Har samhället gett upp i kampen för att hålla drogerna borta från gatorna? Återkommande kan vi läsa i ledande media, artiklar som obekymrat stödjer dessa lobbyister som arbetar för en legalisering av Cannabis. Vi matas också ständigt med filmindustrins förhärligande av cannabisbruk där det uppmålas som häftigt och totalt accepterat att utsätta sig för denna, för hjärnan nedbrytande drog.

Dessa lobbyisterna som arbetar för att legalisera Cannabis vinner dessvärre ständigt mark i samhället. Detta gör de trots att det är väldokumenterat att ett cannabisbruk är förödande för de människor som fastnar i ett bruk. I sammanhanget måste vi också betänka att Marijuanan idag är minst lika potent som Hasch är. THC-halten i dagens Marijuana kan till och med, genom modern växtframställning innehålla en högre THC-halt än vad Hasch idag gör. Marijuana är således inte det ”ofarliga” alternativ till Hasch som det sågs som förr i tiden.

Visst det finns positiva effekter med ett cannabisrus. Men dessa positiva effekter är kortvariga hos brukaren och för vanebrukaren uteblir de i princip helt. En vanebrukare hamnar istället i ett tämligen totalt passivt tillstånd där ruset blir till att kunna känna sig normal för att överhuvudtaget ens kunna företa sig saker.

Cannabis är också en av de få droger som man inte kan trappa ned för att minska dess skadeverkningar. Detta beror på att genom att Cannabis inte är vattenlösligt utan fettlösligt sitter det kvar i kroppen mycket länge. Tex kan THC-halt spåras i kroppen så länge som minst sex veckor efter ett endaste röktillfälle. Detta innebär att en brukare som tex ”endast” röker på en gång i månaden ständigt fyller på sin THC-halt i kroppen och då framförallt i hjärnans receptorer, där THC-halten blir till ett hinder för att signalerna från våra intryck ska kunna nå fram till vår frontallob. Det är i frontalloben vår förmåga till kritiskt granskande och vår möjlighet att fatta beslut baserade på lärdomar av tidigare erfarenheter sitter. En vanebrukare av Cannabis kopplar nämligen helt bort frontalloben och stänger ned dess funktioner. Korttidsminne och förmågan att ta intryck från omgivningen suddas helt bort och livet hos en vanebrukare kan liknas vid ett ständigt liv under en ostkupa.

Det positiva för en cannabisbrukare är att det går att återvinna funktionerna genom att upphöra med sitt bruk. Det tråkiga för unga cannabisbrukare är att deras utveckling av hjärnan har avstannat under denna tid med cannabisbruk. Detta kan resultera i ett brutal uppvaknande när de efter avslutat cannabisbruk själva börjar inse att de kanske ligger kvar på en 13-årings mognadsnivå trots att de kanske har hunnit bli 25. För dessa unga brukare kan det också vara mycket svårt att återfå hjärnfunktionerna och att hjärnskadorna därmed blir permanenta.

Det finns således väldokumenterat att cannabisbruk sätter ned brukares hjärnfunktioner, att vanebrukare, även om de kanske bara röker på en gång i veckan, ständigt har en nedsatt hjärnfunktion på grund av THC-halten i hjärnan.

Vill vi verkligen ha ett samhälle där människor vi möter i vår omgivning har nedsatta hjärnfunktioner? Vill vi tex bli opererade av kirurger som är cannabisbrukare? Vill vi att trafikanterna som vi möter på vägarna är påverkade av nedsatta hjärnfunktioner?

Det är en mycket dyster samhällsutveckling vi går till mötes om vi tillåter att dessa Cannabis-lobbyister blir framgångsrika i sin kamp för att kunna tjäna pengar på människors missbruk. Därför måste vi bryta makten hos denna lobbyism. Vi måste sätta in resurser för att hjälpa människor ut ur sitt cannabisbruk så att de kan få en bra framtid! Och så att även Sverige kan gå mot en bra framtid!

Media: Rådgivningsbyrån i LundUR-Samtiden 1, UR-Samtiden 2, GP 1, GP 2