Det öppna svenska landskapet är förmodligen Sveriges bästa tillgång och något som vi i Sverige lever gott av. Att vi ens har ett öppet landskap utanför storstäderna har vi de gröna näringarna att tacka för.

De gröna näringarna utgör inte enbart en hög attraktivitet för livet på landsbygden utan har även en betydande positiv inverkan på den svenska samhällsekonomin. Jord- och skogsbruk utgör stommen för en rad andra sektorer och näringars förutsättningar och produktion i Sverige. Därför borde de gröna näringarnas betydelse för Sverige således innebära att man från statligt håll gör allt man kan för att utveckla de gröna näringarnas förutsättningar till tillväxt och framtid. Detta är dock inte alltid fallet då de gröna näringarna i Sverige på område efter område ställs inför högre krav än vad som görs på motsvarande näringar inom övriga Europa.

Denna skeva konkurrenssituation innebär att Sverige har en betydande import av produkter som härstammar ur de gröna näringarna. Import av produkter som med en mer likvärdig konkurrenssituation egentligen borde ha producerats i Sverige och därigenom bidragit till bevarandet av det svenska öppna landskapet.

Dessvärre förs det ibland fram förslag som syftar till att minska produktionen inom de gröna näringarna. Förslaget om att inför en köttskatt är ett sådant förslag. Att en instans som Jordbruksverket förordar ett införande av en köttskatt kan tyckas högst besynnerligt. Jordbruksverkets främsta uppgift borde vara att tjäna den svenska jordbrukssektorns bästa och strida för det öppna landskapets existens. Istället för att vilja beskatta den svenska bondens arbete med att hålla landskapet öppet borde Jordbruksverket underlätta för bönderna i detta arbete. Att införa en köttskatt i syfte att minska människors köttkonsumtion kommer obönhörligen att slå mot den svenska bondens- och det svenska öppna landskapets överlevnad. Nu är ju lyckligtvis Centerpartiet en garant för att detta krav på köttskatt inte kommer att förverkligas under överskådlig tid. Men bara att förslaget väcks borde vara en tydlig signal om att det öppna landskapet inte längre är en självklarhet i Sverige.

Vad Jordbruksverket istället borde syssla med är att med kraft ta itu med frågor såsom att minimera den svenska vildsvinsstammen. Vildsvinsstammen i Sverige är i stark tillväxt och dess skadeverkningar är enorma för det öppna landskapet och för böndernas möjlighet att kunna bruka sin jord. Görs inget drastiskt mot detta snarast, kommer snart det öppna landskapet att vara ett minne blott.

Vill vi i även framtiden ha ett öppet landskap i Sverige måste vi se till att stödja de krafter som håller landskapet öppet och i liv. Vi måste arbeta för att den svenska bonden inte ska ha skattepålagor som snedvrider konkurrens. Vi måste även se till att bönderna får betalt för sina produkter. Att det till exempel kostar lika mycket att köpa vatten i butiken som det kostar att köpa mjölk innebär att något är fel.

Ett stort ansvar ligger även i konsumentledet för bevarandet av det öppna landskapet. Vi måste till exempel bli bättre på att köpa svenska livsmedel. Vi måste sluta köpa den importerade oxfilén när vi istället kan köpa svenskt där vi vet att djurhållningen har varit den bästa och där vi vet att vi genom vårt köp drar vårt strå till bevarandet av det öppna landskapet. Vi måste se mervärdet i bevarandet av det svenska öppna landskapet!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , ,