Åsa RomsonAv alla svenska politiker på riksnivå har Åsa Romson absolut lägst förtroende hos de svenska medborgarna.

Det finns dock de som vill hävda att det bedrivs en hatkampanj mot Åsa Romson och menar att kritiken mot Åsa Romson är orimlig. Men nej, kritiken mot Åsa Romson är i högsta graden rimligt! Detta för att kritiken mot henne just inte riktar in sig på henne som person utan på hennes dubbelmoral.

Sällan har världen upplevt en politiker som har personifierat egenintresset såsom Åsa Romson gör. Sverige måste kunna ställa höga krav av den person som är Sveriges vice statsminister. Åsa Romson har visat att hon inte mäktar med detta ansvar.

Visst detta handlar om Åsa Romsons person, hon har de facto inte förmågan att vara en ledare för Sverige. Detta inser självklart Åsa Romson själv (hon är ju inte dum i huvudet!). Men hon bortser från detta faktum och biter sig kvar vid sin position trots att hon har ertappas med byxorna neddragna gång på gång.

Ingen hade anklagat Åsa Romson om hon skulle välja att dra sig tillbaka, anklagelserna kommer istället för att hon, helt enkelt har blivit så bekväm i sin ministerposition att hon ser den som mer viktig än vad som är bra för Sverige. Denna gången sålde hon ut flyktingarna, vad kommer hon att sälja ut näst? Humaniteten i miljöpartiets beslut i detta är noll. Men genom att fatta dessa beslut sitter Åsa Romson och de övriga MP-ministrarna kvar på sina högt eftertraktade ministerposter.

Frågan är dock om Miljöpartiet överlever sina språkrörs maktbegär till dessa ministerposter? En annan fråga är vilka av de svenska medborgarna som kommer att sakna miljöpartiet inom den svenska politiken?