Jag föddes i en tid som på många sätt var mer oproblematisk än dagens samtidigt som människor på många sätt fick kämpa mer för sina mål när recyclingsamhället var totalt och inget fick förfaras.

De materiella ”måstena” var inte större än att det oftast räckte med en heltidslön. Idag räcker det knappt med två. Visst välståndet var inte lika stort då, den materiella verkligheten hade knappt tagit fart, men man levde i en tid som andades betydligt mer framtidsanda än dagens.

Jag föddes under kulturrevolutionens år, i slutet av en av de kallaste vintrarna som uppmätts i Sveriges historia. Jag föddes på en dag då 2000 personer samlades i Stockholm i protest mot USAs inblandning i Vietnamkriget vilket på intet sätt är unikt då det än idag föds människor på samma dag som protestaktioner genomförs mot USAs krigföring.

Världen har genomgått oerhörda omdaningar under dessa årtionden. Ändå är världen sig lik. Även idag gror kulturrevolutioner och USA genomför militära aktioner. Kina och Frankrike genomförde då atombombsprover, idag är det andra länder som gör detsamma och den oundvikliga frågan är varför världen aldrig lär sig?

Idag lever vi i ett högteknologiskt samhälle, då var de elektroniska kretsarna utformade som glödlampor. Vi levde i en godtrogenhet att staten alltid är god och inte avlyssnar sina medborgare, idag vet vi bättre och är medvetna om att vi ständigt blir synade.

Oljekrisen 1973 har etsat in sig i mitt minne. Oljepriset steg till oanade höjder och ransonering av bensin infördes. Inte för att begränsa de farliga utsläppen utan för att oljan helt enkelt höll på att ta slut. 40 år senare är inte oljan slut utan pumpas upp ur jorden som aldrig förr. Idag pratar man tämligen tyst om att oljan kommer att ta slut men lyckligtvis är det fler och fler som inser det ohållbara med den miljöpåverkan som oljan står för.

Jag minns även kärnkraftsomröstningen tydligt och kan bara konstatera att Sverige som land inte har lärt sig något. Än idag finns det de som tror att kärnkraft är lösningen på framtidens elförsörjning och tror på Tage Danielssons monolog om sannolikheten att olyckan i Harrisburg egentligen aldrig hände är större än att den faktiskt hände.

Jag växte upp med tv-sända debatter mellan Thorbjörn Fälldin och Olof Palme och någonstans där väcktes min avsmak för det som socialdemokratin står för. Den falskhet och förljugenhet som Olof Palme lyfte fram i sin debatteknik hade knappast setts som okej inom dagens politiska klimat. Ändå fortsätts Olof Palme att hyllas som en ikon för dagens socialdemokrati.

1980-talet kom sedan till stor del att präglas av motståndsaktiviteter mot den nynazism som grodde sig stark under dessa år. Nynazismens retorik var densamma då som dagens Sverigedemokrater använder. Det enda som skiljer är de rakade skallarna och bomberjackorna.

Världen är således sig lik med liknande samhällsutmaningar. Att jag kommit halvvägs betyder inte att det går att slappna av, för om världen ska bli bättre under min levnadstid gäller det minsann att ligga i under den sista hälften!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,