Nu vittrar uppenbarligen ”drevet” blod. Det är med fullt anfall som ledarsidor och journalister idag drar på och målar upp den öppna debatten gällande Centerpartiets idéprogram till att handla om en förtroendefråga mot Annie Lööf. Inget kan dock vara mer fel. Annie Lööfs förtroende inom Centerpartiet är grundmurat!
Annie Lööf har medvetet hållit sig utanför idéprogramsgruppens process och har så här långt personligen inte påverkat dess innehåll. Ändå görs hon till ”syndabock” för förslag som det nu höjts tydligar röster mot inom centerleden.
Att Annie Lööf idag går in debatten och sätter ned foten gällande idéprogramsgruppens mest kontroversiella förslag borde innebära att dessa frågor om tex mångifte, förändrad arvsrätt och skolplikt i princip redan är avgjorda och inte kommer att finnas med i det slutliga idéprogrammet. Det finns helt enkelt inget stöd för dessa förslag inom merparten av Centerpartiet eller hos dess partiledare.
Att Annie Lööf nu avbryter sin semester för att komma hem och debattera idéprogrammets förslag till fullo är bra. Vi kan inte enbart begränsa idédebatten till frågor som med all säkerhet inte kommer att komma med i extrastämmans kommande beslut. Idédebatten bör även ges utrymmet till att handla om alla övriga frågor och samhällsområden. Tex måste områden såsom människors självbestämmande, landsbygdsutveckling och miljöfrågor ta en betydligt större plats i denna idédebatt.
Framför allt får vi nu inte låta ett mediadrev kunna tillåtas strypa en idédebatt!
Media: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, Exp7, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, GP1, GP2, GP3, SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVT5, SVT6, SVT7, SR1, SR2, SR3,
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Annie Lööf, Anna-Karin Hatt, Anders W Jonsson, Centerpartiet, mediadrev, idéprogram, ideologi, socialliberal, liberal, liberlism, socialliberalism
Centern kommer att sjunka som sten i vattnet nu.
”Annie Lööfs förtroende inom Centerpartiet är grundmurat! ” Vilket fantastiskt påstående, för att inte säga fanatiskt. Nyleberala Lööf har med all sannolikhet haft en i varje fall översiktlig kunskap om förslaget till idéprogram. Nu när opinionen inom och utom partiet blivit så stark tvingas hon byta fot. Detta i synnerhet sedan flera ledande företrädare för partiet offentligt tagit avstånd från flera av de stolligaste inslagen.
Det är uppenbart för alla, utom möjligen den här bloggaren, att det finns stora åsiktsskillnader mellan den traditionella Centern, ibland kallad landsbygdscentern, och en nyliberal falang främstlokaliserad till Stockholmstraken. Till den senare gruppen hör Annie Lööf och Fredrick Federley. Till deras husgudar hör Timbro, Margaret Thatcher och Ayn Rand. Som partiledare har Lööf tvingats tona ner sina åsikter men emellanåt skymtar de fram. I delar av programförslaget har de nyliberala inslagen blivit väldigt tydliga.
Har man ultranyliberala idéer, då får man skylla sig själv!
Jag tror de flesta nu är trötta på den hänsynslösa nyliberala politik som C står för och därför sjunker de som en sten. Skall partiet överleva så måste de överge de nyliberala tankarna och närma sig människorna. Det behövs nu när klyftorna har ökat efter 6 års alliansstyre.
Annars kan de lika gärna byta ut den gröna fyrklövern mot någonting blått….
Att medierna agerar som de gör får man ju helt kallt räkna med. Det betyder ingenting. Att man vill peta en partiledare eller liknande hör till journalistisk grundkurs ett vid sådana här lägen.
Det borde ju idégruppens administratörer räknat med.
Kan man utnyttja situationen positivt? Går det rentav att nästan påstå att det hela är planerat och smart uttänkt från början? Ja möjligen om man resonerar såhär:
Stureplans centern var ett försök att förnya centerns roll i storstaden. Man insåg att den gamla retoriken om landsbygd, glesbygd, miljötänkande och hållbarhet visserligen låter trivsam, även i stockholm. Men så där brännande aktiverande och radikalt befriande, så att strömmar av begåvade 16-åringar störtar in på medlemsmötena, det var det nog inte. Lite nya friska vindar behövdes. Nya vinklar, nya idéer, nya perspektiv och inte minst, nytt folk.
Men de radikala idéerna blev inte konstruktiva för partiet. Den energiska kraften nådde inte ut till kommunerna. De nya viljorna blev tvärtom en belastning för partiet. Man gjorde sig sårbara och partiet verkade snarast lite förvirrat. Hur skulle det friska momentat landa hos allmänheten. Det gjorde det inte. Det landade istället hos journalister, negativa partifiender och människor som hyllar statens godhet, trygghet och administrationsbehov. De som trivs med tingens ordning i stort. De såg den ”nya centern” kring stureplan. Efter några månader hade man också förstått att utnyttja detta. Mantran som inte innebär att man fattar något, men som låter bra i media syker upp. Ayn Rand, Thatcher, slopad arbetsgivaravgift, slopad anställningstrygghet och inte minst; nyliberalism! Där har vi centerns nya etiketter i massmedia. Varsågod och klistra upp dem.
Möjligen kan man nu påstå att centerns ledning äntligen har börjat inse detta. Den här misslyckade och för centern som rörelse, farliga konstellationen av lokala extremliberaler blir för jobbiga för partiet. Det spelar ingen roll ifall de har rätt eller fel. Ifall idéerna är bra eller dåliga. De fungerar inte i dagens samhällsdebatt helt enkelt. Och så var det med det.
Genom att låta en ledande företrädare inom liberalistfalangen få fria händer att sammanställa ett idéprogram så lägger man också upp problemet på bordet. Här får vi otillräcklighet och felbedömningar på pränt. Nu kan man med mandat av hela rörelsen engagerat justera fram ett idéprogram som många står bakom, samtidigt så petar vi väck både uttryckssätt, folk och alltför missanpassade formuleringar en gång för alla. Utan att påstå att varje tanke var fel. Det är de inte. Men..
En plattare skatt. Kan innebära att man ser problem med extrem proggressivitet i skatteskalorna som bör motverkas med andra åtgärder eller i skalorna. Men angripas i sakdebatter och lotsas fram försiktigt. Inte i slagord och förgrovade shabloner.
Läroplikt istället för skolplikt. Samma sak där. Läroplikt är ju egentligen bättre än skolplikt. Mer sofistikerat. Mer uppriktigt. Svårare. Kräver mycket mer av samhället. Knappast lämpligt för slagord, snabb replikväxling och inskränkt demonisering. Behöver arbetas fram försiktigt i lugn saklig ton, helst med politiska motståndare.
Månggifte. Går ej att försvara hur gärna man än vill. På nästan alla sätt är nackdelarna självklart större än fördelarna. Blackoutvarning.
Och då har jag inte ens nämnt tanken om Fri invandring.
Annie Lööfs uppgift blir ju nu att samla ihop allt vad som kan vara användbart efter det här. Lotsa fram skärvar av de liberalistiska idéerna till ett mer hanterbart språk. Visa respekt för rörelsens traditioner samtidigt. Sammanställa och förbereda för det goda samtalet inom rörelsen. Det kan nog bli ganska trivsamt, om hon bara flyttar på ett litet antal individer.
Anonym 9 januari 2013 22:12,
Du verkar alltid komma till slutsatsen att någon skall flytta på sig. citat: ”… om hon bara flyttar på ett litet antal individer.
Hon behöver inte flytta på någon som jag ser det. Istället gäller det att ta till vara varje individs kvalité. Och det kommer hon fixa att göra. Den uppfattningen jag har fått så ser jag att det är en av hennes många styrkor att kunna se kvalitén i varje individ och att ta tillvara på den.
Re: Politisk debatt
Bra talat! Just detta är en av Annie Lööfs absoluta styrka som ledare!
: Politisk debatt
Kan det bero på hennes stora livserfarenhet tro;)
Grottolle,
Jo, det är kanske så att 48 år som vice distriktsordförande i CUF ger en del livserfarenhet. Skämt åsido, så är det nog så att livserfarenhet kan vara en kvalifikation, om än inte att det nödvändigtvis är absolut för alla och var och en. Livserfarenhet behöver heller inte nödvändigtvis vara relaterat till ålder.
Vad generellt gäller kvalifikationer och både att kunna se och att ha en unik potential så ser jag personligen det inte enbart som ett kriterie bestående av livserfarenhet eller ålder. Gör man sådana begränsningar i sitt eget sätt att se på människor och på omvärlden så hamnar man fel som jag ser det.
Vänta bara när mediadrevet kommer igång då kan det nog vara bra med erfarenhet
Grottolle
Nu får du förklara vad du menar eftersom jag inte förstår vad du menar.
Ja om tidningarna skulle sätta igång ett mediadrev mot AL. Nu sedan det visat sig att hon ljuger så kan det nog vara bra ha lite erfarenhet,
Grottolle,
För det första har inte Annie Lööf ljugit om någonting, och hon kommer inte att ljuga om någonting. Hon är en helt igenom ärlig och uppriktig person.
För det andra är det tråkigt att det enda du kan prestera är personliga påhopp och att du inte kan prestera och föra fram några egna politiska argument.
Men hon erkänner själv att hon ljugit.. Bra då vet jag hur du ser på ärlighet.
I mitt sätt att se på det innefattas också att den som påstår någonting om någon har att bekräfta riktigheten i vad som påstås, eller så är vad som påstås att ses som att vara utan innehåll.
Titta på Svt AKTUELLT i går så erkänner hon öppet att hon skrivit i sin blogg att hon är för mång gifte, platt skatt och fri invandring. Och det sa hon för någon dag sedan att hon inte var för.
Då gör jag reflektionen att med mitt sätt att se på det så verkar du vilja använda uttrycket ’att ljuga’ på ett diffust sätt.
I ett uppdrag som att vara vice ordförande och representant för en CUF-avdelning ingår som jag ser det att förespråka vad majoriteten av medlemmar har beslutat. Att personligen inte ha samma åsikt som majoriteten har beslutat i varje detalj är inte ’att ljuga’.
Du kan se och höra henne själv svara angående detta också genom dessa länkar:
==> Lööf: ”Jag var oförsiktig med det jag sa” – Nyheter | SVT.se
==> Annie Lööf talar ut i P4 Extra om stormen kring centerpartiet – Politik – P4 Extra
Många spekulerar ju i om centern skall spricka nu. Eller om det är för tunga interna motsättningar för att kunna redas ut. Jag tror inte det. Kan partiet vara för brett, kan vilka åsikter som helst rymmas? Se då på socialdemokraterna. Finns det något bredare parti? Där ryms alla mellan himmel och jord, och lite till. Revolution och konservatism, kortsiktig rasism och tvättäkta solidaritet. Och det är både styrkan och svagheten i partiet. (Jag syftar på dess medlemmar och sympatisörer).
Hanteras alla ambitioner konstruktivt så bör slutresultatet kunna bli riktigt angenämnt. Min första reaktion på Annie Lööfs press-repliker efter ankomsten var lite tveksam. Låter det inte lite för repressivt? Tar hon inte tillbaka allt för mycket på för kort tid? Men det kanske var helt riktigt att göra precis så just då. Läget krävde kanske det.
Nu gäller det ju att ta tillvara kraften och möjligheterna i debatten. Helst inse var problemen har funnits också de senaste åren. Plöja åkrarna för att bra idéer skall kunna nå ut till så många som möjligt, utan att väcka ont blod, misstänksamhet och bakslag.
Många av de ”stolliga idèerna” var av karaktären hugskott. Dåligt underbyggda önskedrömmar med minimal förankring någonstans. Vilket samtidigt gör att de går att arbeta med lite förutsättningslöst. Då den underliggande viljan och meningen i dem egentligen var välmenta och goda. Jag vidhåller att man bör flytta på en eller två personer för att underlätta utvecklingen snabbare. (Men det betyder absolut inte samma sak som att sparka någon).
När det gäller äldre åsikter och radikala inställningar till dem så är det svårt att bedöma vad som är ”pliktåsikter”, vad som är ”visionära ideal”, vad som är önskedrömmar i ett optimalt sammanhang. Och vad som är det mest förnuftiga och framkomliga att förfäkta i en given situation. Det kan krävas en del analytisk förmåga för att skilja ut en ”tänkbart ideal problemformulering under optimala förutsättningar” från ”i det rådande läget så bör nog frågeställningen och möjliga lösningar formuleras efter de här principerna för att ge mest konstruktivt utslag”. Och så vidare.
Media bryr sig förstås inte om sådant. Jobbade jag på ledarsidor eller kultursidor så skulle jag kanske göra det. Skrev jag inne i tidningen så skulle jag istället ladda med den breda penseln. Förmodligen. Och det är vad alla gör. Blir resultatet en tavla eller ett mästerverk? Återstår att se, än så länge är rätt mycket öppet. (Och Annie Lööf har imponerat lite på mig måste jag säga, under de senaste dygnen. Så en viss tillbakagång i opinionen kan eventuellt betala sig senare, börjar jag inbilla mig.)
Nu tror jag att Stureplanscentern är väldigt besvikna på Annie Lööfs svängning hur hon tycker när det gäller Platt skatt, Fri invandring, Arbetsrätten och en del till saker. Jag har läst hennes blogg i 5 år och hon har gett klart besked i den att hon är Ny liberal . Jag tror nog nu att hon målat in sig i ett hörn och måste avgå.
Nej nej, inte får hon avgå! Tycker absolut att hon skall sitta kvar! Hon gör ett bra jobb för oppositionen!
Jag förstår inte varför gamla bondeförbundet släpper fram nollåttor eller oerfarna ungdomspolitiker. Förr dansade alla CUFare aktivt på centerdanserna på bydgegårdarna tills de fyllt trettiofem sedan blev de livstids medlemmar i CUF och några av dem började ägna sig åt politik.
Nu domineras centerna politiska budskap av kaxiga nollåttor som mest verkar älska sig själva och ser patiet som en språngbräda till självförverkligande. Dessutom har centern valt en allt för oerfaren partiledare. Förstår de inte att en ledare för ett riksdagsparti skall uppfattas som så pass erfaren av huvuddelen av svenska folket så att haon skall kunna uppfattas som rimlig statsministerkandidat. Detta verkar inte centerns valberedning ha insett. När vi sedan kommer till nollåttorna så har jag en svag aning om att både Olof Johansson och Lennart Daleus egentligen sänkte partiet medan Maud Olofsson gav det en tillfällig uppryckning. När skall centern lära sig att ett parti som värnar om landsbygden och entreprenörskap knappast kan säljas av nollåttor? De säljer ju bara sig själva! Det var bättre på Hedlunds tid, för då kunde vi få höra att ”centern har alltid velat och vi kommer att fortsätta att vela”. Det var tryggt. Numera får vi bara inse att centern velar.
Centerpartiets utveckling illustrerat med ett antal namn: Gunnar Hedlund, Torbjörn Fälldin och Karin Söder. Så några i det nya garnityret: Annie Lööf, Fredrick Federley och Alexander Bard.
Mikael,
Om jag var du skulle jag strunta i rikspolitiken och i stället ägna all kraft till att försäkra mig om att det finns ett liv som kommunpolitiker även efter september 2014. Även om centern åker ut ur riksdagen så kan ju partiet vara kvar i Tingsryd och andra kommuner.
Annie Lövs dementi om att hon inte och centern inte var för månggifte måste ha varit ett hårt slag för skvallerpressen. Utan att veta vem Annies man är hade jag själv börjat undra över vem/vilka hon hade sett ut som sin andre/tredje/n-te man. Nu får både min nyfikenhet och hela svenska skvallerpressen nöja sig med att centern står får monogama äktenskap. Så trist, det hade ju kunnat bli många riktigt intressanta spekulationer. Jag tror att Stureplanscentrarna och kanske även ungdomscentrarna i stor utsträckning byter så ofta att de har svårt att tänka sig ett monogamt liv. Men detta skall ju inte legitimera åsiktskidnappning av en hel folkrörelse. De som vill leva polygama liv kan väl emigrera till länder som tillåter sådant. Jag tror att sådana initiativ skulle göra Sverige till ett bättre land att leva i.
När det gäller att byta ut skolplikten mot läroplikt så verkar det som om detta redan tillämpas bland vissa centerpartister. När det gäller skolplikt så har jag kommit fram till att vi behöver en lagstiftning som säkerställer att det finns skolor på rimligt avstånd från barnfamiljers bostäder. Men detta skall inte göra det möjligt för kommuner att överlåta detta åt friskolor. När det gäller förslaget att kommuner inte skall tvingas ha skolor utan kan överlåta detta åt friskolor så kan detta få som konsekvens att kommunala bolag bildar friskolor och på detta sätt kringå de regler som gäller för kommunala skolor. Trots allt anser jag att alla skolor från högstadium och uppåt skall vara statliga och inte kommunala och dessa skolor skall naturligtvis kunna kompletteras med friskolor.
För mig ser det ut som om vilka grodor som helst kan sättas på pränt utan att författarna verkar förstå hur vårt samhälle är uppbyggt. Man kan inte införa full frivillighet för allt och samtidigt införa rättigheter som skall garantera människor ett gott liv. Det måste finnas en balans mellan våra rättigheter och hur resurser till rättigheter genereras. Samhället har begränsade resurser, men detta är kanske svårt att få in i huvudet på unga oslipade företrädare för europas rikaste parti. Vi måste förstå sambanden mellan orsak och verkan. Man kan inte ha obegränsade rättigheter och obegränsade friheter och samtidigt försörja ett välfärdssamhälle.
När det gäller den fria invandringen så undrar jag om inte centern borde verka för att vi som redan finns i Sverige garanteras jobb. Ett exempel är varför det måste importeras bärplockare när så många ungdomar i Sverige saknar arbete. Varför anordnar inte det gamla bondeförbundet ”bärplockarläger för ungdomar som har hemvist i Sverige”. Det skulle ju vara ett fantastiskt tillfälle att ge dessa ungdomar en meningsfull sysselsättning samtidigt som de får träffa andra ungdomar.
När det gäller förslaget att avskaffa rätten till arv så spekulerar jag i om inte detta skulle kunna omformuleras till att enbart barn till sista hustrun/sambon har rätt till arv. Så skulle det praktiska utfallet bli i många fall. En sådan lagstiftning skulle säkerligen leda till förslag om att staten skulle ta hand om alla arv och detta vill väl få svenskar. Däremot skulle jag kunna tänka mig något slags lagstiftning som förenklar för ett barn att ta över jordbruksfastigheter och företag som barnet själv skall driva. Det är ett komplext problem, men jag tror att vi behöver en lösning på detta. Förr löstes detta problem genom att så snart en son fötts på en gård övergick husbonden till att ligga med pigorna så att frun inte födde fler barn. En sådan lösning är knappast möjlig idag. Men man skulle kunna tänka sig att de som inte ärver gård eller företag har en personlig rätt till del i avkastningen men att denna rätt inte kan ärvas vidare. Frågan är komplex, men vi behöver nog en lösning. I detta fall får vi inte glömma att arvsrätten demokratiserats sedan Birger Jarls tid.
Slutligen måste jag fråga mig varför så många centerföreträdare från storstäder skall formulera ett framtidsprogram för en folkrörelse som förspråkar att beslutanderätten förs ut till regionerna.
Jag tänkte inte debattera med dig om vad du skriver utan tänkte bara inflika att idéprogramsgruppen består av folk ifrån hela landet, se denna länk ==> Idéprogramsgruppen kontakt. En wiki har varit öppen i över ett år, där vem som helst kunnat skriva in förslag. Utkastet är nu också ute på remiss.
Apropå stolliga idèer och hugskott så kommer jag att tänka på en miljöpartist, jag tror det var en ensam medlem, som lade fram förslaget om elektronisk fotboja. Media var i upplösningstillstånd över tokigheten. Det gamla effektfulla invektivet ”fascist” flödade i artiklarna. Fanns ingen ände på eländet. ”Hur kunde någon föreslå något så inhumant”. Osv.
Nu är väl elektronisk fotboja vardagsmat, och alla tycker det är rätt bra. Så kan det gå. (Men medborgarlön står väl fortfarande insorterat under fliken ”stolleprov” tror jag.)
Man kanske borde producera åtminstone ett knäppgöksförlag varje år, avsiktligt. Som en present till media. Så de får något att vinkla ihop dramatiska rubriker kring. Efter ett par dagar så lägger man ev fram en strategi som visar vad man egentligen menar.
Jag tror att miljöpartiet har gjort så under en längre tid. Och därför är så populära hos media. Ett rätt framgångsrikt recept, verkar det.