Aftonbladet anklagar idag Carl Bildt för att under 70-talet ha lämnat hemliga uppgifter till USA. Carl Bildt svarar med att ”man ska ha lite mer på fötterna när man anklagar Carl Bildt, det är inget för nybörjare”.
Att Aftonbladet bedriver politisk agenda i sin journalistik vet vi sedan innan. Därför är det inte heller någon slump att dessa anklagelser mot Carl Bildt sammanfaller tidsmässigt med Moderaternas rikskonferens Sverigemötet. Aftonbladets artikelserie och drev mot Carl Bildt håller således inte särskilt hög trovärdighet.
Däremot är själva sakfrågan mer problematisk. Varför förde Carl Bildt överhuvudtaget samtal med ett sändebud från en stormakt under det kalla krigets storhetstid? Personligen tycker jag att det var en självklarhet att upprätthålla goda relationer till USA under denna tid när Sovjetunionens terror bakom järnridån höll på för fullt. Därför stämmer jag in i Carl Bildts ord – Aftonbladet har nog haft bättre dagar…
Media: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SVT1, SVT2, SR1, SR2, SR3, GP
Bloggar: Carl Bildt, Nora 4 you, Mina betraktelser, Jens Fagerlund, Martin Moberg, Annarkia, Svensson
Får man hård kritik från aftonbladet skall man nog känna sig hedrad. Då är man på rätt väg. Får man extremt hård kritik med krigsrubriker på löpsedlarna, då är man förmodligen verkligen duktig på riktigt.
Aftonbladdret, toktidningarnas toktidning.
Anonym 22:04 får väl läsa Expressen istället.
http://www.expressen.se/ledare/lararnas-vittnesmal-ar-chockerande/
Synd att de där artiklarna nästan alltid bygger på individuella anonyma vittnesmål. Som är väldigt enkla att rigga ihop av ett normalaktivt nätverk.
Borde vara mer informativt om uppgifter plockats ihop från ett hederligt journalistiskt arbete. Och backats upp med siffror och jämförelser osv. Allt som gör det svårare att vifta bort som gruppkampanjande.
Det är verkligen tragiskt att journalistiken numera strävar efter att vara dramaturgiskt drivande, istället för informativt och sakligt upplysande. Man får helt övertydligt bara fragment av verkligheten hela tiden. Ofta inte ens det. Allt arbete görs i en anda av krönikertyckande eller kolumnåsikter. Journalisten är åklagare och domare samtidigt som han försöker vara bödel. Eller i bästa fall lös-tyckare.
Mediakonsumenten sitter på läktaren och rycks med i showen. Ibland skrattar man lite introvert när någon motståndare drabbas, för att i nästa sekund inse att även den kritiken var rejält ihålig.
För att överhuvudtaget kunna prestera någon typ av självständig debatt eller egen åsikt så måste man aktivt ifrågasätta allting och leta efter olika källor konstant. Förmodligen inte helt optimalt för ett parlamentariskt demokratiskt system som förutsätter att alla medborgare kan hålla sig upplysta om åtminstone de viktigaste samhällsfrågorna och bakomliggande strukturer.
Risken blir stor att politikerna gör som mediepartiet, mp, ibland kallat miljöpartiet, och helt skapar en politisk agenda baserad på mediekulturen. Och inte det verkliga samhället.