Mona Sahlin är åter i ropet. Igår bet hon ifrån gentemot Mikael Wiehes kritik mot Anna Lindhs gärning som utrikesminister vilket man kan se som ett lovvärt försök att sätta ned foten mot vänsterhetsare såsom Mikael Wiehe.

Idag utsätts Mona Sahlin däremot för Håkan Juholts bitterhet. Visst man kan känna viss sympati med Håkan Juholt då han inte kan haft det lätt i sin roll som partiledare för Socialdemokraterna. Utan stöd från sin egna partitopp måste det näst intill varit ett omöjligt uppdrag.

Men Håkan Juholt hade egentligen bara sig själv att skylla och kan knappast skylla sitt misslyckande som partiledare på Mona Sahlin. Även Mona Sahlin fick gå efter att partiets interna krigföring blev för hård. En intern krigföring där även Håkan Juholt deltog i kulissen för att avsätta Mona Sahlin.

Nej Håkans Juholts fall berodde främst på att han inte kunde hålla sig till en version av det han sa utan ständigt kom med egna motstridga uppgifter. Håkan Juholt hade helt enkelt inte lätt för att hålla sig till sanningen och är det något som media älskar, är det att påvisa när en politiker inte talar sanning.

Att spela kränkt i media så här långt efteråt klär inte ens Håkan Juholt. Men han har en poäng och det är när han refererar till att gamla tanter gett honom omdömmet att han ”ville ju något i alla fall” vilket definitivt inte är något som man kan beskylla hans efterträdare Stefan Löfven för att göra.

Men det är kanske just detta som är den ledande parollen för att lyckas som partiledare för Socialdemokraterna – att inte vilja något!

Media: AB1, AB2, Exp

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,