Efter att just ha lyssnat till Åsa Romsons Almedalstal kan jag konstatera att hon är betydligt trevligare att lyssna på än Gustav Fridolin. Hon har dessutom en betydligt ärligare framtoning i jämförelse med Fridolin som enbart utgår från att säga just det han tror går hem hos medborgarna.

Åsa Romson är mer genuin och mer äkta, därför gör inte heller hennes staplande mellan meningarna så mycket utan kan mer ses som charmigt.

Ändå är det inte ett tal som går hem. Åsa Romsons tal är alltför tomt på innehåll för att riktigt engagera och hade det inte varit för den strålande inramningen med massor med positiva och glada människor och ett superstrålande väder hade responsen på Åsa Romsons tal inte varit lika på uppåt.

De enda gånger Åsa Romson engagerar är när hon med emfas talar mot rasism och står upp för de mänskliga värderingarna. I detta är det från natt och dag i förhållande till gårdagen då Jimmie Åkessons unkna ord om vi och dom ekade i Almedalen.

Media: AB, DN1, Sv1D, SvD2, DN2, DN3, DN4, DN5, Sr, Exp1, Exp2, Exp3, SVT, GP

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , ,