Stödet för Sverigedemokraterna är som störst inom LO.
Vad kan man dra för slutsatser av att LO är förbundet som attraherar flest sympatisörer från SD?
Samtidigt som LO har en uttalad agenda att stötta Socialdemokraterna är en stor andel av deras medlemmar inte anhängare av den socialdemokratiska politiken. Ändå pågår en betydande kraft av LO:s arbete till att just stötta Socialdemokraterna.
Att en stor andel av LO-medlemmarna inte sympatiserar med Socialdemokraterna borde innebära att LO intar en opolitisk roll men så är inte fallet. En betydande del av LO:s medlemmars avgifter går fortfarande nämligen till att finansiera det socialdemokratiska partiet. LO-arbetare utgör tex en betydande del av finansieringen av den socialdemokratiska valapparaten genom att de lägger sin arbetstid under valår till att propagera för Socialdemokraterna.
Förvisso ligger Sverigedemokraterna tämligen nära den traditionella socialdemokratiska ideologin. Tex är bägge helt emot arbetskraftsinvandring och bägge drömmer om ett svunnet svenskt folkhem. Ändå är denna täta sammanhållning uppseendeväckande.
Vad blir nästa steg nu när Sverigedemokraterna har blivit ”rumsrena” genom Socialdemokraternas acceptans? Kommer faktumet att Sverigedemokraterna har blivit de nya Socialdemokraterna innebära att LO kommer att bli Sverigedemokraternas förbund?
Media: SVT1, SVT2, Sydsvenskan, GP, SvD, Skånskan
Bloggar: Roggansblogg, Peter Högberg, Martin Moberg, Havets blogg, Varghjärta, Lasse Strömberg
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om LO, Sverigedemokraterna, Stefan Löfven, Socialdemokarterna, LO, LO-medlemmar, arbetskraftsinvandring,
Jag trodde att SD blev rumsrena tackvare den borgerliga ministern Billström som nu vill sno SD:s politik och väljare.
Och C är från september nästa år ett kommunparti allenast.
Ja det vore nog en katastrof om flera LO-förbund kontrollerades av SD sympatisörer. Ett eller kanske två går väl möjligen, men flera skulle innebära en revolution gissar jag. Då skulle socialdemokraterna behöva rekonstruera sig från grunden. Inte slutet för partiet, men så som det ser ut idag.
Centern brukar betecknas som det parti som är mest negativa till facket och då i synnerhet mot LO. Blockinlägget ovan ansluter väl till den linjen. Att SD skulle ligga nära den socialdemokratiska ideologin är ett orimligt påstående men stämmer väl överens med de ovettigheter som ibland förekommer på den här bloggen.
Från Sifo kan dessutom följande noteras om patisympatierna bland LO:s medlemmar: “M har backat från 14,3 till 12,4 procent mellan de olika mätperioderna och S har ökat från 52,0 till 54,4 procent.”
Ja och vi vet ju vilka centern allierade sig med under andra världskriget . Och hur var det nu Mikael är inte du med i LO
Det finns 3 partier som tappat röster till Sd efter valet, det är moderaterna, sossarna och folkpartiet. Moderaterna har tappat mest till dem.
Det kan vara så att de LO arbetande före detta moderater har tagit steget till Sd. Kanske lite tapp från S men S har vunnit röster från samtliga partier i riksdagen sedan valet 2010 utan Sd.
Om man bortser från att LO har mer än ett 50 % stöd från S bland sina medlemmar, då har du nästan rätt när du skriver “Stödet för Sverigedemokraterna är som störst inom LO:s medlemmar”.
Det är knappast konstigt att LO är med och stödjer socialdemokraterna med pengar när det är val. Det var LO som en gång i tiden skapade socialdemokraterna. Det blev deras politiska gren i politiken för över 100 år sedan.
LO har en sådan demokratisk struktur att de kan bestämma förändra relationen till S om de där 50 % och lite till sossar som är i LO anser att det skall förändras.
Det är fortfarande så att Sd väljer alliansens linje i 9 fall av 10 när de blir vågmästare i olika omröstningar i riksdagen.
Det är rätt korkat att påstå att socialdemokraterna skulle vara emot arbetskraftsinvandring och att de har det gemensamt med Sd.
Jag såg ett videoklipp för ett par år sedan där en äldre LO-representant beklagar sig över att så många yngre medlemmar sympatiserade med NyDemokrati. Klippet var från den tiden. Och jag minns LO-representanten sade något i stil med “De här unga grabbarna röstar ju på vem som helst, bara de säger sig vilja ha sänkt bensinpris” ungefär.
Kanske är det så, en relativt stor andel av LO-medlemmarna gör sina politiska överväganden på rätt lättviktig grund. 15-20% kanske är volymen på de som är extremt lättrörliga. I så fall så betyder det väl inte så väldigt mycket i relation till opinions siffror.
Däremot kan man ju fråga sig hur pass demokratiskt det är, i ett modernt samhälle, att olika organisationer, sammansmälter med partipolitiska systemet. Italien har ju haft fascistiska fackföreningar, även i efterkrigstiden. Liksom kommunistiska. Och det är väl i den kontexten som funderingarna hamnar. Att se på grupper, kollektiv av människor, som beroende av olika funktioner, och sedan låta dessa styra eller styras av politiska partier. Och sedan försvara detta med någon slags demokratisk logik. När det inte går att rösta på LO hos folket. I usa har ju vissa fackföreningar mer eller mindre styrts av maffian. Och fungerat rätt bra som fackföreningar ändå. Dvs givit bra villkor för medlemmarna. Så visst kan man rent teoretiskt tänka sig svenska fackföreningar som är både kommunistiska, nazistiska och fascistiska. Eller någon slags socialistiska. Åtminstone på papperet. Och så konkurrerar de med varandra på premisserna att övertrumfa lönebuden och arbetsvillkoren. Kanske de aggressivaste vinner mest framgång. Mycket strejker och känsloretorik i debatterna kan man ju misstänka.
Gör man ett sådant tanke experiment så inser man kanske hur suspekt det är med partipolitiskt styrda samhällsfunktioner. Visst kan man argumentera att alla särintressen har lobbygrupper och påtrycknings agendor. Samt stöttar partier med pengar. Och så är det ju. Men det är väl knappast något bra. Det är väl tvärtom ett problem. Alla tankesmedjor som plötsligt har poppat upp. Och ständigt får framträdande medieplats. De har ju ersatt de politiska partierna fullständigt i den politiska debatten. Och de får väl också erkännas ha intressantare tankar ofta, än vad partierna presterar. Men det är väl egentligen inte något bra?
En baksida blir väl i alla fall att socialdemokratiska sympatisörer ofta inte alls är det av några nationella intressen, utan ofta av rent privategoistiska skäl. S ger mig pengar, facket ger mig pengar, jag är beroende av det. Så jag har inte råd att rösta på något annat. Hela min existens är beroende av den här politiskt styrda välviljan. Det känns väl inte sådär otroligt intellektuellt skarpt egentligen. Läser man S-bloggare så är också kvaliteten där överlag dålig. Fast det är ju inte unikt. Det mesta går kanske på tomgång. Men jag menar att problemen är större än fördelarna. Debatten förlorar på det här.
Tjänstemannafacken har ju en mer partineutral relation till politiken. Och det tror jag egentligen borde vara mer framgångsrikt. Blir man partimässigt mer opålitliga så borde det väl gynna medlemmarna. Och det är ju viktigast. Och då blev det inte någon prestigeförlust vad medlemmarna sympatiserar med. Ett revolutionerande omtänk, men i längden kanske det bästa trots allt.
“privategoistiska skäl” Nog har egoismen ännu större plats på högersidan (alliansen). Ökade ekonomiska klyftor har kännetecknat allianspolitiken, jobbskatteavdrag som utesluter sjuka, arbetslösa och pensionärer, försämrade villkor i det sociala skyddsnätet osv. Vilka gynnar det om inte de välbeställda.
Den organisation (särintresse) som har de största ekonomiska musklerna är Svenskt Näringsliv. De lägger en stor del av sin budget på opinionsbildning. Ibland, särskilt det som kommer från Timbro, kan betecknas som nyliberalt. Att LO känt behov av att ha en politisk motvikt mot det samlade motstånd som funnits och finns från de borgerliga partierna och näringslivsorganisationerna är inget att förvåna sig över. Mycket av de förbättringar på arbetslivets område som åstadkommits genom åren är resultat av facklig-politisk samverkan. Allt medan de borgerliga stretat emot.
Vad borgarna har åstadkommit vet vi redan. Det handlar inte om det. Vad jag inte vet, och vad du inte vet, det är vad medlemmarna ev hade tjänat på ett mer partineutralt fack. Vi kan ju tro förstås. Andra fack som är mer partineutrala har också rönt framgångar för medlemmarna.
Men gör ett tanke experiment. Anta att socialdemokraterna aldrig någonsin mer skulle få tillbaka regeringsmakten. Hur bra är det då att vara sammanknutna med det. Eller att fackpampar uppträder oetiskt eller korrupt, hur bra är det för partiet. Eller att partirepresentanter lägger fram det ena förlaget värre än det andra, hur bra är det för facket, osv. Nej ju mer jag tänker på det ju mer onaturligt förefaller det på ett intellektuellt plan. Och hur långt kan man försvara argumentationen med historiska skeenden.
Har länder utan socialdemokratiskt anknutna fackföreningar också skapat bra löner för sina fackanslutna, svar ja.
Skall vissa yrkesgrupper automatiskt räknas som tillhörande viss partitillhörighet. Varför skall vi då ha allmänna val. Osv.
Jag tycker bara att det blir alltmer obekvämt att förhålla sig till det här.
SD är troligen minst lika stora inom alla andra fackliga organisationer, som inom LO.
Ett parti som attraherar arbetande människor, helt enkelt.
Sverigedemokraterna genomsyras väl som jag uppfattar det av ett chauvinistiskt grupptänkande, kanske rentav ett manschauvinistiskt grupptänkande. Det genomsyrar och är starkt även inom tillexempel Socialdemokratin och inom vänsterinriktade (socialistiska och kommunistiska) rörelser, och är inte så framträdande inom borgerliga rörelser bortsett då ifrån rörelser med tydliga militanta inslag som nazistiska och fascistiska om sådana delas in som borgerliga.
PD: Va, det går väl inte. Eller menar du att extremistpartier och rörelser kan anses borgerliga för att de påstår sig se till den egna nationens intressen först? Borgerlig innebär ju bara att man arbetar för medborgarna, dvs alla. Till skillnad från vissa grupper eller klasser. I praktiken kan det ju diskuteras vilka som gynnas mest. För det är ju självklart alltid någon som tjänar mer på vissa beslut än andra. Alltid. Så det gäller ju att inte stirra sig blind på enskilda beslut utan att överväga helheten. Osv.
Extremistretoriken med antingen nationens intressen, gruppens intressen eller klassens intressen är dessutom mest ett kollektivt bete. När det väl kommer till kritan och praktikens lagar råder så är det helt andra ekonomiska realiteter som visar resultaten.
Jo, jag inser att jag nog skulle varit lite tydligare. Med borgerliga avser jag liberala och konservativa rörelser. Allmänt delas det in som borgerliga rörelser som jag uppfattar det. Var nazistiska och fascistiska rörelser skall delas in vet jag inte. Nationalsocialismen i Europa betraktades väl tillexempel också som en motpol till kommunismen och attraherade väl på så sätt borgerligheten. Men, det är svårt göra indelningar.
Det är lite knepigt som stöd för Sverigedemokraterna motiveras av en del som tillexempel med att vi inte har råd med invandrare för att det kostar så mycket. Om man med det som utgångspunkt och med det som grund läser vad Stefan Fölster och Reforminstitutet beskriver i sin rapport om mänsklig utveckling så har vi inte ens råd med att ha barn i vissa kommuner, det enda som finns råd till är att minska invånarantalet.
Reforminstitutet, ännu ett av de många organ som Svenskt Näringsliv via stiftelsen Fritt Näringsliv startat för att vrida samhällsutvecklingen ännu mera åt höger. Det räcker inte med det som alliansen åstadkommit tycker storföretagens och dess organisationers toppskikt.
Det är tillräckligt illa att olika samhällsintressen startar utomparlamentariska påtryckargrupper stup i kvarten. Men att de dessutom skall få i det närmaste figurera helt oemotsagda i media hela tiden, det är ju vedervärdigt. Politiska partierna fikar och småträter hela dagarna medan grupper utanför väljarnas inflytande drar upp riktlinjer och driver opinion. Jag inser ju at det inte går att förbjuda, men kunde inte media åtminstone försöka jobba något lite mellan allt twittrande.
Och vad det här Reforminstitutet egentligen vill, det vart väl knappast någon klok på häromsistens. Trots massivt mediautrymme. Förmodligen minska utjämningsbidragen mellan kommunerna, men det får bli min gissning. Media har ju annat för sig.
Det är lite olika bud skulle man kanske kunna säga.
Enligt den svart föreställningsbilden som Sverigedemokraterna målar upp har Sveriges ekonomi fullständigt krackelerat på grund av massinvandringen, och enligt den svarta föreställningsbilden som vänsteroppositionen målar upp ligger barn, sjuka och gamla och svälter i rännstenen i Alliansens och barnfattigdomens Sverige. Samtidigt som detta så målar ett engelskt ekonomimagasin upp en bild om ett Sverige som varande ‘top of the class’ ==> Lessons: The secret of their success. Hmm, om Sverige nu är världens bästa land så kanske det inte är så dåĺigt att leva i Sverige ändå.
Vad gäller det med skatteutjämning så är min åsikt att jag tycker det är bra att det är bra vad gäller rättviseskäl, samtidigt så är det ju inte bra om utfallet medför ett incitament till att vara tillväxthämmande. Det bör man nog vara lite observant på och det bästa är ju om det både är bra vad gäller rättviseskäl och samtidigt är ett tillväxtbefrämjande incitament.
@ PD, där slår du nog huvudet på spiken. Två gånger.
Alla sidor har två ändar, eller tvärtom osv. Utjämningsbidrag är ju bra av solidariska orsaker. Men det är dåligt om det döljer inkompetens eller oskicklighet. Det är generellt ett problem med olika moraliska argument eller etiketter. De kan rättfärdiga dumhet.
Är sverige jättebra eller jättedåligt. Beror det från vilket perspektiv man tittar. Man kan ju tänka sig att ha världens högsta skatter, av solidariska orsaker. Och samma ögonblick ha västvärldens absolut sämsta välfärd. Det blir nog lite marigt att genomföra, men det borde gå om man verkligen lägger manken till. Men självklart är det inte så. Sverige är väl lite bättre än genomsnittet kanske, men kan nog bättre. Problemet är att det blir så svårt att resonera kring det med några objektiva termer.
Vi hamnar alltid i någon form av moralisk debatt. Vem som är mest god osv. Och i brist på kunskap så köper sig politikerna fördelar med skattepengar. Men det är kritiken man tystar, inte problemen, som regel. Det borde finnas ett mer neutralt sätt att diskutera viktiga frågor som har moraliska värderingar. Utan att hamna utanför väsentligheterna varje gång.
Kunde man inte göra staplar på hur mycket pengar som går in i verksamheterna, och sedan mäta hur mycket som blir resultatet. Alltså någorlunda objektivt. Vad betalas, vad får vi. Hur stor andel går till konkret faktisk verksamhet, och hur mycket används för bi-sysslor. Administration, logistik osv. Och sedan diskutera det istället. Annars blir det hela tiden risken för att pajkastning och moralförenklade argument på känslogrund blockerar hela utvecklingen.
Visst inser jag att alla siffror kommer att ifrågasättas och förtalas från olika håll, men det blir i alla fall en någorlunda faktisk bakgrund att förhålla sig till. Jag vet att tyskland har bra välfärd, trots hela eftersatta öst-delen. Trots rätt bra löner och konservativt styre (just nu). Men jag vet inte precis vad det kostar, och hur det ser ut i jämförelse med sveriges utgifter. Den typen av diskussion förekommer mig veterligen aldrig.