LODet är väl knappast någon hemligt att jag inte känner mig direkt hemma i ett LO-anslutet förbund. Jag har också kritiserat LO för sin politiska agenda som går stick i stäv med sina medlemmars intressen, enbart för att traditionen säger att för LO-ledningen är karriärvägen öppen ända upp till den socialdemokratiska partistyrelsen och numera även öppen upp till posten som partiordförande för Socialdemokraterna.

Att LO har en historia som går hand i hand med Socialdemokraterna är det ingen som förnekar. Denna gemensamma historia tog dock skilda vägar efter andra världskriget, för att helt tappa fokus på arbetarfrågor med Olof Palme som partiordförande, för att inte tala om utvecklingen efter detta.

Numera är Socialdemokraterna ett parti som till fullo motarbetar förutsättningarna för att fler ska komma i arbete och lägger enbart förslag som straffbeskattar arbete och straffbeskattar de företagare som ska skapa nya jobb.

Ändå driver LO partipolitik för att topparna inom sin egna organisation ska kunna fortsätta ta del av den socialdemokratiska maktelitens karriärvägar. Att som arbetstagarorganisation idag stödja Socialdemokraterna är ett direkt svek mot de medlemmar som man egentligen säger sig företräda.

Därför är det inte heller konstigt att en stor andel av de fackanslutna medlemmarna har sympatier hos något annat parti. Att just Sverigedemokraterna har ett starkt fäste inom LO-förbunden är inte heller speciellt konstigt då LO, i framförallt arbetskraftsinvandringsfrågan, har identisk åsikt med Sverigedemokraterna.

Jag har tidigare belyst detta problem och varit kritiskt till att man inom LO ”normaliserar” dessa SD-värdringar. Därför välkomnar jag att LO nu tar bladet från munnen och går ut med att man som förtroendevald inom ett LO-anslutet förbund inte kan vara aktiv för Sverigedemokraterna.

Nästa steg måste nu vara att LO-ledningen även tar avstånd från den politik som man idag i stora delar har identisk med Sverigedemokraternas.

Media: AB1, AB2, SvD1, SvD2, SvD3, GP1, GP2,