Dagens debattklimat är hårt och det blir allt svårare att källsäkra det nyhetsflöde som möter oss dagligen. Vi har t.ex. en uppsjö med digitala nyhetssajter som vid en första anblick kan synas vara seriösa men som har en agenda av att enbart sprida sin ”sanning”. Människor tar även idag, i allt större utsträckning, del av nyhetsflödet genom sina sociala medier. I de sociala medierna har var och en anpassat sitt egna nyhetsflöde så att det företrädesvis är just nyheter som passar de egna åsikterna som visas. Att det är lätt att förledas och övertygas om den världsbild som präglas genom just sitt egna sociala media-nyhetsflöde är således lätt.

Att dagens debattklimat är allt mer än märklig och bekymmersam visar inte minst den senaste uppståndelsen som uppstått efter att Katerina Janouch intervjuades i Tjeckisk Tv. I denna intervju gav Katerina Janouch röst för sin tämligen mörka bild över tillståndet i Sverige. Tv-intervjun uppmärksammades brett, inte minst av DN som inte höll med om den bild av Sverige som Katerina Janouch gav. Från DN sågades Katerina Janouch åsikter skarpt varpå Katerina Janouch såg sig förnärmad.

Så långt så gott kan tyckas. Den svenska yttrandefriheten ger nämligen rättighet att fritt vädra åsikter även när dessa är mindre smickrande för Sverige. Likaså ger den svenska pressfriheten medierna rätt att skriva om de åsikter som har yttrats i t.ex. utländska media, även när det handlar om att skriva om att de inte håller med i de åsikter som har yttrats. I detta har det dock uppstått en oerhörd pajkastning om att yttrandefriheten skulle vara hotad. Inte minst har Katerina Janouch själv gått till hårt angrepp mot framförallt DN och krävt chefredaktörens avgång.

Katerina Janouch anser uppenbarligen att hennes yttrandefrihet är ifrågasatt. Men är den egentligen detta? Ingen har t.ex. framfört åsikter om att Katerina Janouch inte skulle ha rätt att säga det hon gjorde i intervjun, eller framföra sina åsikter om avgångskrav gentemot den ansvarige utgivare vars tidning kritiserat henne. Men ska vi prata om att yttrandefriheten inte är ifrågasatt måste även de som inte håller med Katerina Janouch också få höras fritt i debatten. Skulle någon förbjudas att kritisera vad någon har sagt när man anser att det som sagts är överdrivet eller felaktigt vore just att inskränka yttrandefriheten.

De enda yttringarna jag hört i denna debatt efter denna tjeckiska intervju och som faktiskt kan tolkas som hot mot yttrandefrihet är just röster som vill förbjuda reaktionerna på Katerina Janouch intervju. Man kan givetvis kritisera DN:s bristande pressetik då de sökte upp och ville ha uttalande av Katerina Janouch förlag huruvida de höll med om hennes åsikter eller ej. Men att DN inte skulle få skriva om det vore att just angripa den svenska pressfriheten.

Den uppståndelse som har uppstått följer framförallt ett mönster som varit synlig under lång tid. Det är ett mönster som går ut på att misstänkliggöra och i ifrågasätta existensen av Sveriges fria media. Att det från högerextremistiskt håll länge har bedrivits en kamp mot det fria ordet är inget nytt.

Man pratade tidigare om den åsiktskorridor som skulle existera. Dvs. att det endast skulle vara det som var politiskt korrekt, som fick framföras i denna åsiktskorridor. Existerar det någon åsiktskorridor har denna uppenbarligen bytt riktning de senaste åren då det idag näst intill blivit PK att just ifrågasätta det fria ordet.