Hur hanterar man en ungdom som går bärsärkagång, slår sönder allt och alla som kommer nära honom? Detta är en frågeställning som vi som jobbar inom Statens institutionsstyrelse med tvångsomhändertagna ungdomar ibland ställs inför. Situationerna är inte jättevanliga men de inträffar dessvärre.
Inom SIS hamnar de tonåringar som inte samhällets övriga instanser av vårdinrättningar klarar av på grund av tonåringarnas våldsamma beteende och motvilja till att ta till sig behandlingsinsatser på frivillig väg. Det är inte ovanligt att dessa ungdomar har ”straffat” ut sig från otaliga HVB-hem och andra typer av placeringar innan de kommer till en SIS-institution. Ofta har dessa ungdomar utvecklat ett extremt beteende och ett extremt kriminellt tankesätt som vi inom SIS är satta att bryta hos dessa ungdomar.
Arbetssituationen för behandlingsassistenter inom SIS är stundtals mycket hotfull och ibland utsättes man för fullständigt oacceptabla arbetsförhållande genom de våldsincidenter dessa utåtagerande ungdomar utsätter sin omgivning och sig själva för. Trots detta jobbar de flesta av oss kvar med övertygelsen om att vi gör en betydande insats för dessa ungdomar och att vi därigenom ger dem möjligheter till ett bättre liv.
Barnombudsmannen, Kaliber och Aftonbladet har under en längre tid bedrivet en form av häxjakt på SIS och på oss som jobbar med dessa ungdomar. Att verksamheten granskas är definitivt välkommet och är något som är nödvändigt men att göra denna granskning så ensidigt och onyanserat som Aftonbladet och Kaliber gör är inte okej. Vad menar egentligen Aftonbladet och Kaliber att alternativet för dessa ungdomar ska vara? Ska de till och med få döda utan att samhället ska få sätta stopp?
Jag kan givetvis bara tala för den institutionen jag jobbar på och framförallt för den avdelningen jag jobbar på, men jag kan försäkra er alla om att användandet av särskilda befogenheter är inget vi tar lättvindigt på och är något vi är väldigt restriktiva i användandet av. Vad gäller utevistelser för låsta ungdomar som Kaliber hade kritik mot har jag inte varit med om att ungdomar förvägrats detta (givetvis kan utevistelser inte alltid ske precis i stunden som ungdomen önskar detta). Vad gäller avskiljningar följer vi helt det som FN:s barnrättskommitté konstaterar i sin senaste granskning av Sverige och det som barnombudsmannen även använder i sin kritik – att avskiljning endast ska användas i mycket exceptionella fall.
Jag skulle vilja uppmana barnombudsmannen, journalister på Aftonbladet och på Kaliber att praktisera en vecka på en låst behandlingsavdelning inom SIS så att de får uppleva hur verkligheten för oss inom SIS verkligen är.
Det är klart att man måste ha möjlihet att skydda den intagna från att skada sig själv eller andra, men det handlar om hur man gör det. Jag undrar om du verkligen menar att barn ska låsas in, mer eller mindre avklädda, i ett kalt rum utan möjlighet att gå på toa pga att de vill ta livet av sig? Och var går gränsen för vad som ska leda till isolering? Kan man klara fångarna på Hall utan dessa metoder så borde väl det gå med barn och ungdomar.
Allt detta är tydligt reglerat enligt lagen. En avskiljning påbörjas enbart när den unge är så våldsam att denne fysiskt slår någon och inte går att lugna ned. Avskiljningen avbryts omedelbart när den unge åter är lugn och det är ytters ovanligt att en avskiljning pågår någon längre stund. Att jämföra med hur Hall arbetar är inte en rättvis jämförelse då kriminalvården har oändligt mer resurser att ta till vid liknande situationer.