Självklart borde det vara på detta viset som det numera är hos många arbetsgivare i Norge, att de som är rökfria ges extra semesterdagar.
Allt för länge har rökarna fått ett frikort till extra långa raster. I och med att rökning har förbjudits på många arbetsplatser har dessutom rökarna tillåts att lämna arbetsplatsen under sina rökpauser vilket medför åtskilliga mindre arbetade timmar på ett år. Varför det inte är mer än rätt och riktigt att icke-rökarna borde premieras även i Sverige!
Det är ju inte bara sin egna hälsa som dessa rökare riskerar de drar dessutom extra förmåner i förhållande till icke-rökare genom att de ska lämna arbetsplatsen för sina obligatoriska rökpauser.
I Norge har man uppenbarligen funnit ett incitament för att belöna de som inte röker på en arbetsplats. Jag hoppas att detta även sprider sig till Sverige!
Media: DN
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om rökare, rökning, tobaksmissbruk, tobak, Norge, arbetsgivare, hälsoprofil, icke-rökare, semester, semesterdagar
Det finns en hel del av oss rökare som:
1. Tar mindre rast än icke-rökare
2. Aldrig är sjukskrivna
3. Arbetar dubbelt så effektivt som många icke-rökare.
Din grundtanke är alltså att straffa samtliga rökare, bara för att dom röker. Inte för att dom presterar sämre, eller är mindre närvarande, utan för att dom gillar att ta en cigg på sin dedikerade rast. Bra jobbat.
Jag tror man hamnar väldigt fel med att försöka dela in människor i olika kriterier vad gäller att försöka definiera vem som per definition presterar bäst i sitt arbete beroende av det kriteriet man vill utgå ifrån. Tillexempel som i bloggposten görs med att påstå en person som inte röker per definition presterar ett sämre arbete än en person som inte röker. Enligt min åsikt bör en relation mellan en anställd och den som anställer alltid vara en relation mellan just dessa båda i varje enskilt fall. Utgångspunkten måste vara att människor är kapabla till att sköta dessa relationer själva. Samtidigt är det naturligtvis på det sättet att det kommer att uppstå situationer där människor inte kommer överrens. Av den anledningen är organisering bra och man kan då vända sig till organisationen för att få stöd och hjälp i den uppkomna situationen.
För mig fungerar det i alla fall så att när jag promenerar kommer jag på de bästa idéerna, de avundsjuka skulle kalla det att smita. På den tiden jag rökte, rökte nästa alla, man träffades på pausen och kunde dryfta idéer, var kan man träffa alla dessa kolleger under så avslappnade former nu? På kontor kan man gå runt med ett papper och se upptagen ut eller drömma sig bort framför skärmen, utan att göra ett skit. I Sverige fungerar de dummas diktatur där allt skall vara lika och allt bestämmas de “goda” att rökare inte skall få gå ifrån handlar enbart om avundsjuka. Vem presterar 100%, 100% av tiden, att någon överhuvudtaget kan tro det. Det är som en jättemamma som skall avgöra vad man får och inte.
Varför är centern sådana frihetshatare? Varför tycker centern att människor inte ska få göra vad dem själva vill? Ni pratar mycket om företagens friheter men vanliga människor skiter ni i. Nu tillhör jag själv majoriteten som inte röker; men ändå vill jag inte påtvinga mina egna värderingar på min nästa. Givetvis ska ingen ta för långa raster, men det är inte ett rökproblem utan ett brott mot anställningen.
Centern borde förespråka individens frihet och inte stalinism innan ni åker ur för gott!
Det är något som inte stämmer riktigt.
Vilket företag vill ha arbetskraft som per definition presterar sämre ? Varför inte helt sonika avskeda dem som röker och som per definition presterar sämre och istället ersätta dessa med personer som inte röker och som per definition presterar bättre.
Att ge anställda som per definition presterar bättre extra semesterdagar motverkar ju också själva saken. Det vill säga effekten och utfallet av att dessa presterar bättre motverkas av att ge dem extra ledighet.
Det finns också gamla väl beprövade sätt att mäta prestanda. Det kallas för ackord. Innebörden är att man får betalning efter prestation, presterar man inget blir det ingen lön.