Svenska väljare blir allt mer benägna att byta parti mellan valen. Detta är kopplat till den förhållandevis stadiga minskning av partiidentifikation som vi har sett sedan 1960 fram till idag.

Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap och valforskare vid Göteborgs universitet, ser ökad väljarrörligheten som den tydligaste förändringen av väljarbeteendet under de senaste sex decennierna. Oscarsson pratar om flytande väljare och visar att mellan 1960 och 2014 växte andelen partibytare från 11 till 35 procent.

Förklaringar till förändringen av väljarbeteende går bland annat att finna i makrosociologiska samhällsförändringar såsom modernisering, individualisering och kognitiv mobilisering vilket har inneburit att en stor del av väljarna står mer självständiga i förhållande till partier och andra kollektiv än vad de har gjort tidigare och som har lett till ett dealignment av väljare. Dvs det har skett en avgruppering av väljarna så att kopplingen till partiidentitet i princip saknas idag hos dessa rörliga väljare.

Det är således många faktorer som spelar in här, dels har vi Ronald Ingleharts teorier om postmaterialism och den nya politiken som har inneburit att nya politiska frågor har tillkommit utifrån nya skiljelinjer, dels handlar det även om Russel J. Daltons teori om den kognitiva mobiliseringen som förstärkt samhällets individualiseringstrend.

Dagens medborgare har genom den kognitiva mobiliseringen och genom bättre utbildningsnivå blivit betydligt mer politiskt medvetna med bättre kognitiva färdigheter och förståelse än gårdagens. Genom dagens stora informationstillgång och hastighet i informationsflöden har processen av kognitiv mobilisering skapat ett stort antal ”apartisans”, som Dalton benämner dessa sofistikerade personer som saknar partiband.

Idag är det fler väljare som kan hantera komplexiteten i politiken och göra sina egna politiska beslut utan att behöva de gamla kognitiva genvägarna (heuristics), som skedde via tidigare partiidentifikation, för sitt partival. Detta sammanfaller förvisso med Ingleharts postmaterialism samtidigt som människor idag på ett omfattande sätt själva kan välja vilken information de ska ta till sig, vilket har bidraget till det dealignment av väljarna som skett.

Men även att väljarrörligheten är stor, sker fortfarande ca hälften av väljarrörligheten mellan partierna inom de två dominerande blocken i svensk politik.

Magnus Hagevi, professor i Statsvetenskap vid Linnéuniversitetet har i sina studier visat att just blockidentiteten har större betydelse för partivalet idag än vad partiidentifikation har. Trots den kognitiva mobiliseringen är det således svårt att komma förbi vänster-högerdimensionen i väljarnas partival. Vi ser dock att vänster-högerdimensionen idag utmanas av nya sociokulturella konfliktdimensioner såsom i den auktoritära-libertäraskalan. Min personliga bild i detta är att partierna trots detta är benägna att försöka inordna nya frågor i den gamla vänster-högerskalan även att de egentligen bättre passar in i den auktoritära-libertäraskalan.

Inom den svenska valmanskåren finns ett exempel som framträder som ett tydligt realignment (omgruppering) och som avviker från partiernas position utifrån vänster-högerskalan till en ny gruppering utifrån den aktoritära-libertäraskalan. Detta realignment handlar framförallt om omgruppering av de väljare som söker sig till Sverigedemokraterna och i viss utsträckning även till Feministiskt initiativ. Dessa partier var de enda som vid 2014 års val hade positiv inflöde av röster från samtliga övriga partier. Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ är också de som tydligast sprider sig mot ändarna av den auktoritära-libertäraskalan. Hade det inte varit för att övriga partier så enträget vill placera in Sverigedemokraterna i den gamla traditionella vänster-högerskalan skulle dessa tillfullo passa i den auktoritära-libertäraskalan.

En ytterligare faktor till ökad väljarrörlighet är förekomsten av strategisk röstning, dvs att taktikröstning blir vanligare bland väljarna. Den strategiska röstningen kan även den kopplas till att blockidentiteten är starkare än partiidentifikationen. Man taktikröstar för att stärka blocket som helhet snarare än enbart stärka det enskilda partiet.

Källor:
Dalton, Russel J. (2013). Citizen Politics: Public Opinion and Political Parties in Advanced Industrial Democracies. Washington, DC: CQ Press

Dalton, Russell J. (1984) Cognitive Mobilization and Partisan Dealignment in Advanced Industrial Democracies. The Journal of Politics, 2/1/1984, Vol. 46, Issue 1, p. 264-284

Hagevi, Magnus (2015). Den svenska väljaren 2014. Lund: Gleerups

Oscarsson, Henrik (2016). Flytande väljare. Stockholm: Statistiska centralbyrån. Tillgänglig på Internet: http://www.scb.se/Statistik/_Publikationer/ME0106_2014A01F_BR_ME09BR1601.pdf hämtad 2016-10-20