Sveriges längst utdragna regeringsbildning någonsin ser nu ut att gå lås på fredag. Tonläget är upprört från de som nu hamnar utanför inflytande till denna regering. Det talas om svek och vallöftesbrott. I detta kan man konstatera att samtliga partier som valdes in i riksdagen den 9 september har svajat i vad som sas innan valet. Det parti som dock har svajat minst är definitivt Centerpartiet, som egentligen har gjort allt enligt den ordning och utfästelser som man gjordes innan valet:

1. Centerpartiets lovade att hålla SD utanför regeringsinflytande. Detta löfte har nu uppfyllts.
2. Centerpartiets lovade att rösta bort den sittande Löfvenregeringen. Löfvens regering röstades ned i riksdagen, så att förhandlingar om en ny regeringen kunde inledas. Således har detta löfte uppfyllts.
3. Målet var att bilda en alliansregering om Alliansen blev större än de rödgröna. Alliansen blev mindre än de rödgröna så detta mål misslyckades genom att Alliansen sammantaget gjorde ett dåligt val och förlorade valet.
4. Målet vid en ev. valförlust, när Alliansen blev mindre än de rödgröna, var att hålla samman Alliansen och gemensamt förhandla över blockgränsen för att upprätthålla det primära vallöftet, att genomföra liberal politik och hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande. Sådana förhandlingar har förts över blockgränsen, men de stupade på bristande intresse, framförallt från Moderaterna och Kristdemokraterna. I och med detta kan även  detta mål ses som uppfyllt trots att det inte resulterade i någon överenskommelse om en regeringsbildning där Alliansen som helhet skulle ingå i.
5. Centerpartiets lovade att Centerpartiet inte skulle ingå i en regering med Socialdemokraterna. Detta blir nu inte fallet i och med att det ser ut att bli en S + MP-regering på fredag. Även detta löfte är således uppfyllt.
6. Centerpartiet uttalade att de inte skulle bli något ”stödhjul” till Socialdemokraterna. Med tanke på den liberala reformagenda som Centerpartiet nu fått med Socialdemokraterna på, så är det snarast så att Centerpartiet utgör en liberal motor för den kommande Löfvenregeringen. Således har Centerpartiet inte heller svikit detta uttalande.

Några mer tydliga alternativ, när alla dessa alternativ i regeringsbildningen misslyckats, hade inte Centerpartiet uttalat några utfästelser om före valet. Centerpartiet gick till val på att bilda en Alliansregering utan inflytande från Sverigedemokraterna. Trots att Centerpartiet gjorde sitt bästa val sedan nästan 30 år så förlorade Alliansen valet. Detta framförallt då moderaterna gjorde ett, ur sin synvinkel, oerhört misslyckat val. Sedan regeringsförhandlingarna inleddes har de enskilda partiernas positioner varit oerhört fastlåsta. För Centerpartiets del är det framför allt ett vallöfte som är omöjligt att rucka på och det är att ge Sverigedemokraterna inflytande. I övrigt har Centerpartiet varit oerhört pragmatiska i denna regeringsbildning samtidigt som man tillfullo stått upp för Centerpartiets liberala sakpolitik.

I regeringsförhandlingarna efter valet har det upprättats ytterligare utfästelser och det är att inte ge Vänsterpartiet något inflytande över den politiska inriktningen. Detta har uppfyllts genom den överenskommelse som C + L och S + MP har upprättat. Att Vänsterpartiet nu hotar med misstroendevotum om två av punkterna i denna 73-punkters överenskommelse genomförs är föga förvånande men betyder ju inte att Centerpartiet på något sätt skulle ge Vänsterpartiet något inflytande som de inte skulle haft utan denna överenskommelse. Vänsterpartiet har förvisso stort inflytande i statsministeromröstningen på fredag, men därefter så upphör deras egentliga inflytande. De får därefter t.ex. inte mer inflytande på den kommande Löfvenregeringen än vad t.ex. Kristdemokraterna kommer att få (förmodligen till och med mindre inflytande). I sammanhanget måste det påtalas att en M+KD-regering hade behövt aktivt stöd av Sverigedemokraterna under hela mandatperioden, i all politisk inriktning.

Genom regeringsförhandlingarna har nu Centerpartiet fått igenom en betydlig bättre liberal reformagenda och liberal politik än vad som Alliansen lyckades genomföras under alliansregeringsåren 2006-2014. Värdet i att få socialdemokrater att anta dessa liberala reformer är stort och kommer att vara värdefullt för den liberala utvecklingen av Sverige.

Att man från Moderaterna och Kristdemokraterna nu rasar över detta är dubbelmoral så det ryker. Både Moderaterna och Kristdemokraterna har efter valet totalt släppt begränsningarna till att ge Sverigedemokraterna inflytande. Trots Alliansens valförlust blockerade Moderaterna och Kristdemokraterna tidigt alla möjligheter till en alliansregering utan sverigedemokratiskt inflytande. När de splittrade Alliansen genom att försöka få igenom en M+KD-regering med Sverigedemokraternas stöd innebar det att förutsättningarna för en alliansregering dog.

Moderaterna och Kristdemokraterna har genom sitt agerande normaliserat Sverigedemokraterna som det främlingsfientliga parti SD är, som de facto i stora drag har samma partiprogram som de hade när de var ett öppet nazistiskt parti. Moderaterna har till och med inlett regeringssamarbete på kommunal nivå med Sverigedemokraterna vilket innebär att moderaternas ord och löften uppenbarligen är noll värda, då detta definitivt inte var något som de uttalade att skulle ske innan valet. Så är det några som har som i denna regeringsbildning har svikit är det Moderaterna och Kristdemokraterna.

Centerpartiet har sett till att få igenom en liberal reformagenda och sett till att hålla ytterkantspartierna borta från inflytande på den politiska inriktningen i Sverige. Det är så ett liberalt parti bör agera i ett svårt parlamentariskt läge.