På söndagen kom då slutligen Joe Bidens beslut att han hoppar av presidentkandidaturen. Det är ett beslut som beskrivs som både historiskt och som förvånande. Men likväl var det högst väntat med tanke på utvecklingen de senaste veckorna sedan den där katastrofala debattinsatsen av Joe Biden den 27 juni.

Det har dessvärre varit alltför tydligt att de senaste åren har gått hårt åt Joe Bidens åldrande. Att han skulle klara jobbet som president ytterligare fyra år har blivit allt mer ifrågasatt vilket också har märkts i alla opinionsundersökningar som visar att han ligger under mot Donald Trump. Pressen på Joe Biden att hoppa av har varit enorm. Hans kandidatur har fullständigt undergrävs av hans egna partivänner och av tunga donatorer som aviserade att de skulle hålla inne sina kampanjbidrag om inte Joe Biden hoppade av.

Det som slutligen blev avgörande för Joe Bidens beslut var förmodligen mordförsöket på Donald Trump den 13 juli och hur republikanerna därefter så totalt slöt upp kring Donald Trump på deras konvent i Milwaukee. Republikanerna var oerhört segervissa. I kölvattnet av allt detta kändes det som kört för Demokraterna i det kommande presidentvalet och att man redan nu nästan skulle kunna utnämna Donald Trump som segrare. Ändå är det stort av Joe Biden att komma till detta osjälviska beslut att inte sätta sig själv främst utan istället se till Demokraternas bästa och till USA:s bästa.

Samtidigt var Joe Biden i en omöjlig sitts. Hade han fortsatt sin presidentkandidatur och förlorat i slutändan mot Donald Trump hade kritiken mot honom varit svidande hård och hans eftermäle som president hade helt överskuggas av att han varit för gammal och skröplig som presidentkandidat. Nu kan han ta kredd för allt bra som han gjort som president för USA. Att han lyckats vända den prekära situation som Donald Trumps presidentperiod innebar för USA och för deras roll inom världspolitiken. Allt det hade överskuggats av en valförlust i november. Nu får i stället Demokraterna möjlighet att få in energi i presidentkampanjen och förhoppningsvis segra mot Donald Trump i november. Därigenom skulle även Joe Bidens eftermäle gå stärkt ur detta.

I nuläget pekar allt på att det blir vice president Kamala Harris som blir Demokraternas presidentkandidat efter Joe Bidens avhopp. Det vore ett utmärkt val och ett naturligt val i detta läge. Nu gäller det dock för Demokraterna att också sluta samman och stå eniga bakom hennes kandidatur. Jag trodde mycket på Kamala Harris redan i förra amerikanska valrörelsen där hon gav ett starkt stöd till Joe Biden som hans ”running mate”.

När Joe Biden vann 2020 kändes det som självklart att han i god tid före valet 2024 skulle lämna över presidentskapet till Kamala Harris. Men av någon anledning har det inte blivit så. Varför kan man bara spekulera i. Det kan bero på att Kamala Harris inte helt uppfyllt förväntningarna och att hennes förtroendesiffror inte varit tillräckligt goda. Hon har dock haft en otacksam roll, bland annat med ansvar för migrationsfrågan som varit den kanske största stridsfrågan från den republikanska sidan där Donald Trump lyckats få stopp på alla former av partiöverskridande lösningar bara för att Donald Trump vill gå till val med denna fråga olöst. Men Kamala Harris har potential och jag är övertygad att hon kommer att växa med uppgiften och krossa ytterligare ett glastak genom att bli den första kvinnliga presidenten i USA. Det ger åtminstone mig en strimma av hopp!