliasson, oavsett hur bra partibok han har.