Med förvåning ser vi nu hur miljöpartiet ”krishanterar”, eller snarare hur de skapar kriser. Under gårdagen fick Mehmet Kaplan sparken från sin ministerpost efter en halv veckas mediagranskning gällande hans kontakter med extremistorganisationer och antisemitiska åsikter.
Åsa Romson och Gustav Fridolin ägnade gårdagen efter Mehmet Kaplans avskedsshow till att hylla Kaplan. Ja ni läste rätt, Gustav Fridolin och Åsa Romson samt många andra röster från Miljöpartiet hyllar Kaplan för att han är en så tydlig demokrat trots att han gång på gång har uppvisat prov på det motsatta. Inte ens Kaplans åsikt om att Israel är att likna med nazismen i 30-talets Tyskland tycker dessa miljöpartister är värt något annat än just hyllningar.
Utöver sin antisemitism och islamism har dessutom Mehmet Kaplan har varit en ytterst svag bostadsminister. Trots att Sveriges behov av nya bostäder är enormt har Kaplan utgjort en bromskloss för att på allvar få fart på bostadsbyggande. Överhuvudtaget är det svårt att förstå att Stefan Löfven valde att ge detta minsterområde till en miljöpartist med tanke på deras Miljöpartiets antitillväxtagenda och motstånd till just byggande.
Det uppseendeväckande var inte att Kaplan fick sparken utan att det dröjde så pass länge. Eller rättare sagt, hur kunde han bli minister från första början? Hur kunde Stefan Löfven välja just Mehmet Kaplan som sin bostadsminister? Detta som Mehmet Kaplan nu får sparken kan på intet sätt vara något nytt? Varningssignalerna fanns där redan från början, långt innan Stefan Löfven utnämnde Mehmet Kaplan som bostadsminister. Varningssignalerna fanns dessutom i Socialdemokraternas topp, bland annat genom Nalin Pekul som just varnade för Mehmet Kaplans dolda agenda.
Bristen på insikt inom Miljöpartiet är nu total. Åsa Romson och Gustav Fridolins hyllningskör klingar oerhört falskt och aldrig har motsägelserna ekat så tydligt som under gårdagens alla intervjuer från de miljöpartistisk språkrören.
Att Gustav Fridolin har problem med tidsuppfattningen har han visat prov på tidigare, bl a när han lovade att fixa skolan på 100 dagar. Under gårdagens alla intervjuer tog Gustav Fridolin vid varje intervjutillfälle upp att han minsann hade jobbat med Mehmet Kaplan i 20 år, dvs att han redan som 12-åring började jobba med Kaplan.
Droppen i dåligt omdöme visade dock Åsa Romson idag när hon i SVTs morgonsoffa menade att 11:e september attentaten var en olycka. Ett uttalande som förvisso förklarar en hel del om bristen på sunda värderingar inom Miljöpartiet.
Att Stefan Löfven fick nog och satte ned foten för Mehmet Kaplan är förståeligt. Mindre förståeligt är det att Miljöpartiet inte förstår varför. För utomstående är det tydligt att det knakar i regeringssamarbetet och att Gustav Fridolin och Åsa Romson har motsatt sig sparkningen av Mehmet Kaplan men att de återigen har fått ge sig för att behålla egna ministerposter. Frågan är dock hur länge Stefan Löfven kan acceptera att Miljöpartiet agera oppositionsparti inom regeringen?
Läs mer i: AB-1, AB-2, AB-3, AB-4, Exp-1,
Get Social