Jag mötes av stor kritik efter att jag hade retweetat ett tweet som uppmanade LO att ta striden mot sverigedemokraternas frammarsch inom sin organisation. Detta hade uppenbarligen sårat den socialdemokratiska själen och de ville tysta mig och med tanke på tidpunkten fick de gehör för sina åsikter i detta även inom mitt parti. Vallistorna skulle nämligen sättas i detta och då är det tydligen ”alla mot alla” som gäller.

Som politiker förväntas man vara felfri och i alla lägen vara en förebild gällande de av samhället accepterade sociala regler. Som politiker är man inte heller anonym eller kan stämpla ut för dagen från sin politikerroll. Således blir allt man säger, skriver och för den delen också allt man gör granskat ur perspektivet att man som politiker ska leva upp till normen av felfri människa.

Egentligen tycker jag att detta är helt rimliga krav på oss förtroendevalda. Vi ska vara förebilder, vi ska stå för ärlighet och själva leva efter de normer som samhället har inrättat. Vi ska vara dessa felfria människor som ska förtjäna medborgarnas förtroende. Det är så det politiska systemet med förtroendeuppdrag fungerar och ska fungera.

Det finns dock en hake i detta och kanske inte en så obetydlig hake. Nämligen att det finns inga felfria människor. Hur väl man än försöker efterleva sina egna och andras moraliska krav gör människor misstag och felval.

Jag är ingen felfri människa. Trots att jag är politiker gör jag dessvärre felval och förhastar mina ord i min iver att protestera mot de orättvisor och den växande främlingsfientligheter som vi ser växer fram med oroväckande kraft i samhället.

När jag gör fel är det givetvis djupt beklaglig, liksom som det är för alla som gör fel. Men gör jag som politiker fel drabbar det inte bara mig själv utan även de som har gett mig mitt förtroende att vara politiker. Det är också detta som gör det extra ansvarsfullt att vara förtroendevald.

Ett misslyckande i att vara denna felfria person som politikerrollen kräver, innebär att man sviker mer människor än sig själv och sina närmaste. Ett förlupet ord kan räcka för att ha svikt de som har sett en som någon man har värderat vara värd deras förtroende. Därför är jag djupt ångerfull över att inte ha levt upp till detta politikerkrav om att vara felfri.

Saker man har gjort går dessvärre inte att göra ogjorda. Trots att jag har beslutat om att sluta med Twitter och har stängt ned mitt twitterkonto känns det dubbelt att be om ursäkt för mitt retweet på Twitter. För vad detta egentligen handlar om är att jag protesterar mot Sverigedemokraternas stärkta roll i samhället och som hotar det demokratiska samhället som vi känner det idag och att jag uppmanar alla att ta ställning mot främlingsfientligheten vilket dessvärre alltför många politiska krafter blundar för.

Det är det jag vill ha sagt i detta, att min största drivkraft är att bekämpa samhällets mörka krafter som delar upp människorna i vi mot dem. Tycker ni att jag har fel i detta får ni givetvis kasta den första stenen mot mig. Men mina åsikter och min kamp för de mänskliga rättigheterna och allas lika värde dödar ni aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,