Världen är konstig. Fredrik Reinfeldt gjorde i ett tal uttalande om att vi måste var beredda på att välkomna en stor flyktingström till följd av de krig och orättvisor som råder i vår omvärld. Märkligen nog jublade de främlingsfientliga till detta uttalande från den svenska statsministern.

Jimmie Åkesson gjorde uttalande som måste tolkas som att han är emot att Sverige ska ta emot människor som flyr från krig krig och terror.

Just detta att SD så obstinat är emot att Sverige ska vara en demokratisk stat som kan utgöra en frizon för de förföljda människor som världen sett alltför många av är påtagligt talande för människosynen inom SD.

Jag har sedan länge tagit ställning mot de främlingsfientliga stämningarna som råder inom SD. Detta hat som styr dess medlemmar är i högsta grad skrämmande och på intet sätt något som har existensberättigande inom en demokrati.

Att den vardagliga människan ändå säger sig vilja stödja dessa extremister och hatföreträderare är ett mysterium. Detta mysterium måste dock tas på allvar.

Jag känner många personer som säger sig vilja rösta på SD. Dessa personer är på intet sätt några dumhuvuden. Ändå vill de lägga sin röst på de som drivs av hat. 
Hur bemöter man detta? Hur bemöter man en människa som är klok och sansad men som ändå säger att han vill bejaka hatet? Min övertygelse är att det inte går att bemöta denna person, denne är så pass övertygad att han kan gå i döden för sin åsikt trots att insikten med lätthet kan överbevisas.

SD står för hat. De människor som väljer att lägga sin röst på SD vill således bli styrda av hatet som ledstjärna. Jag vill det motsatta, jag vill ha kärlek som ledstjärna. Jag tror gott om människorna och jag tror att alla människor har goda avsikter. Med detta synsätt kommer man betydligt längre än med det motsatt svarta. Vi måste se världen som den är och bejaka vår framtidsutsikter i denna.

Framförallt måste vi med tydlighet ta avstånd från det främlingsfientliga SD och deras hat!