Då kom den dag då Sverigedemokraterna i en opinionsundersökning gick förbi Socialdemokraterna och blev Sveriges största parti. Reaktionerna på detta blev till en pseudodebatt om opinionsinstitutet Yougovs undersökningsmetod. Visst dessa metoder med en självrekryterad webbpanel är knappast tillförlitlig men faktum är att stödet för Sverigedemokraterna växer så det knakar. Debatten borde istället handla om hur vi bromsar Sverigedemokraternas framväxt.

Vi hör ofta att det är missnöjesröster som ger Sverigedemokrater ökat stöd. Detta är säkerligen en riktig slutsats. Men varför är då en så stor del av svenskarna missnöjda med Sverige? Har de rätt i att Sverige är ett Sverige som har gått sönder?

Sverige är ett fantastiskt land, ett land som i jämförelse med omvärlden är ett tryggt land att leva i med en väl fungerande välfärd. Samtidigt är det ett land med just en tämligen missnöjd befolkning. Varför har det blivit så här? Ett tyngt ansvar till detta vilar på Socialdemokraterna.

Under förra mandatperioden gick Socialdemokraterna all in för att svartmåla Sverige, för att på så sätt vinna folkets röster. Det gick knappast en vecka utan att det var något utspel från Socialdemokraterna om just hur ”Sverige har gått sönder”, om hur dålig sjukvården i Sverige är eller hur illa ställt det är med de svenska trygghetssystemen.

Den socialdemokratiska bilden om hur nattsvart livet i Sverige är blev dessvärre till en trovärdig historia för många. Detta trots att Sverige samtidigt kunde minska utanförskapet, förbättra privatekonomin för de allra flesta och öka sysselsättningsgraden till en av Europas absolut bästa. Att världen och Europa i synnerhet, hade drabbats av tidernas värsta ekonomiska kris existerade inte för Socialdemokraterna i deras svartmålning i att ”Sverige har gått sönder”. I tider när statens skatteintäkter växte och resurserna till välfärden de facto ökade blev ändå denna svartmålning av Sverige något som många köpte som sanning.

Denna framgång för Socialdemokraterna med sin negativa kampanj för Sverige gav mycket riktigt också ett regeringsskifte. Dock inte för att vänsterpartierna ökade något speciellt i valet utan just för att de som allra mest hade lyssnat till den socialdemokratiska svartmålningen gick till Sverigedemokraterna.

Den S-ledda regeringens första år har kantats av taffligheter och av handlingsförlamning. Det enda de egentligen presterat är en oreda med en mängd löftesbrott som drabbar svenskarna negativt. Bilden att Sverige skulle ha gått sönder har etsat sig fast hos många och med regeringens oförmåga har denna blivit till en sanning. Att Sverigedemokraterna då växer så det knakar är inte förvånande.

I ett Sverige som ”har gått sönder” behövs en syndabock. Sverigedemokraterna har sedan länge denna syndabock klar i sin retorik. För Sverigedemokraterna är grundproblemet i alla samhällsutmaningar invandringen och deras lösning, oavsett vilket samhällsområde vi talar om, är att stoppa invandringen och flyktingmottagningen.

Flyktingströmmarna till Sverige är de facto stora och utmaningarna är också stora i detta för att ordna ett bra mottagande. Ingen förnekar att det finns stora utmaningar i detta och att integrationspolitiken inte fungerar bra. Sverigedemokraterna har också varit framgångsrika att måla upp bilden att invandringsfrågan inte skulle få diskuteras. Detta trots att ingen fråga diskuteras mer än just invandringsfrågan. I princip samtliga övriga partier har också lagt förslag om hur integrationspolitiken ska förbättras, dock har regeringen varit förvånansvärt tysta i dessa frågor. Denna regeringstystnad är inte konstruktiv utan leder snarast till ökad misstro i Sverige.

Sverige är trots att vi nu har Europas taffligaste regering fortfarande ett av världens absolut bästa länder att leva i. Frågan är dock för hur länge till? Detta med tanke på att den socialdemokratiska bilden om att ”Sverige har gått sönder” nu med framgång har tagits över av Sverigedemokraterna. Vi får inte låta denna bild bli till sanning!