Polariseringen i Sverige börjar närma sig nivån som vi med förskräckelse ser att ha nått bred utveckling i USA. Vi ser allt tydligare hur vissa krafter lägger all sin kraft på att elda på denna polarisering i Sverige. Att Sverigedemokraterna tillfullo har som politisk idé att sprida oro och rädsla i samhället och undergräva alla myndigheter och övriga offentlig institutioner inklusive fri media med målet att avveckla den svenska demokratin är förvisso inget nytt. Det nya är dock att Sverigedemokraternas populistiska ådra numera till fullo har implementerats i både Kristdemokraternas och Moderaternas politiska agenda liksom även i Vänsterpartiets agenda. Sverigedemokraterna har förvisso aldrig haft någon ambition om att ta ansvar för Sveriges bästa, men när försvann alla tankar på ansvarstagande hos dessa övriga populistiska partier?

Samtalsklimatet i dagens samhälle är långt ifrån sunt, sanning är inte längre det som är fakta utan sanning har degraderats till åsikter, där det som är mest sant är de lögner som den som skriker högst framför. Att denna nya hatpropaganda också drivs av riksdagsledamöter från dessa populistiska partier där de ibland går så långt som till rent förtal och förtäckta hot av enskilda medborgare utan att någon i deras partistyrelser agerar är talande för denna negativa agenda som idag styr dessa populistpartier. Det är en bedrövlig utveckling. Var tog överhuvudtaget respekten för Sverige vägen? Dagens hot om misstroendevotum mot Stefan Löfven är det senaste i raden av alla dessa lågvattenmärken de senaste åren. Det hade varit betydligt bättre om den svenska konstitutionen hade medgett att det skulle gå att vända på det hela och rikta ett misstroendevotum mot dessa oseriösa populistpartiers partiledare. Dessa partiledare drar nämligen Sverige in i kaos och i en osäkerhet som definitivt inte tjänar Sverige väl. Dessa partiledare förtjänar helt enkelt inte möjligheten att upprätthålla sina riksdagsplatser med sin låga ansvarskänsla för Sverige. Nu finns dessvärre inte denna möjlighet att stänga av riksdagsledamöter som missbrukar sitt ansvar och som i förlängningen motarbetar allt vad som Sverige står för. Vi får dras med dessa populister vars enda agenda är egenmakt.

Jag är oerhört bekymrad för Sveriges utveckling om vi inte bryter denna utveckling, om vi inte lyckas återupprätta hederlighet och lyckas återfå begreppet sanning till att vara lika med fakta. Dessvärre är det mycket som tyder på att botten ännu inte är nådd. Kanske är det helt enkelt så att demokratin förloras för att människor ska inse demokratins verkliga värden. Människor behöver på bred front återfå förståelsen till demokratins värden och åter börja stå upp och kämpa för demokratin så att ett konkret återuppbyggnadsarbete kan påbörjas och att vi därigenom kan lägga en fjärde våg av demokratisering till Samuel Huntingtons berömda tes om de tre demokratiseringsvågor som hittills identifierats i världen. Jag hoppas jag har fel, men riktningen tyder dessvärre på detta. Det är ytterst mycket som står på spel i detta. Vi har numera tre högerpopulistiska partier, där de två allt mer tydligt stödjer det allra mest extrema högerpartiet och understödjer dem i deras ambition till avskaffa den svenska demokratin.

För tillfället ligger dock avgörandet i Vänsterpartiets Jonas Sjöstedts händer, frågan är om Jonas Sjöstedt verkligen är bekväm med att få som beskrivning i historieböckerna som den person som gav dessa högerpopulister verktyget att just montera ned den svenska demokratin?